En av deltagarna på Hjul-listan (Jon Bergström) har lagt in följande rapport. Jag tar mig friheten att vidarebefordra den:
"För intresserade följer en berättelse från Mälaren runt.
Start 05 från sthlm, i dimma. Folktomt och inga bilar att trängas med.
På första grova asfalten blir jag påmind om att hjulen är gamla och små,
hur ska det gå med över 30 mil framför mig? Jag hittar genast på ett
mantra, "turen ska genomföras" (med befälslik betoning). Lätt att hitta
till Södertälje, dit har jag följt med de rutinerade åkarna flera
gånger. Sen blir det genast knivigare. Med i fickan finns delkartor från
nätet där jag ritat i möjliga småvägar runt motorvägarna, men hur ska
jag veta var asfalten är åkbar? Jag går i första fällan direkt efter
Mariefred. Först en vacker men lång väg till Stallarholmen och sen en
nylagd grov slityta (rätt ord?) till Strängnäs, gruset i asfalten är
riktigt spetsigt och aggresivt. Efter några mm mindre diameter på hjulen
hugger jag en tunnbrödsrulle till lunch i Strängnäs.
Vidare på E20 någon km och viker sen av på gamla vägen till Eskilstuna.
Kanske har de 80mm hjul där? det har de inte visar det sig och mina egna
hjul börjar likna agressive-hjul. Blandar ny energidryck och får tips om
bästa vägen till Kungsör, "-ta E20 och vik av mot Tumbo". Tempot är
behaglig turiststil, kan hända lite spänstigare med antydan till
dubbelskär genom befolkade områden. GPSen visar 16 km/t i snitt inkl
raster. Snabbkoll efter 80mm hjul i Kungsör och iväg mot Köping.
Vänsterfoten börjar protestera på allvar mot den omilda behandlingen,
och naturligtvis är det nylagd slityta på vägen till Köping. Jag
hallucinerar om 100mm Belotti, och bestämmer att i Köping blir det
långmiddag och överläggning med fötterna. De förespråkar "första tåget
hem" och jag "turen ska genomföras". Gös med potatismos, sedan en
tupplur på torget i solen.
Jag mutar mig själv med glass och godis och sätter fart mot Kolbäck.
Finfin asfalt, kvällssol och ingen trafik. Skiftande väg från Dingtuna
till Västerås som välkomnar med härliga cykelbanor. Jag slår på
diodlamporna fram och bak och stretar vidare. Efter lite gissning om var
den där långtävlingen ska gå siktar jag på Irsta. Fötterna värker i
varje skär och jag försöker hitta en åkstil som smärtar så lite som
möjligt. Hjulen ser väl ut som pingisbollar nu.
Mörkret, dimman och utmattningen sätter fart på fantasin. Några buskar
ser precis ut som ett rådjur, några träd ser ut som gubbar vid
vägkanten, där står ett 10m högt urtidsdjur, och där... nähä det var
riktiga kor. Fötterna behöver all uppmuntran de kan få, så jag sjunger
kända låtar, fast gör egna texter där jag hyllar mina fötter.
Jag ger upp småvägarna och samsas med långtradarna på E18 till
Hummelsta. Köper ny 5-56 till hjulen som gnisslar igen, nattchaffisarna
tittar misstänksamt på mig som har färgglada tights och luktar illa.
Passerar Enköping, hittar delar av tävlingsvägen och prickar in några
rejäla "slitytor". När solen gått upp vinner fötterna, i Jacobsberg ger
jag upp och beställer taxi. GPSen visar 334km, 26t och 13km/t i snitt
totalt. Hjulen slutar på 74mm. I taxin planerar jag redan för en repris.
Detaljer
Energiförsörjning med två camelbacks, 2-3l vatten i ena, 1l högkonc.
energidryck i den andra. Klockan är ställd att pipa var 12e minut, då
tar jag en klunk konc sportdryck och 5 klunkar vatten. Energidrycken
räcker i denna koncentration i 6 timmar, och det vanliga vattnet är lätt
att fylla på vid bensinmackar.
- I ryggan
Energidryckspulver
salttabletter
sporttejp
5-56
diodlampor
3-4l vätska fördelat på två påsar enl ovan.
godis
insexnyckel till hjulrotation
-övrigt
På handsken en 1mm tjock karborremonterad "minibackspegel" av plast
hjulrotation 2 gånger
- Teori om uthållighet i fötterna
Jag gissar att speedskor historiskt är konstruerade för kortare sträckor
på plan is. Att åka över 30 mil med dessa på asfalt skulle kunna
jämföras med att gå på fjällvandring i tunna sprinterskor. Kanske borde
det finnas speciella långfärdsskor? Det kanske finns? Ideer?"
