Lugnet i att vara i rörelse...

[bigfoot]

Lite filosoferande på en måndag...

Jag har insett att det mest fridfulla jag kan tänka mig, är att vara på väg någonstans. På ett flygplan, på tåg, eller bara i en bil på väg till något mål, nära eller avlägset. Nästan oavsett vart, så är resandet det mest harmoniska jag kan tänka mig. Att vara på promenad är inte heller att förakta. Gärna med solen i ögonen och kanske en påse saltlakrits i ryggsäcken.

Egentligen borde väl stillheten i hemmet vara definitionen på harmoni. Och visst kan det vara oerhört stillsamt med en kopp the hemma i soffan. Men det går knappast upp mot det nästan gudomliga lugnet som sätter in när X2000 rullar förbi Riddarholmen, eller när en april-solig E4 susar förbi under min hyrbil. Vart man är på väg är mindre viktigt, det är själva rörelsen som skänker lugn.

Är det fler som känner så här? Är det någon egenskap som man hittar hos vissa kategorier människor?

 

[Glännman]

Ja visst...

Meningen "Det är resan som är målet" betyder mycket för mig... Jag anser inte att man måste bestämma att ta sig från punkt A till punkt B och utgöra punkt B som mål utan jag ser hela äventyret, harmonin, medicinen, kalla det vad du vill som resan och stunden där i mellan...

Det är samma när jag fotograferar i naturen. Det är inte bilden som är det viktiga utan upplevelsen. Man måste ta sig tid att sänka kameran eller till och med packa ned den, för att se till upplevelsen och hur viktig den är och att bilderna på så sätt blir en fin bonus där man kan bevisa sin upplevelse och ha den som minne på väggen ...

mvh // Johannes

 

[päeng]

Det är ju en perfekt sysselsättning för oss lata människor, att vara upptagen utan att egentligen göra något, är du hemma och slöar finns det ju alltid något annat som pockar på uppmärksamhet.
Pär

 

[Almgren]

Hmm, tror jag reser för mycket i jobbet för att nånsin se ett flyg som rogivande. Det är alltid en massa förberedelser och annat. Tåget däremot kan jag hålla med om, men tror ändå det är det faktum att jag är mobiltelefonlös som är den avgörande faktorn.