För nåra dagar sedan var jag uppe tidigt och for iväg och fiskade. En lite gråmulen men stilla morgon med en hel del dimma över vatten och berg. När jag stod där och kastade så tittade jag av någon anledning över axeln, och där, kanske 20 m längre bort kom en grävling tassandes (eller nja, ni vet ju hur deras gång ser ut). Men iallafall, under tiden som den kom närmare rände den omkring i strandbrynet oh nosade och när den var kanske 10 max 15 m ifrån mig stannade den till, sträckte på huvudet och vädrade i luften 5-6 sek, med den lilla söta nosen på det vackra huvudet. Den stelnade plötsligt till och lunkade tillbaka in i riset och försvann. Själv stod jag kvar, förbluffad och lyckliug över att ha sett detta fascinerande djur på så nära håll och så väl synlig. Annars ligger de döda vid vägkanten, eller så ser man dem snabbt ränna under en buske sent om kvällen och oftast är det bara svansen man ser.
Underbart med dessa tidiga mornar när man knäpptyst för sig själv får uppleva naturen och dess djur i deras naturliga miljö.
Underbart med dessa tidiga mornar när man knäpptyst för sig själv får uppleva naturen och dess djur i deras naturliga miljö.
