Leirungsdalen - Joyunheimen

[johan.dahlgren@preemraff.preem.se (Johan Dahlgren)]

Skummade igenom sommarens inlägg och såg ett om Leirungsdalen av Peter Hackman, där han skrev att markeringarna på leden skulle tas bort. Jag var där denna sommaren och tänkte lämna några synpunkter:
Det var första gången jag vandrade i Norge, så jag vet inte hur markerade lederna brukar vara. Hela Leirunsdalen var i alla fall markerad med röda "T" och stenrösena stog tätt. På kartan jag hade (utgiven 1998) var leden markerad som omärkt led.


Kan bara hålla med Peter om att sträckan är mycket fin. Missade dock utsikten mot de högsta bergen då vi hade tjock dimma andra dagen ända till Svartdalen. Ett tips är att ta med vandringsstav då det är tre svåra vad på sträckan. Steinflybekken, Tjörnholsbekken och ytterligare en större bäck måste vadas.


På hela sträckan stötte vi på 5 pers. Alla gick samma håll som vi (Gjendesheim -> Gjendebu). Det får nog betecknas som lite. På sträckan genom svartdalen mötte vi säkert 30 pers.


Den som tycker det är otäckt att gå brant neråt kanske ska gå motsatt håll. Jag har aldrig gått så brant som sista biten ner mot Gjendebu.


På två dagar går man lätt från Gjendesheim -> Gjendebu. Sedan åkte vi båt tillbaka till Gjendesheim tredje dagen. Finare båttur får man leta efter. Kostade 75 NOK.


Då vi anlände Gjendebu fjällstation var klockan 21. Där var fullt med vinpimplande damer och herrar, dom flesta norrmän som levde sitt hårda fjälliv. Tycker du som vi om mera stillsamt leverne tältar man fint några hundra meter innan man kommer fram till fjällstationen.


/J

 

[evsson]

Nyss hemkommen från Jotunheimen!

Hallå! Vi (2 pers) har nyss kommit hem från en vandring i Jotunheimen, det var första gången vi knallade i Norge och inte den sista.



Vi startade från Gjendesheim och gick leden nere vid sjön mot Memurubu, snacka om exploaterat "hotell". Vi upplevde att många åkte båten från Gjendesheim till Memurubu och gick över Besseggen hem. Säkert en fin led upp på Besseggen men man får vara beredd på att träffa mycket folk. Vi såg väl ett 60-tal pers knalla iväg under 1 timme. Det blir en person i minuten det!!!


Dag två gick vi från Memurubu till Gjendebu, om du tyckte att det var brant nedför till Gjendebu från Leirungsdalen och vill ha det ännu brantare kan jag rekommendera att gå denna sträcka som vi gick, alltså nedför Bukkelaegret. Här är det så brant att de satt upp vajer och kätting att hålla sig i. Jobbigt, otäckt men ack så häftigt.


Dag tre knallade vi iväg från Gjendebu och upp mot Leirungstjörerne. Det var en del uppför den dagen men det var bara att knalla på och bita ihop. När vi kom uppför branten från Svartdalen till Leirungstjörerne vill jag påpeka att från detta håll var det mycket dåligt markerat innan vi kom till Leirungsdalen, under den sträckan såg vi kanske 3 T'n. Vi visste att vi skulle ner mot dalen som tur var, men vi kom ändå lite fel och fick försöka ta oss ned i snö och klippblock som inte ville ligga still. För alla som tänkt att gå denna sträcka vill jag rekommendera att hålla ned mot sjö nr 2 (den som ligger på 1513 möh). Denna natt "blåste det järnspikar", men vårat Hilleberg Nallo stod pall. Annars kunde det nog ha varit en mindre trevlig natt.


Dag nummer fyra gick vi i Leirungsdalen nästan ända fram till Gjendesheim. Efter den vandring vi hade bakom oss var detta rena motionsspåret. Hur lättgånget som helst. Vi hade ju dessutom lätt nedför hela tiden. Nog för att det var fint i dalen men det var inget mot det vi hade sett under de tidigare dagarna. Vi sov vid Leirungsbuene.


Dag fem tog det 45 minuter tills vi var framme i Gjendesheim igen, där väntade en varm dusch. Sedan åkte vi till Lom där vi sov två nätter, skönt att sova i en säng under tak efter nätterna i tältet.


