Kom för drygt en vecka sedan hem från en tänkt kombinerad 2,5 veckors flugfiske- och fjällvandring i Arjeplogsfjällen. Dessvärre blir det här mer en händelse- och fiskrapport än en fiskerapport.
Dag 1 i fjällbjörkskogen mellan Adolfström och Fjällfors: fjällbjörken griper tag i spöt, jag stannar och försöker backa men spöt har kilat fast sig och jag mer känner än hör hur mitt sprillans lågbudget men fina "Ron Thompsson Steelhead" spö i komposit vrids, knäcks sönder. Ridå. Sa inget om vad jag visste hade hänt till vandrarpolaren innan vi var framme vid lägerplatsen, men förbannade resten av vandringsdagen min klantighet att inte min vana trogen hålla spöt och galonskyddsfodralet i handen under vandring i skog. För omständligt att återvända till civilisationen för att skaffa nytt spö, så det blev till att ta en kraftig tugga av det sura äpplet.
Snacka om antiklimax! Här har jag under våren och försommaren gått helt systematiskt tillväga för att sätta mig in i flugfiske och lämmna haspelspöt hemma. Och goda råd har jag fått av herrarna "Brook", "Graip", "Dave1" mfl.
Vandringen blev en underbar fjällvandring när jag väl ställt om mig till att det "bara" skulle bli en ren fjällvandring. Det hela kändes dock samtidigt som någon sorts karaktärsdanande prövning, ty utöver att se både stor och liten öring i själva Laisälven, passerade vi större jockar som t.ex Hurasjåkkå och jockar med små sel som inte finns namngivna på kartan, småjockar och överallt både småfisk och fisk som var klart över minimimåttet. Lade om vandringsrutten lite, från att ha varit inriktrad mot lägerplatser med tanke på fiske till mera vyer, men va f-n, lägerplatserna tar man ju ändå i anslutning till vatten, och det fanns ju fisk överallt.
Nåja, Arjeplogskortet mitt gäller året ut så det blir en vandring till i området innan första september. Denna gång med nytt flugspö i ett PVC rör som spöskydd. Så, en fiskerapport från området ska det bli framöver.
Dag 1 i fjällbjörkskogen mellan Adolfström och Fjällfors: fjällbjörken griper tag i spöt, jag stannar och försöker backa men spöt har kilat fast sig och jag mer känner än hör hur mitt sprillans lågbudget men fina "Ron Thompsson Steelhead" spö i komposit vrids, knäcks sönder. Ridå. Sa inget om vad jag visste hade hänt till vandrarpolaren innan vi var framme vid lägerplatsen, men förbannade resten av vandringsdagen min klantighet att inte min vana trogen hålla spöt och galonskyddsfodralet i handen under vandring i skog. För omständligt att återvända till civilisationen för att skaffa nytt spö, så det blev till att ta en kraftig tugga av det sura äpplet.
Snacka om antiklimax! Här har jag under våren och försommaren gått helt systematiskt tillväga för att sätta mig in i flugfiske och lämmna haspelspöt hemma. Och goda råd har jag fått av herrarna "Brook", "Graip", "Dave1" mfl.
Vandringen blev en underbar fjällvandring när jag väl ställt om mig till att det "bara" skulle bli en ren fjällvandring. Det hela kändes dock samtidigt som någon sorts karaktärsdanande prövning, ty utöver att se både stor och liten öring i själva Laisälven, passerade vi större jockar som t.ex Hurasjåkkå och jockar med små sel som inte finns namngivna på kartan, småjockar och överallt både småfisk och fisk som var klart över minimimåttet. Lade om vandringsrutten lite, från att ha varit inriktrad mot lägerplatser med tanke på fiske till mera vyer, men va f-n, lägerplatserna tar man ju ändå i anslutning till vatten, och det fanns ju fisk överallt.
Nåja, Arjeplogskortet mitt gäller året ut så det blir en vandring till i området innan första september. Denna gång med nytt flugspö i ett PVC rör som spöskydd. Så, en fiskerapport från området ska det bli framöver.
