Sent i går kväll började man misströsta, det föll snö från himlen och vi som tagit ledigt från jobbet och tänkt åka skriller till Piteå.
När jag vaknade i morse hade det bara fallit några millimeter snö, i och för sig lagom för att dölja alla otrevliga små hemligheter som isen faktiskt kan ha att bjuda på, men absolut inte på något sätt så att vi avskräcktes från att åka vår planerade tur.
Klockan 10.00 träffades vi vid Tjuvholmssundet, den sista utposten för Luleälven, här är det öppet vatten och skakigt stora delar av säsongen men strandkallarna erbjuder fin skridskoåkning med härlig bottensikt.
Med oss hade vi också SVT Nordnytt som lät göra ett reportage som sändes tidigare i kväll. Vi fick hela 4 fina minuter i ett mycket positivt reportage på TV2.
Filmningen tog ett tag och vi kom inte iväg förrän klockan 11 vilket redan började vara i senaste laget för att hinna till Piteå innan mörkrets inbrott. Turen är på cirka fem mil och det finns ett flertal intressanta ställen på vägen så det kan ta tid.
Första delen förbi Kallaxön, Bergön och ner till Renholmen gick fort på fina isar trots den lilla snön. Vi fortsatte ner till Alhamn där vi hade förväntat oss att få gå över uddarna för att nå Holfjärden men naturen överaskade oss med fina isar med allt mindre snö.
Efter en härlig och välbehövlig lunchfika i solskenet på en brygga på Alhamnsuddens södra sida gick turen vidare ut på Holfjärden där snön plötsligt upphörde och isarna låg 5-7 cm tjocka och släta som fönsterglas. Det är nåt speciellt med att åka med det öppna havet och horisonten för ögonen.
Vi passerade snabbt förbi Alskatan där isen var så blank och ljuset så skarpt mot den grunda botten att det känndes som att man svävade över stenar och sandrevlar.
Vi styrde kosan mot Storgrundet intill Fårön. Där hade isen gjort vackra formationer på stenarna.
Nästa mål blev Trundöns sydöstra spets där vi återigen förväntade oss problem på grund av strömmar och det österut helt öppna havet men även här kunde vi glida vidare, om än försiktigt, in på nästa fjärd. Storfjärden bjöd på enorma åkytor på bästa tänkbara is ner mot Sandön och Mjoön men där möttes vi av öppet vatten. En råk som sträckte sig så lång ögat nådde inåt mot Piteå och Nordvästut nästan ända över till Berkön.
Vi tvingades lägga om kursen och följde råken och det slutade med att vi passerade dess norra ände genom att åka mellan stenarna uppe på landfast is på Berkön. Nu började klockan vara ganska mycket och solen på nedgång så istället för att vända kosan söderut på västra sidan av råken valde vi att åka norrut igen till Rosvik för att ta bussen hem.
På väg in till Rosvik fick vi för fösta gången idag ta av oss skridskorna och kliva upp på land när vi passerade sundet vid Bastanäset.
Innan vi kom fram till Rosvik hade Per helt plötsligt fixat en skjuts och vi satte oss vid en stuga för dagens sista fika samtidigt som solen ramlade ner bakom horisonten och vår transport anlände.
Vilken dag! Titta gärna på bilderna på: http://groups.msn.com/mgtr6605gjf9uilf4s2jbgkdk1/lulepite021105.msnw?Page=1
/Jocke
När jag vaknade i morse hade det bara fallit några millimeter snö, i och för sig lagom för att dölja alla otrevliga små hemligheter som isen faktiskt kan ha att bjuda på, men absolut inte på något sätt så att vi avskräcktes från att åka vår planerade tur.
Klockan 10.00 träffades vi vid Tjuvholmssundet, den sista utposten för Luleälven, här är det öppet vatten och skakigt stora delar av säsongen men strandkallarna erbjuder fin skridskoåkning med härlig bottensikt.
Med oss hade vi också SVT Nordnytt som lät göra ett reportage som sändes tidigare i kväll. Vi fick hela 4 fina minuter i ett mycket positivt reportage på TV2.
Filmningen tog ett tag och vi kom inte iväg förrän klockan 11 vilket redan började vara i senaste laget för att hinna till Piteå innan mörkrets inbrott. Turen är på cirka fem mil och det finns ett flertal intressanta ställen på vägen så det kan ta tid.
Första delen förbi Kallaxön, Bergön och ner till Renholmen gick fort på fina isar trots den lilla snön. Vi fortsatte ner till Alhamn där vi hade förväntat oss att få gå över uddarna för att nå Holfjärden men naturen överaskade oss med fina isar med allt mindre snö.
Efter en härlig och välbehövlig lunchfika i solskenet på en brygga på Alhamnsuddens södra sida gick turen vidare ut på Holfjärden där snön plötsligt upphörde och isarna låg 5-7 cm tjocka och släta som fönsterglas. Det är nåt speciellt med att åka med det öppna havet och horisonten för ögonen.
Vi passerade snabbt förbi Alskatan där isen var så blank och ljuset så skarpt mot den grunda botten att det känndes som att man svävade över stenar och sandrevlar.
Vi styrde kosan mot Storgrundet intill Fårön. Där hade isen gjort vackra formationer på stenarna.
Nästa mål blev Trundöns sydöstra spets där vi återigen förväntade oss problem på grund av strömmar och det österut helt öppna havet men även här kunde vi glida vidare, om än försiktigt, in på nästa fjärd. Storfjärden bjöd på enorma åkytor på bästa tänkbara is ner mot Sandön och Mjoön men där möttes vi av öppet vatten. En råk som sträckte sig så lång ögat nådde inåt mot Piteå och Nordvästut nästan ända över till Berkön.
Vi tvingades lägga om kursen och följde råken och det slutade med att vi passerade dess norra ände genom att åka mellan stenarna uppe på landfast is på Berkön. Nu började klockan vara ganska mycket och solen på nedgång så istället för att vända kosan söderut på västra sidan av råken valde vi att åka norrut igen till Rosvik för att ta bussen hem.
På väg in till Rosvik fick vi för fösta gången idag ta av oss skridskorna och kliva upp på land när vi passerade sundet vid Bastanäset.
Innan vi kom fram till Rosvik hade Per helt plötsligt fixat en skjuts och vi satte oss vid en stuga för dagens sista fika samtidigt som solen ramlade ner bakom horisonten och vår transport anlände.
Vilken dag! Titta gärna på bilderna på: http://groups.msn.com/mgtr6605gjf9uilf4s2jbgkdk1/lulepite021105.msnw?Page=1
/Jocke
