Om jag fattat rätt är genuina konditionstest rätt komplicerade historier, där inandad och utandad luft vid maximal ansträngning ska mätas och jämföras. Allt annat verkar vara uppskattningar.
I mars var jag hos en personlig tränare, som jag f ö fann direkt värdelös. Hon gjorde ett cykeltest. Enligt detta skulle mitt värde vara 42, vilket är mycket bra för en 67-åring, men sämre än för en otränad 20-åring. Jag har naturligtvis inte den goda kondition jag hade när jag var i 40-årsåldern
och sprang fem halvmaror, men jag måste undra vad egentligen en otränad 20-åring kan prestera.
På sistone har jag på torsdagar lagt in lite distanstest. Mitt blygsamma mål är att klara 10 kilometer på 50 minuter
utan att må dåligt eller pressa mig själv (det verkar mest handla om hur loppet läggs upp, inte för fort i början, t ex). Rätt snart kommer jag att testa hur långt jag klarar av att hålla 12 km/h, alltså bara hålla det tempot tills det inte går längre.
Jag har mätt upp två sträckor efter varandra på kartan, 2+3 km, och kan alltså testa 3, 5 och 8 km. 8 tog 37.40, 5 tog 22.48 och 3 tog under 13.30 - är det självklarheter för en otränad 20-åring?
Jag undvek att pressa mig själv. Översätter jag det sista till Cooper, hann jag 2,67 km på 12 minuter och formeln ger värdet 48, som en måttligt tränad 20-åring.
Men om båda mätsätten är approximationer så verkar de också handla om väldigt olika saker. Ett cykeltest är lågintensivt och man värmer inte upp. Vid Cooper ligger man kanske på en högre puls än på cykeln, hela tiden, och man värmer upp innan. Vid Coopertest spelar även sådant som löpteknik in.
När jag bläddrar i Wikipedia hittar jag ännu en formel, 15*(maxpuls/minpuls). Min maxpuls skattades förra året till 190, och var då säkert minst 180. Vilopuls verkar vara ett tänjbart begrepp - lägger jag mig på soffan under dagen är min puls strax 60 eller lägre; min morgonpuls var, senast jag kollade, 50. (180/60)/*15= 45, som den otränade 20-åringen. Men 180 ska kanske vara mindre, och 60 kanske mer.
Verkar bäst att låta prestationerna, och nöjet - löpning ska vara roligt! - tala för sig själva.
I mars var jag hos en personlig tränare, som jag f ö fann direkt värdelös. Hon gjorde ett cykeltest. Enligt detta skulle mitt värde vara 42, vilket är mycket bra för en 67-åring, men sämre än för en otränad 20-åring. Jag har naturligtvis inte den goda kondition jag hade när jag var i 40-årsåldern
och sprang fem halvmaror, men jag måste undra vad egentligen en otränad 20-åring kan prestera.
På sistone har jag på torsdagar lagt in lite distanstest. Mitt blygsamma mål är att klara 10 kilometer på 50 minuter
utan att må dåligt eller pressa mig själv (det verkar mest handla om hur loppet läggs upp, inte för fort i början, t ex). Rätt snart kommer jag att testa hur långt jag klarar av att hålla 12 km/h, alltså bara hålla det tempot tills det inte går längre.
Jag har mätt upp två sträckor efter varandra på kartan, 2+3 km, och kan alltså testa 3, 5 och 8 km. 8 tog 37.40, 5 tog 22.48 och 3 tog under 13.30 - är det självklarheter för en otränad 20-åring?
Jag undvek att pressa mig själv. Översätter jag det sista till Cooper, hann jag 2,67 km på 12 minuter och formeln ger värdet 48, som en måttligt tränad 20-åring.
Men om båda mätsätten är approximationer så verkar de också handla om väldigt olika saker. Ett cykeltest är lågintensivt och man värmer inte upp. Vid Cooper ligger man kanske på en högre puls än på cykeln, hela tiden, och man värmer upp innan. Vid Coopertest spelar även sådant som löpteknik in.
När jag bläddrar i Wikipedia hittar jag ännu en formel, 15*(maxpuls/minpuls). Min maxpuls skattades förra året till 190, och var då säkert minst 180. Vilopuls verkar vara ett tänjbart begrepp - lägger jag mig på soffan under dagen är min puls strax 60 eller lägre; min morgonpuls var, senast jag kollade, 50. (180/60)/*15= 45, som den otränade 20-åringen. Men 180 ska kanske vara mindre, och 60 kanske mer.
Verkar bäst att låta prestationerna, och nöjet - löpning ska vara roligt! - tala för sig själva.