Hej hopp alla ishackare,
Detta året har ju varit ganska dystert om man ser till hur möjligheterna att hacka is varit, och kring våra trakter så är den väl inte på sin sista sväng. Men andra glädjande nyheter är dock att isklättringen på högre höjder varit otrolig fin.
Själv är jag helt "in love" med isklättring om man säger det så, och har under säsongen klättrat med en vapendragare vid namn Alexei, hans första is-säsong förresten, och den gånga helgen så hade vi en "gran finale" tillsammans.
Skutan bar tidigt iväg under lördagen till Cogne, ett av italiens isparadis och där det funnits is under vinter, för att klättra ett fall i graderna WI4+/5. Att anmarschen var runt drygt två timmar tyckte vi självklart var helt okej, att det var bristande skare låter vi vara osagt, samt att vi gjorde spåret för de andra tre grupperna bakom oss.
Efter ett antal svordomar under resans gång så kom vi äntligen fram till vårt fall för dagen och här ser vi den nedre delen
Att vi var först tillät oss att starta som första grupp, trodde vi? Nej, självklart satte två av de andra igång och skapade ett otroligt fint nät av reptrassel, men som tur så hade jag gått upp på vänster sida, och de höll sig långt borta från mig. Den fjärde gruppen var dock väldigt sympatiska och väntade in sin tur.
När Alexei kom upp så sade jag åt honom att vi väntar litegrann och låter dessa jönsar passera oss så att vi får arbeta ifred.
Första replängden var inte så speciell och erbjöd en kortare vertikal del och efter standen så gick vi i kortrep cirka 80 m på en terass för att sedan stöta på is igen.
Vid denna passagen så höll jag på att skratta ihjäl mig. De andra två grupperna framför oss hade startat på varsin sida, men en av dem gjorde plötsligt en travers över mot den andra, så att han hamnade ovanför. Gissa vem som fick lite is i huvudet och en blandning av alla möjliga italienska svordomar
Jag och Alexei gjorde som vi brukar och klättrade lungt vidare, och vi ser här hur Alexei jobbar sig uppåt.
Efter denna replängen så kom då en av de trevligare delarna, med en verikal mur, och en full 60 meters replängd på is, där vi vi fick vänta en stund innan de framför oss hade klättrat upp.
Efter muren var fri så satte jag återigen igång med klättringen och tog en central linje, den fjärde gruppen valde en linje till höger för att vi skulle undvika varandra. Alexei fick följa en trevlig repa rakt upp och dokumenterade den på alla olika sätt
Utsikten vi hade från standen var inte så pjåkig och Alexei var väldigt glad när han toppade ut, väldigt nöjd med sin del och nästa del.
Synen vi hade framför oss var denna pelaren och erbjöd återigen en drygt 50-60 meter klättring i solsken.
Som vanligt så väntade vi att grupperna framför oss skulle klättra klart och vi tog oss lite te och godis, sittandes i solskenet.
Men, tillslut så var det våran tur, och jag hackade mig upp och fick en fin dokumentering av det.
Att Alexei var ännu gladare senare vid utsteget kunde man nog inte ta miste om, återigen en trevlig bakgrund,
På vägen ned så frös som sagt repen ihop i vanlig ordning, och vi tog oss lugnt ned till starten, tillsammans med några machoisklätterbilder av olika dess slag
Både jag och ALexei var nöjda efter dagens resultat och promenaden tillbaka till Cogne tog oss lite över en timme. Men chockladen tillsammans med mackan vid baren Licone gjorde susen och skutan bar återigen hemmåt.
Medans Alexei sussade sött fram till lunch under söndagen, berättade detta senare, så var jag själv återigen fullt upptagen med isklättring under söndagen.
Vi gjorde en kortare klättring med en otroligt fin avslutning
Kim, var detta ok?
- Christian
Ps. Starten till Cold Colouir kan vara möjlig återigen nu så vi får ser vad som händer under de närmaste dagarna.