"För intresserade följer en berättelse från Mälaren runt.
Start 05 från sthlm, i dimma. Folktomt och inga bilar att trängas med.
På första grova asfalten blir jag påmind om att hjulen är gamla och små,
hur ska det gå med över 30 mil framför mig? Jag hittar genast på ett
mantra, "turen ska genomföras" (med befälslik betoning). Lätt att hitta
till Södertälje, dit har jag följt med de rutinerade åkarna flera
gånger. Sen blir det genast knivigare. Med i fickan finns delkartor från
nätet där jag ritat i möjliga småvägar runt motorvägarna, men hur ska
jag veta var asfalten är åkbar? Jag går i första fällan direkt efter
Mariefred. Först en vacker men lång väg till Stallarholmen och sen en
nylagd grov slityta (rätt ord?) till Strängnäs, gruset i asfalten är
riktigt spetsigt och aggresivt. Efter några mm mindre diameter på hjulen
hugger jag en tunnbrödsrulle till lunch i Strängnäs.
Vidare på E20 någon km och viker sen av på gamla vägen till Eskilstuna.
Kanske har de 80mm hjul där? det har de inte visar det sig och mina egna
hjul börjar likna agressive-hjul. Blandar ny energidryck och får tips om
bästa vägen till Kungsör, "-ta E20 och vik av mot Tumbo". Tempot är
behaglig turiststil, kan hända lite spänstigare med antydan till
dubbelskär genom befolkade områden. GPSen visar 16 km/t i snitt inkl
raster. Snabbkoll efter 80mm hjul i Kungsör och iväg mot Köping.
Vänsterfoten börjar protestera på allvar mot den omilda behandlingen,
och naturligtvis är det nylagd slityta på vägen till Köping. Jag
hallucinerar om 100mm Belotti, och bestämmer att i Köping blir det
långmiddag och överläggning med fötterna. De förespråkar "första tåget
hem" och jag "turen ska genomföras". Gös med potatismos, sedan en
tupplur på torget i solen.
Jag mutar mig själv med glass och godis och sätter fart mot Kolbäck.
Finfin asfalt, kvällssol och ingen trafik. Skiftande väg från Dingtuna
till Västerås som välkomnar med härliga cykelbanor. Jag slår på
diodlamporna fram och bak och stretar vidare. Efter lite gissning om var
den där långtävlingen ska gå siktar jag på Irsta. Fötterna värker i
varje skär och jag försöker hitta en åkstil som smärtar så lite som
möjligt. Hjulen ser väl ut som pingisbollar nu.
Mörkret, dimman och utmattningen sätter fart på fantasin. Några buskar
ser precis ut som ett rådjur, några träd ser ut som gubbar vid
vägkanten, där står ett 10m högt urtidsdjur, och där... nähä det var
riktiga kor. Fötterna behöver all uppmuntran de kan få, så jag sjunger
kända låtar, fast gör egna texter där jag hyllar mina fötter.
Jag ger upp småvägarna och samsas med långtradarna på E18 till
Hummelsta. Köper ny 5-56 till hjulen som gnisslar igen, nattchaffisarna
tittar misstänksamt på mig som har färgglada tights och luktar illa.
Passerar Enköping, hittar delar av tävlingsvägen och prickar in några
rejäla "slitytor". När solen gått upp vinner fötterna, i Jacobsberg ger
jag upp och beställer taxi. GPSen visar 334km, 26t och 13km/t i snitt
totalt. Hjulen slutar på 74mm. I taxin planerar jag redan för en repris.
Detaljer
Energiförsörjning med två camelbacks, 2-3l vatten i ena, 1l högkonc.
energidryck i den andra. Klockan är ställd att pipa var 12e minut, då
tar jag en klunk konc sportdryck och 5 klunkar vatten. Energidrycken
räcker i denna koncentration i 6 timmar, och det vanliga vattnet är lätt
att fylla på vid bensinmackar.
- I ryggan
Energidryckspulver
salttabletter
sporttejp
5-56
diodlampor
3-4l vätska fördelat på två påsar enl ovan.
godis
insexnyckel till hjulrotation
-övrigt
På handsken en 1mm tjock karborremonterad "minibackspegel" av plast
hjulrotation 2 gånger
- Teori om uthållighet i fötterna
Jag gissar att speedskor historiskt är konstruerade för kortare sträckor
på plan is. Att åka över 30 mil med dessa på asfalt skulle kunna
jämföras med att gå på fjällvandring i tunna sprinterskor. Kanske borde
det finnas speciella långfärdsskor? Det kanske finns? Ideer?"
