Mårmapasset - hur svårt

[avslutad210712]

Åker upp till Abisko imorgon kväll (onsdag den 5:e augusti) och hade eventuellt tänkt passera mårmapasset men är lite tveksam med tanke på att jag har hund med mig. Därför undrar jag hur pass svårt och brant det egentligen är. Gärna en jämförelse med första branten upp mot kebnekaise från kaffedalen.

 

[Hedman]

Brantare

Jag minns Mårmapasset som brantare och med större block (norra sidan) jämför med Kaffedalen/Keb. Fick ofta ta stöd med händerna. Visserligen var jag där i tät dimma och klättrade alldeles för långt västerut först - där blir det rejält brant - men jag minns att vi blev förvånad över lutningen. Vi trodde helt enkelt inte att vi skulle upp just där... Hur det är med hund vet jag inte.

Södra sidan är storblockig och inte alls lika brant. Sedan följer några hundra meter med mycket stora, halkiga block på relativt plan mark. Där får nog hunden problem, gissar jag. Min flickvän (kortväxt) fick det i alla fall.

 

[nidob49]

Håller med

Hej!

Jag håller med föregående inlägg. Tycker att uppgången är brant, men rätt enkel om man tar händer till hjälp någon gång då och då.

När man sen är trött i benen och skall nerför på sydvästsidan, är det stenigt och blockigt och rena mardrömmen i vått väder, även om det inte är lika brant.

Ett år när jag gått där har det dock funnits ett snöfält längre mot norr på sydsidan, dvs man håller åt höger när man passerat pasströskeln. Det underlättade då rejält.

Ett annat år (2002) fanns ingen snö alls på det stället.

Inget för hund, möjligen för stenget.


Mvh Bert

 

[JMel]

Hund ok över Mårma

Tyvärr kom jag hem försent( efter tur i Ammarfjället) eftersom avfärd var 5 aug, men jag tänker att denna fråga kan vara av intresse för andra hundägare.
Jag har gått Mårma utan problem med min schäfer. Hunden verkar klara allt utom ren klättring och enorma jätteblock.

 

[avslutad210712]

Re: Hund ok över Mårma

Tyvärr kom jag hem försent( efter tur i Ammarfjället) eftersom avfärd var 5 aug, men jag tänker att denna fråga kan vara av intresse för andra hundägare.
Jag har gått Mårma utan problem med min schäfer. Hunden verkar klara allt utom ren klättring och enorma jätteblock.

Vi var i valet och kvalet när vi kom ner till Alesätno men valde att följa älven (lite stor för att kallas bäck...) upp till sjöarna och vidare till Alesjaurestugorna. Faktiskt en riktigt trevlig vandring som kan rekommenderas. Fast visst hade det varit skoj att svettas lite uppför mårmapasset.

Och Mårma finns kvar nästa år och troligen hunden också så då kanske vi gör ett försök även om vi väldigt preliminärt har lagt in Padjelantaleden till nästa sommar + en vecka i Kebnefjällen.

 

[matserik]

Du får lämna hunden hemma om du går i Padjelanta Nationalpark .

 

[avslutad210712]

Du får lämna hunden hemma om du går i Padjelanta Nationalpark .

Får man inte gå efter vandringsleden med den kopplad på samma sätt som i Abisko?

Måste kolla upp det

 

[avslutad210712]

Du får lämna hunden hemma om du går i Padjelanta Nationalpark .

Får man inte gå efter vandringsleden med den kopplad på samma sätt som i Abisko?

Måste kolla upp det

Verkar som att det är förbjudet förutom en kortare tid under våren. Shit happens, grus i planeringen. Nåja bättre att få reda på det nu än när man kommer fram.

Tusen tack för upplysningen

------------------
Hund
Det är förbjudet att medföra hund i nationalparken. Under tiden 1 januari - 30 april får du dock medföra kopplad hund
------------------

 

[Röksvamp]

Jag gick över passet i torsdags (19/8), från Nikkaloukta. Blockterrängen på södra sidan är nog mer problematisk än branten på norra sidan. Stenblocken blir såphala vid fuktig väderlek, och det är fuktigt ofta...
Kartan ljuger inte, lutningen är inte så värst farlig över hela sträckan, men eftersom sluttningen är konvex i 150 höjdmeter blir det andra bullar. Man tar sig upp & ner med hjälp av en serpentinstig på avsatser.

Jag vill påstå att om man vandrat en del orösat, så passet inget speciellt att vara rädd för. Branten som tar en upp från Alisvaggi till Siellavaggi är betydligt tuffare enligt mig, finns många fler exempel i fjällvärlden.
Problemet är nog det att många med bristande kunskaper dras dit p.g.a. ryktet. Jag träffade på några som inte ens kände till namnen på kartan, de skulle ändå gå uppför i regn och rusk.

Så mina erfarenheter kan sammanfattas kort: har man möt liknande branter under orösade turer finns ingen anledning till oro vid god väderlek.
Däremot bör man avstå om erfarenhet saknas. inte för fysikens skull, utan för praktiska erfarenhetens skull, misstag kan bli ödesdigra.

Mvh Hasse

 

[nidob49]

Problemet är nog det att många med bristande kunskaper dras dit p.g.a. ryktet. Jag träffade på några som inte ens kände till namnen på kartan, de skulle ändå gå uppför i regn och rusk.

Så mina erfarenheter kan sammanfattas kort: har man möt liknande branter under orösade turer finns ingen anledning till oro vid god väderlek.
Däremot bör man avstå om erfarenhet saknas. inte för fysikens skull, utan för praktiska erfarenhetens skull, misstag kan bli ödesdigra.

Mvh Hasse

Hej!

Bra inlägg. Önskar bara att många fler läste det. Tyvärr har det varit alltför många incidenter i fjällen i sommar. Oftast otillräckligt utrustade optimister, som blivit strandsatta på ett eller annat sätt.

Det framgår kanske inte alltid av riksmedia, men lokalt hör vi och ser en hel del mer.

Alla skall vara välkomna i fjällen - men med rätt attityd. Det är fjällen som ställer villkoren.

Mvh Bert

 

[dave1]

Jag gick över passet i torsdags (19/8), från Nikkaloukta. Blockterrängen på södra sidan är nog mer problematisk än branten på norra sidan. Stenblocken blir såphala vid fuktig väderlek, och det är fuktigt ofta...

Mvh Hasse

Det kan jag skriva under på. Jag har bara gått över passet en gång och kom då norrifrån. I blockterrängen halkade jag och föll framlänges, lyckades ta emot mig men tyngden av ryggsäcken gjorde att jag satte pannan rejält i en sten. Suturtape och första förband kom genast till användning.

/D