Detta året har ju varit ganska dystert om man ser till hur möjligheterna att hacka is varit, och kring våra trakter så är den väl inte på sin sista sväng. Men andra glädjande nyheter är dock att isklättringen på högre höjder varit otrolig fin.
Själv är jag helt "in love" med isklättring om man säger det så, och har under säsongen klättrat med en vapendragare vid namn Alexei, hans första is-säsong förresten, och den gånga helgen så hade vi en "gran finale" tillsammans.
Skutan bar tidigt iväg under lördagen till Cogne, ett av italiens isparadis och där det funnits is under vinter, för att klättra ett fall i graderna WI4+/5. Att anmarschen var runt drygt två timmar tyckte vi självklart var helt okej, att det var bristande skare låter vi vara osagt, samt att vi gjorde spåret för de andra tre grupperna bakom oss.
Efter ett antal svordomar under resans gång så kom vi äntligen fram till vårt fall för dagen och här ser vi den nedre delen
Att vi var först tillät oss att starta som första grupp, trodde vi? Nej, självklart satte två av de andra igång och skapade ett otroligt fint nät av reptrassel, men som tur så hade jag gått upp på vänster sida, och de höll sig långt borta från mig. Den fjärde gruppen var dock väldigt sympatiska och väntade in sin tur.
När Alexei kom upp så sade jag åt honom att vi väntar litegrann och låter dessa jönsar passera oss så att vi får arbeta ifred.
Första replängden var inte så speciell och erbjöd en kortare vertikal del och efter standen så gick vi i kortrep cirka 80 m på en terass för att sedan stöta på is igen.
Vid denna passagen så höll jag på att skratta ihjäl mig. De andra två grupperna framför oss hade startat på varsin sida, men en av dem gjorde plötsligt en travers över mot den andra, så att han hamnade ovanför. Gissa vem som fick lite is i huvudet och en blandning av alla möjliga italienska svordomar
Jag och Alexei gjorde som vi brukar och klättrade lungt vidare, och vi ser här hur Alexei jobbar sig uppåt.
Efter denna replängen så kom då en av de trevligare delarna, med en verikal mur, och en full 60 meters replängd på is, där vi vi fick vänta en stund innan de framför oss hade klättrat upp.
Efter muren var fri så satte jag återigen igång med klättringen och tog en central linje, den fjärde gruppen valde en linje till höger för att vi skulle undvika varandra. Alexei fick följa en trevlig repa rakt upp och dokumenterade den på alla olika sätt
Utsikten vi hade från standen var inte så pjåkig och Alexei var väldigt glad när han toppade ut, väldigt nöjd med sin del och nästa del.
Synen vi hade framför oss var denna pelaren och erbjöd återigen en drygt 50-60 meter klättring i solsken.
Som vanligt så väntade vi att grupperna framför oss skulle klättra klart och vi tog oss lite te och godis, sittandes i solskenet.
Men, tillslut så var det våran tur, och jag hackade mig upp och fick en fin dokumentering av det.
Att Alexei var ännu gladare senare vid utsteget kunde man nog inte ta miste om, återigen en trevlig bakgrund,
På vägen ned så frös som sagt repen ihop i vanlig ordning, och vi tog oss lugnt ned till starten, tillsammans med några machoisklätterbilder av olika dess slag
Både jag och ALexei var nöjda efter dagens resultat och promenaden tillbaka till Cogne tog oss lite över en timme. Men chockladen tillsammans med mackan vid baren Licone gjorde susen och skutan bar återigen hemmåt.
Medans Alexei sussade sött fram till lunch under söndagen, berättade detta senare, så var jag själv återigen fullt upptagen med isklättring under söndagen.
Vi gjorde en kortare klättring med en otroligt fin avslutning
Kim, var detta ok?
- Christian
Ps. Starten till Cold Colouir kan vara möjlig återigen nu så vi får ser vad som händer under de närmaste dagarna.