Dag sex åkte vi bilen upp till Galdhöppigen, tyvärr blåste det och snöade en hel del så det blev varken Brevandring (glaciärvandring) eller skidåkning.


Dag sju åkte vi Songefjordsvägen hem och sedan tillbaka till Linköping. Vi kom hem igår kväll och vi är mycket NÖJDA. Nu hade vi tur som hade solsken varje dag under vandringen vilket gör en hel del. Jag kan rekommendera östra Jotunheimen varmt, men man ska kanske han vandrat en del innan, det var sjätte året vi vandrade och det kändes lagom med erfarenhet.


Tack och Hej!!

 

[il C]

Jotunheimen

Det är tydligt att DNT vill vara ute med nyheterna så kvickt att det inte ens hunnit hända!


Den branta backen Gjendebu-Svartdalen minns jag, jag gick åt "rätt håll" i strålande
väder, på min 50-årsdag 1994. Den dagen var så fin att jag unnade mig Olavsbu-Gjendbu-
Torfinsbu på en enda dag (dan därpå gick jag Torfinsbu-Gjendesheim).


Jag kom just hem från Norge. efter en niodagarstur. Min tur började i
Finse, vid Bergensbanen och gick norrut mot Skodalsböen, därpå
i en sväng över Olavsbu och Gjendbu. Jag tältade de fem första nätterna.
Kontrasten mellan det rätt ensamma Skarvheimen och Jotunheimen
är *enorm* .( Magsjuka gjorde att jag avstod från tältnätter.) Jag hade hoppats
fortsätta min vandring norrut mot Breheimen, men det är mer krävande
och magen var helt ur slag. det får bli ett annat år; det är (sannolikt) det
enda riktigt intressanta sydnorska område jag inte besökt.


Från 94 minns jag inte ett enda vad. Men kring senaste söndagen regnade det
mycket; vidare ligger det ovanligt mycket snö kvar i de sydnorska fjällen.
Älvarna har därför varit ovanligt stora iår och speciellt var de det i söndags.
Jag hade en (fullkomligt onödig, visade det sig) olycka i Hjelledöla, som
somliga (enligt hyttebok i fremre Hjelledalen) faktiskt vadat. När jag titade
tillbaka undrade jag vad jag tänkt på, jag har vänt vid liknande ställen
i Nordnorge.


Återstår att jatt se om jag återvänder till Norge nån gång. NSB har strulat till
det genom att ge bort biljettförsäljningen till inkompetenta privata krafter.
Jobbigt för oss som alltid reser utan returbiljett.


il C.

 

[harald.nordius@spray.se (Harald Nordius)]

Hjelledalen

Mycket riktigt står det i Till fots i Norge: Ved stor vannføring i Hjelledøla bør bro ved Fremre Hjelledalen brukes.


Jag var med och vardade Sletterust - Fremre Hjelledalen förra året och då var det inget problem med vadet. Däremot hade vi problem med att hitta stigen mot Fremre Hjelledalen (alltså genvägen före vadet) när man kommer uppifrån Skredhaugdokki, som därför inte blev vardad. Enligt uppgift ska detta ha gjorts senare genom Årdal Turlags försorg.


Hytten på Fremre Hjelledalen (som tillhör Årdal Turlag) skulle enligt uppgift vara nedlagd i år, men du kom tydlligen in där i alla fall.


Ett litet bildreportage från vardningen finns här:
http://hem.spray.se/harald.nordius/dugnad.htm


Hälsningar


Harald

 

[il C]

Vadningsolycka i Hjelledalen

Oj, det var ju riktigt intressant!


För att bearbeta min upplevelse har jag skrivit ut min berättelse, så gott det går,
på www.mai.liu.se/~pehac/vad.html. "SÅ gott det går" ty vad minns
man egentligen? Jag vet inte ens hur länge jag var i vattnet - minuter?-
eller hur långt jag drev -100 meter? 200?


Jag tror jag lärde en del av olyckan
och kanske kan förmedla något till andra.


I min berättelse står att jag jämförde med
de "svåra vad" som finns avbildade i Abrahamssons Sarekbok och Grundstens
bok om Padjelanta-Sarek. Jag tror "mitt" vad var lättare än dessa, eftersom t ex
botten var synlig hela vägen. Jag drar rätt enkla slutsatser, även om jag inser
att jag gjorde ett klart elementärt misstag. Det dröjer nog innan jag vågar mig
på ett nordligt äventyr där vadning verkligen "hör till" (Sarek!!)


il C.