Årets kanske enda tur begränsades av två omständigheter - det kärva snöläget och SNCF-strejken (2 dagar av 5).
Från början hade jag tänkt börja i Mont Blanc-opmrådet och improvisera mig ned mot Sydalperna. Jag tänkte tåg till Martigny i Schweiz, därpå Mont Blanc-expressen till Argentière.
Men när jag fått biljetterna (jag fick inte den avresedag jag planerat) såg jag att jag skulle komma till Basel en strejkfri dag (den 25/6) så jag fortsatte med tåg till Modane - jag hade då också förstått att snöförhållandena i Mont Blanc-området var mycket dåliga.
Nu har jag gjort så många turer i Sydalperna att jag knappt har ngt kvar. Under de tolv dagar som följde, 10 i Frankrike och 2 i Italien, var det bara på slutet jag såg lite nya vyer. Jag kunde nog ha fortsatt ett par dar till, men kände inte för de oundvikliga repriserna. Så det blev bara dessa 12 dagar (senaste sydalpina turen dessförinnan, 2016, varade mer normala 19 dagar). Det var överlag hett, men vatten i bäckarna, och ett par åskväder på slutet.
Dock kan jag väl säga att turen fick ett speciellt värde genom att jag kunde sova alla nätterna i tält, 8 fritt och 3 på camping. Därtill på ett par av mina favoritställen, t ex Lac du Cristol i Frankrike och Lago di Roburent i Italien.
En enda gång har jag annars sovit fritt alla nätter, det var i Schweiz i augusti 2009 (10 nätter).
Och jag märker hur viktigt det är när jag planerar och söker uppslag.
Svårt att tro att det blir någon sensommartur iår, med tanke på torkan. Är det vatten i bäckarna? Får man använda gaskök? Samtidigt har jag ont om idéer och kanske inte riktigt längre det där suget. 850 vandringsdagar har det blivit, utspritt på 30 somrar- om jag inte börjat så sent i livet (vid 45!) hade jag troligen slutat tidigare.
Från början hade jag tänkt börja i Mont Blanc-opmrådet och improvisera mig ned mot Sydalperna. Jag tänkte tåg till Martigny i Schweiz, därpå Mont Blanc-expressen till Argentière.
Men när jag fått biljetterna (jag fick inte den avresedag jag planerat) såg jag att jag skulle komma till Basel en strejkfri dag (den 25/6) så jag fortsatte med tåg till Modane - jag hade då också förstått att snöförhållandena i Mont Blanc-området var mycket dåliga.
Nu har jag gjort så många turer i Sydalperna att jag knappt har ngt kvar. Under de tolv dagar som följde, 10 i Frankrike och 2 i Italien, var det bara på slutet jag såg lite nya vyer. Jag kunde nog ha fortsatt ett par dar till, men kände inte för de oundvikliga repriserna. Så det blev bara dessa 12 dagar (senaste sydalpina turen dessförinnan, 2016, varade mer normala 19 dagar). Det var överlag hett, men vatten i bäckarna, och ett par åskväder på slutet.
Dock kan jag väl säga att turen fick ett speciellt värde genom att jag kunde sova alla nätterna i tält, 8 fritt och 3 på camping. Därtill på ett par av mina favoritställen, t ex Lac du Cristol i Frankrike och Lago di Roburent i Italien.
En enda gång har jag annars sovit fritt alla nätter, det var i Schweiz i augusti 2009 (10 nätter).
Och jag märker hur viktigt det är när jag planerar och söker uppslag.
Svårt att tro att det blir någon sensommartur iår, med tanke på torkan. Är det vatten i bäckarna? Får man använda gaskök? Samtidigt har jag ont om idéer och kanske inte riktigt längre det där suget. 850 vandringsdagar har det blivit, utspritt på 30 somrar- om jag inte börjat så sent i livet (vid 45!) hade jag troligen slutat tidigare.
