@Jonas: Tack för tipset!! Har just registrerat mig. Hoppas det ger något. Forumet är ju ganska nytt, en vecka gammal eller så. Jag är den tredje eller fjärde användaren överhuvudtaget.
@Björn: Du är otrolig!! Kandidaten får 3000 poäng.
Det finns flera dimensioner i den historien som intresserar mig.
1. Den militärhistoriska dimensionen.
2. Den personligt-biografiska dimensionen.
Jag var elev på den enda Nikolai-Gastello-skolan i Östtyskland från åk 1 till åk 7. Han var den störst tänkbara hjälten. Hans namn var liksom helgat. Genom att störta sig på en tysk kolonn hade han hittad den störst tänkbara meningen med sitt unga socialistiska liv.
I ur och skur fick vi stå där och riva upp högerarmen (handen som en tuppkam ovanför skallen) framför hans betong-minnesmärke på skolplatsen.
Stolen jag satt på och skrivboken jag skrev i var lika märkta med hans namn som alla andra föremål och som våra medvetanden.
Sedan, en vacker dag, försvann han och hans betongmärke.
Allt annat blev kvar, skolan, lärarna, allting. Bara vår krigshjälte försvann jämte den där betongliknande ideologien.
3. Den filosofiskt-religiösa dimensionen.
Av en händelse och många år senare fick jag reda på den där välbevarade hemligheten att han inte alls hade offrat sig och sina tre kamrater genom kolonnstörtandet. Det var en annan pilot och det visste ryssarna fr.o.m. år 1951. Graven innehöll inte det resp. den de trodde. Men folk i hela sovjetriket hade redan börjat spika/skruva/måla hans namn på sina fabriker, hus, skolor, fartyg med mera. Tron på Gastellos offerdöd fick leva vidare. För trons skull.
Det finns en ganska spridd världsreligion som innehåller också en sådan gravmyt. Graven - var den tom eller je eller på påskdagen? Spelar ingen som helst roll så länge man tror att det var si och så.
Den som lär ha varit i den där graven, ville han verkligen offra sig för människornas skuld och elände?
Låter kanske lite sökt. Men det enormt påfallande är i mina ögon att socialismen tydligen inte kunde vara utan sådana religions-adekvata fenomen fastän socialismens självbild är att vara den mest areligiösa och ateistiska världsåskådningen av alla. Religion är opium för folket, sade Marx. Och Lenin upprepade det. Ja, just det. Så roligt.
EGENTLIGEN är det totalt oviktigt. Om det nu var Gastello eller Maslov. Hur och var och på vilket sätt Gastello dog. Om det nu var under hjältemodiga omständigheter eller ej. Han dog i det där vansinniga kriget och det är tragiskt nog och mycket synd.
Innan jag lämnar den där lilla biografiska aspekten för gott, gör jag kanske en hemsida om det. Både Gastello och Maslov och mina f.d. skolkamrater förtjänar sanningen.
[edit: Tack Per!]
[Ändrat av sachsaren 2007-01-24 kl 12:45]