Tänkte ta upp det här med MTB ute på vandringsleder igen.
Jag är då och då ute och cyklar både på skidspår och vandringsleder. De två senaste gångerna jag kört vandringsleder (Tavelsjöleden och Sävaråleden) så har turen delvis blivit förstörd p.g.a. markslitaget. Detta p.g.a. samvetslösa motorcross/enduro åkare. Dessa behöver inte stanna och gå när de kommer till allt för blöta och leriga partier, utan de behöver bara trycka lite mer på gasen och spinna lite extra. Resultatet är djupa lergropar som samlar på ännu mera vatten. MTB kan också ge spår på sådana här partier, men jag rekommenderar att gå med cykeln, eller köra på den absolut lägsta växeln man har. (Kul detalj: Jag har hittills aldrig mött en enda vandrare på dessa leder.)
Enligt ALLEMANSRÄTTEN så är det FÖRBJUDET att köra motorfordon i naturen.
Jag läste i senaste Utemagasinet där Janice Soderling ondgjorde sig över MTB på vandringsleder. Hon tyckte sig veta att MTB nötte fruktansvärt på leder. Kan det ha varit spår efter motorkross-cyklar? Tips, motorcross däck är mycket bredare än MTB-däck.
Annars så kan jag referera till Annica Ideströms examensarbete om Mountainbike i fjällmiljö.
http://www.bmg.umu.se/samarbeta/Examensarbete_naturgeografi/Abstracts/Idestrom_00.htm
Enligt henne, så har vandringsleder med många vandrare har en tendens att bli väldigt breda, medan MTB ger smalare men djupare leder.
Nu vidare till dagspår/skidspår. Enligt Umeå kommun så är det förbjudet att cykla på elljusspår, dagspår och skidspår. Varför kan man fråga sig? Jag kan förstå att elljusspåren är förbjudna, eftersom det är många som springer där och de lägger ut sågspån som gör det i princip omöjligt att cykla där. Men dagspår är det inte speciellt många som springer på och om bara MTB cyklisten sänker farten så att de inte skrämmer löparna så är det inte något problem. Dagspår brukar inte heller vara belagda med sågspån och kan ha pölar och lera.
Skidspår förstår jag inte alls, eftersom de överhuvudtaget inte går att springa på om man nu inte tränar inför bergsmaraton eller är orienterare. Skidspår är också min favorittyp av terräng, eftersom de brukar vara i dåligt skick och ha mycket backar. (Detalj: Jag har aldrig mött en enda löpare på skidspåret vid Umåker)
Enda MTB spåret i Umeå som är officiellt sanktionerat ligger ju vid Hamptjärnsstugan ca en mil ifrån Umeå.
Så där ja, nu fick jag skriva av mig lite ilska.
/Jonas U
Jag är då och då ute och cyklar både på skidspår och vandringsleder. De två senaste gångerna jag kört vandringsleder (Tavelsjöleden och Sävaråleden) så har turen delvis blivit förstörd p.g.a. markslitaget. Detta p.g.a. samvetslösa motorcross/enduro åkare. Dessa behöver inte stanna och gå när de kommer till allt för blöta och leriga partier, utan de behöver bara trycka lite mer på gasen och spinna lite extra. Resultatet är djupa lergropar som samlar på ännu mera vatten. MTB kan också ge spår på sådana här partier, men jag rekommenderar att gå med cykeln, eller köra på den absolut lägsta växeln man har. (Kul detalj: Jag har hittills aldrig mött en enda vandrare på dessa leder.)
Enligt ALLEMANSRÄTTEN så är det FÖRBJUDET att köra motorfordon i naturen.
Jag läste i senaste Utemagasinet där Janice Soderling ondgjorde sig över MTB på vandringsleder. Hon tyckte sig veta att MTB nötte fruktansvärt på leder. Kan det ha varit spår efter motorkross-cyklar? Tips, motorcross däck är mycket bredare än MTB-däck.
Annars så kan jag referera till Annica Ideströms examensarbete om Mountainbike i fjällmiljö.
http://www.bmg.umu.se/samarbeta/Examensarbete_naturgeografi/Abstracts/Idestrom_00.htm
Enligt henne, så har vandringsleder med många vandrare har en tendens att bli väldigt breda, medan MTB ger smalare men djupare leder.
Nu vidare till dagspår/skidspår. Enligt Umeå kommun så är det förbjudet att cykla på elljusspår, dagspår och skidspår. Varför kan man fråga sig? Jag kan förstå att elljusspåren är förbjudna, eftersom det är många som springer där och de lägger ut sågspån som gör det i princip omöjligt att cykla där. Men dagspår är det inte speciellt många som springer på och om bara MTB cyklisten sänker farten så att de inte skrämmer löparna så är det inte något problem. Dagspår brukar inte heller vara belagda med sågspån och kan ha pölar och lera.
Skidspår förstår jag inte alls, eftersom de överhuvudtaget inte går att springa på om man nu inte tränar inför bergsmaraton eller är orienterare. Skidspår är också min favorittyp av terräng, eftersom de brukar vara i dåligt skick och ha mycket backar. (Detalj: Jag har aldrig mött en enda löpare på skidspåret vid Umåker)
Enda MTB spåret i Umeå som är officiellt sanktionerat ligger ju vid Hamptjärnsstugan ca en mil ifrån Umeå.
Så där ja, nu fick jag skriva av mig lite ilska.
/Jonas U