Lämpliga 4000m-toppar att bestiga ensam

Tänkte sticka ner till alperna i sommar och kliva runt lite i bergen, antagligen i området runt Zermatt. Åker dit ensam, och funderar lite på vilka toppar man kan komma upp på under relativt säkra omständigheter.
Tankar än så länge:
1. Breithorn - mest för acklimatisering, räknar med att det är så mycket folk och upptrampat att glaciärsprickor är ett problem av acceptabel magnitud.
2. Lagginhorn, västkammen - ingen glaciär inblandad
3. Weissmies, sydostkammen - ingen glaciär här heller
4. Allalinhorn, Hohlaubgrat - verkar vara ganska lugnt på glaciären, men en klippa på 30 meter (grad II) nära toppen. Blir till att gå ner samma väg som upp om man vill undvika glaciärsprickor, verkar det som. Någon som varit där och vet hur pass svårt det är att ta sig ner?
5. Castor, Pollux - även här glaciär. För riskigt att korsa ensam?

Hade först tänkt ge mig på Dufourspitze, men har hört att Grenzgletcher är väldigt sprickig, och alltså inte särskilt lämplig att ta sig över ensam.

Någon som har några tips eller synpunkter?
 
Att du ställer frågan innebär att du nog inte ska gå ensam. Att gå/klättra ensam på berg är ingen lätt sak. Det handlar inte bara om risken att ramla ner i sprickor på glaciär. Om du är ensam finns precis ingen hjälp att få om det inte går andra i området. Du kan heller inte säkra dig själv uppåt och nedåt är omständigt. Jag har gjort tre berg ensam. Triglav i Slovenien (klätterled), Grossglockner (lätt klättring) och Jbel Toubkal i Marocko (vintervandring). Det kräver helt klart en annan beredskap och att man är mycket säker på sig själv. En stukad fot och du är i stora svårigheter.
Jag har flera gånger träffat på män som bara skulle "traska runt lite" i Alperna. En gång var han ytterst nära att dö 30 m från oss och vi fick rädda honom till säker mark. Utsätt inte andra för det.
 
Tänkte sticka ner till alperna i sommar och kliva runt lite i bergen, antagligen i området runt Zermatt. Åker dit ensam, och funderar lite på vilka toppar man kan komma upp på under relativt säkra omständigheter.
Tankar än så länge:
1. Breithorn - mest för acklimatisering, räknar med att det är så mycket folk och upptrampat att glaciärsprickor är ett problem av acceptabel magnitud.
2. Lagginhorn, västkammen - ingen glaciär inblandad
3. Weissmies, sydostkammen - ingen glaciär här heller
4. Allalinhorn, Hohlaubgrat - verkar vara ganska lugnt på glaciären, men en klippa på 30 meter (grad II) nära toppen. Blir till att gå ner samma väg som upp om man vill undvika glaciärsprickor, verkar det som. Någon som varit där och vet hur pass svårt det är att ta sig ner?
5. Castor, Pollux - även här glaciär. För riskigt att korsa ensam?

Hade först tänkt ge mig på Dufourspitze, men har hört att Grenzgletcher är väldigt sprickig, och alltså inte särskilt lämplig att ta sig över ensam.

Någon som har några tips eller synpunkter?


Det är ju väldigt svårt att svara på såna frågor för andra, personligen skulle jag inte ha problem att gå orepad upp normalvägen på breithorn eller upp / nedklättra grad två på klippa. Skulle dock tveka på anmarschen till castor och pollux, om det inte är kallt och bra förhållanden.
 
Att du ställer frågan innebär att du nog inte ska gå ensam. Att gå/klättra ensam på berg är ingen lätt sak. Det handlar inte bara om risken att ramla ner i sprickor på glaciär. Om du är ensam finns precis ingen hjälp att få om det inte går andra i området. Du kan heller inte säkra dig själv uppåt och nedåt är omständigt. Jag har gjort tre berg ensam. Triglav i Slovenien (klätterled), Grossglockner (lätt klättring) och Jbel Toubkal i Marocko (vintervandring). Det kräver helt klart en annan beredskap och att man är mycket säker på sig själv. En stukad fot och du är i stora svårigheter.
Jag har flera gånger träffat på män som bara skulle "traska runt lite" i Alperna. En gång var han ytterst nära att dö 30 m från oss och vi fick rädda honom till säker mark. Utsätt inte andra för det.

Jo, visst handlar det om mer än sprickor, det är dock det jag är mest oroad över eftersom man (ofta) inte kan avgöra risken om man inte känner berget väl. Därav traden. Jag kanske uttryckte mig slarvigt med "kliva runt", jag har gjort mont blanc och toubkal (i januari över nordleden) ensam, sa jag är nagorlunda medveten om vad det innebär.
 
Att du ställer frågan innebär att du nog inte ska gå ensam.

