Bra artikel.
Tillverkningsmässigt är det nog billigare att massproducera patchantenner än quadrifilär ahelixantenner. Patchen består av en keramisk platta belagd med en metallfilm på båda sidor samt en noggrant uträknad anslutningspunkt för ovansidan. För att patchantennen ska få ett hyggligt polardiagram (=känsligheten i olika riktningar från zenith ned till horisonten och under) behöver den ett jordplan, inte stort, kanske bara 7-8 cm men ändå större än man lägger in i en handburen GPSmottagare.
Som nämnt många gånger fungerar iQuens inbyggda patchantenn dåligt ensam, men tillför man ett jordplan ökar känsligheten (bedömd genom höjden på de svarta staplarna) väsentligt.
Andra handburna GPSmottagare är gjorda så att ett jordplan inte kan appliceras bra i förhållande till antennen.
Vitsen med den quad-antennen är att den är mindre känslig för lutningsvinkeln. Det är ju bra för en handhållen GPS.
Proffsantenner är nästan alltid patchantenner, just för att man ska kunna undertrycka horisontnära reflekterade signaler. De kan ju också hållas horisontellt med stativ.
Magellans Sportrak och Meridian, som är mottagare av hög kvalitet (och rätt dyra) har quadantenner. Det har sedan gjort (tror jag) att Garmin följd efter för sina high end modeller. Men en Gilsson på ett yttre jordplan är minst lika bra som en Quadantenn. Det ginge att bygga in en sådan antenn+ jordplan, men det skulle bli lite otympligt.
Sedan beror mottagningen av andra faktorer också som störningar från den egna elektroniken till ingångsförstärkaren, brusnivån på kretsarna i ingångsförstärkarna etc. En quadantenn är vidare känslig för närvaron av andra objekt i närheten som t ex en hand.
Bottom line: patchantenner är inte i sig sämre, men av olika skäl sitter quadantenner ofta i bättre handhållna mottagare. Den vinstoptimerande tillverkaren kan härav lockas att sätta quadantenner på dåliga mottagare, vilken kunden bör vara medveten om.
[Ändrat av jonasolof 2004-08-12 kl 12:00]