Det här hajar jag inte riktigt förresten. Hur ska man kunna veta förhallanden pa ett berg man aldrig besökt? Vissa välbesökta rutter pa glaciärer är de facto relativt säkra att korsa ensam, vissa är det inte. Generellt sett tar guideböcker det för givet att man gar i replag, och nämner därför ingenting om hur pass sprickiga glaciärer är (förutom om de är exceptionellt farliga).
Om det nu rakar vara sa att nagon här pa brädan rakar veta att t.ex. anmarschen till Castor och Pollux är väldigt säker (eller livsfarlig, för den delen), sa är det väl bara bra att jag fragade? Alternativet hade ju varit att aka dit och hoppas pa det bästa...

Hade jag fragat nagot i stil med "Tänkte bestiga Denali i sommar, hur tar man pa sig stegjärn?" hade du haft en poäng.
 
Alltså, det är svårt att ge råd till folk man inte känner, men jag tycker det är nedsättande att säga "behöver du fråga är du för dum". Trådskrivaren kanske har gått solo i många bergsmassiv, men inte i alperna, eller trådskaparen kanske inte vet skillnaden på denim och goretex, vi vet inte.

Jag tycker skillnaden mellan "jag vill borra, hur gör man?" och "jag vill klättra ensam, hur gör man?" är olika på det viset att borrbultning påverkar andra, medan soloklättring bara påverkar den enskilde.
 
Det här hajar jag inte riktigt förresten. Hur ska man kunna veta förhallanden pa ett berg man aldrig besökt? Vissa välbesökta rutter pa glaciärer är de facto relativt säkra att korsa ensam, vissa är det inte. Generellt sett tar guideböcker det för givet att man gar i replag, och nämner därför ingenting om hur pass sprickiga glaciärer är (förutom om de är exceptionellt farliga).
Om det nu rakar vara sa att nagon här pa brädan rakar veta att t.ex. anmarschen till Castor och Pollux är väldigt säker (eller livsfarlig, för den delen), sa är det väl bara bra att jag fragade? Alternativet hade ju varit att aka dit och hoppas pa det bästa...

Hade jag fragat nagot i stil med "Tänkte bestiga Denali i sommar, hur tar man pa sig stegjärn?" hade du haft en poäng.

Alltså, det är svårt att ge råd till folk man inte känner, men jag tycker det är nedsättande att säga "behöver du fråga är du för dum". Trådskrivaren kanske har gått solo i många bergsmassiv, men inte i alperna, eller trådskaparen kanske inte vet skillnaden på denim och goretex, vi vet inte.

Jag tycker skillnaden mellan "jag vill borra, hur gör man?" och "jag vill klättra ensam, hur gör man?" är olika på det viset att borrbultning påverkar andra, medan soloklättring bara påverkar den enskilde.

Ok, jag kanske ska förtydliga lite. För det första sade jag inte att "om du behöver fråga är du för dum". Jag sade att om man måste fråga, och så jag uppfattade det, är man för oerfaren för att chansa på att "knalla runt lite". Jag kanske är överkänslig då jag sett en och annan ensamvandrare där som tagit onödiga risker och försatt sig i livsfara. Om du (TS) tog illa upp ber jag om ursäkt.

När det gäller glaciärer bör man undvika ställen där de pressas över kanter. Har gått ensam på små rester och längst upp mot kammen, men skulle inte ge mig ut på större fält i lutande terräng. I övrigt är det väl bara att följa guideböckernas beskrivning av klätterleden. Scrambling (I och II) osäkrad om man är van, klättring (III och IV) om det finns fasta rep/vajer och man har via ferrataklyka. 30 m rep att säkra sig på väg ner om det finns fästpunkter. Om du inte sysslar med free solo på hög nivå, men inte ens Alex Hannold kör helt utan back upp. Varje moment är rekad och kameramännen har självklart extra utrustning till honom om han ger upp. Det finns de som springer solo upp för Matterhorn både normalväg (AD) och nordväggen (ED), men de är på en nivå att de inte behöver fråga här.

Lyckegard: Jag anser inte att frågan om ensamturer bara är en fråga om den enskilde. Det innebär alltid förhöjda risker att vara ute i naturen ensam och bergen i synnerhet. Det handlar både om anhöriga, de som ska riskera livet för att rädda en eller plocka upp liket. Om man råkar i knipa kommer man att påverka andra som klättrar där samtidigt. De har investerat både tid och pengar på sin tur, men bergens kodex kräver att de avbryter allt för att rädda en nödställd. Så frågan om att gå ensam kräver att man är verkligen säker på vad man gör och förväntas att själv kunna ta hand om sig om det går illa. Små skador som annars kan lösas inom gruppen blir ett reellt problem ensam, som inblandar utomstående.

Jag paddlar en hel del ensam i skärgården. Det kan jag eftersom jag har back up-system för de flesta realistiskt tänkbara händelser och är ytterst försiktig i vägval och beslut, så att risken att jag ska behöva räddas av andra är minimal. Risken att förolyckas ska vara på samma nivå som i vardagslivet. Just för att det är en fråga som rör andra.
 
Ingen fara, jag tar inte illa upp. Antagligen framgick det inte riktigt i mitt inlägg att jag sökte tips fran folk som faktiskt varit uppe pa de nämnda bergen. Vissa saker kan vara svart att veta pa förhand oavsett hur bra generella kunskaper man har...

Har i alla fall efter lite efterforskningar kommit fram till att glaciären efter Britanniahütte, som man maste korsa för att komma upp pa Hohlaubgrat, är väldigt bruten (värre till och med än glaciären pa normalleden), och ytterst olämplig att korsa ensam. Dock verkar det ga att ta sig upp via glaciärmoränen fran Mattmark. Detta innebär nagra horribla timmar uppför i lösgrus, men vissa uppoffringar far man väl göra... Tälta bör ga att göra i början av kammen, och klippan innan toppen bör vara ok om det inte är för mycket snö och is. Abseilar pa vägen ner.

Castor och Pollux far bli en annan gang, hade nog inte haft tid ända den här gangen.
 
Nu är varken Mt Blanc eller Jbel Toubkal några speciellt svåra eller farliga berg att bestiga. Jag antar att du gjorde Mt Blanc via Goûter. Toubkal har jag också gjort via nordleden.

Det man bör tänka på med dessa berg är att det oftast finns många andra där. Man är ju sällan "ensam". Skulle något hända, så finns det människor i närheten som kan hjälpa en. Breithorn är en sådan topp som man kan göra själv, men sällan ensam.

Är grejen att göra allt solo? Vill du göra det som en grej, så är det väl så. Det finns många vulkaner i Sydamerika som funkar, Aconcagua, Elbrus osv. som du kan göra själv. Dock kommer du att få svårt att utvecklas i dina bergsbestigningar, mer än att du kan ta högre berg, men inte mer utmanande.

Vill du göra svårare leder/toppar måste du vid någon punkt klättra med andra människor. Visst, finns det de som gör svåra soloklättringar likt Alex Honnold, men att gå över glaciärer, smala snökammar osv. själv är något där ens förmåga inte alltid avgör. Där kan man helt enkelt ha otur.

Men så länge som du håller dig till toppar av klippa så funkar det nog, men det blir svårare om det förekommer glaciärer och andra objektiva faror som laviner osv.

Med vänlig hälsning /Joel
 
Nu är varken Mt Blanc eller Jbel Toubkal några speciellt svåra eller farliga berg att bestiga. Jag antar att du gjorde Mt Blanc via Goûter. Toubkal har jag också gjort via nordleden.

Det man bör tänka på med dessa berg är att det oftast finns många andra där. Man är ju sällan "ensam". Skulle något hända, så finns det människor i närheten som kan hjälpa en. Breithorn är en sådan topp som man kan göra själv, men sällan ensam.

Är grejen att göra allt solo? Vill du göra det som en grej, så är det väl så. Det finns många vulkaner i Sydamerika som funkar, Aconcagua, Elbrus osv. som du kan göra själv. Dock kommer du att få svårt att utvecklas i dina bergsbestigningar, mer än att du kan ta högre berg, men inte mer utmanande.

Vill du göra svårare leder/toppar måste du vid någon punkt klättra med andra människor. Visst, finns det de som gör svåra soloklättringar likt Alex Honnold, men att gå över glaciärer, smala snökammar osv. själv är något där ens förmåga inte alltid avgör. Där kan man helt enkelt ha otur.

Men så länge som du håller dig till toppar av klippa så funkar det nog, men det blir svårare om det förekommer glaciärer och andra objektiva faror som laviner osv.

Med vänlig hälsning /Joel

Jag är mycket väl medveten om allt detta. Har dock inte sa mycket val för närvarande (ont om pengar, tid, och likasinnade).
 
Hej TS, nu tänkte du skippa Castor/Pollox, men jag svarar ändå eftersom jag var där nyligen, utgångspunkt Mezzalama.

Just nu på vårvintern är glaciären (Grande Ghiacciaio de Verra) runt de båda OK om man följer de vedertagna rutterna. Men uppe på Castor börjar redan en spricka öppna sig ungefär halvvägs upp, någon hade gått igenom litegrann innan jag var där. Jag tror att det blir ett rejält skutt snart.
En erfaren vän sa fö att Castor troligen blir komplett blankis i sommar.
Pollux är ju mest scrambling och klättring. Ett ställe är både exponerat och helt avskavt, där får man dra sig upp på det fasta (mkt tjocka) repet. Går bra ensam om man är van vid exponeringen.

Till sommaren hade jag personligen inte gått över glaciären ensam. Men jag har heller ingen detaljkännedom om området.
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg