Knivblad

[Davide82]

Hej. Nu har jag läst på alla möjliga sidor om knivskaft, men inte kommit fram till ett lämpligt.

Jag har tänkt göra lite knivar för fiske och jakt.
Vad jag förstått så blir kolstålsbladen ofta vassare, men att ett bra RF också blir vasst, men vad är ett bra RF?
Ser att många är i ett stål som heter AEB-L, bra eller skit?

Sedan är det detta med härdning, desto högre HRC värde desto bättre?

Med vänlig hälsning, David

 

[Davide82]

Sidorna jag kollat på för beställning är t.ex mixfishing.se och nordellknives.com

 

[seved1]

Nu för tiden går det att få både Kolstål o rostfritt vasst. Oftast håller dom rostfria skärpan lite längre. Vid samma hårdhet. Bästa hårdheten tycker jag är mellan 58 till 60 HRC. Men det är lite o0lika hur man tycker. Har man konvetionella stål för hårda kan dom bli lite spröda. DVS dom kan gå av vid för stort tryck från sidan.

Seved

 

[Davide82]

Ok, blir nog ett rostfritt för mig, mem ser man på de rostfria så finns de ju massor av olika beteckningar på dem också... vilka är bra, vilka ska man undvika o.s.v... en snabbtitt på nordells sida gav dessa.
12c27
AUS 8
AEB-l

Tråkigt att lägga ner en massa tid på skaft och slida, för att sedan inse att bladet inte håller måttet.

 

[belcanto]

Ok, blir nog ett rostfritt för mig, mem ser man på de rostfria så finns de ju massor av olika beteckningar på dem också... vilka är bra, vilka ska man undvika o.s.v... en snabbtitt på nordells sida gav dessa.
12c27
AUS 8
AEB-l

Tråkigt att lägga ner en massa tid på skaft och slida, för att sedan inse att bladet inte håller måttet.

Du är på väg rakt in i ett djupt träsk. Massor med stålsorter och miljoner åsikter. Varje stålsort är en kompromiss. Oftast mellan seghet och hårdhet. Sen vill man ha nötningstålighet och slipbarhet som inte heller är lätt att få fram i samma stål. Till sist vill man kunna slipa den vass vilket gör att man vill ha ett finkorningt stål som inte viker sig eller bryter sönder. osv....
Sen finns det två grundläggande sätt att göra stål. Vanlig gjutning, dvs man smälter ihop det man vill ha i och jobbar sen ut det i den form man vill ha.
Alternativ två är att man pressar ihop stålet av metallpulver utan att helt smälta det. Fördelen är att man kan blanda i mer legeringsämnen utan att dom klumpar ihop sig och på detta sätt komma upp en nivå i egenskaper.
Dom du listat är kategori ett, dvs gjutna stål. Ska du till kategori två så titta på RWL-34 eller Elmax till exempel.
Ska du forma och härda bladet själv eller tänkte du köpa färdigt?
Kjell

 

[dePaul]

1. Varje stålsort är en kompromiss. Oftast mellan seghet och hårdhet.

2. Till sist vill man kunna slipa den vass vilket gör att man vill ha ett finkorningt stål som inte viker sig eller bryter sönder. osv....

3. Sen finns det två grundläggande sätt att göra stål. Vanlig gjutning, dvs man smälter ihop det man vill ha i och jobbar sen ut det i den form man vill ha.

4. Alternativ två är att man pressar ihop stålet av metallpulver utan att helt smälta det.

1. Snarare mellan seghet och sprödhet . Ett stål kan vara mycket hårt och ändå elastiskt. Ett moderat härdat kolstål, typ 2140 med en hårdhet av 61 RC är avsevärt segare än till exempelvis ATS-34 med samma hårdhet eller CPM S60V med en hårdhet av 58.

En intressant historia. Spyderco härdade den första serien av Militarymodellen till runt 60-61 RC. Stålet var Crucible CPM 440V (S60V). Tyvärr kom hälften av knivarna tillbaka eftersom eggen flisade något vansinnigt. Först när man sänkte hårdheten till 58 RC så gick det bra.

Samma jämförelse kan göras mellan stål i samma kategori, dvs mellan kolstål och kolstål och mellan rostfritt stål och rostfritt stål. Skillnaderna blir förstås inte lika uppenbara men de finns där trots allt och hänger till största delen på stålet som sådant (den kemiska kompositionen), kornets storlek och distribution samt värmebehandlingen.

2. På den här punkten jämför du äpplen och päron. Dvs, du jämför eggstabiliteten med förmågan att slipa fram en snäv egg tack vare fint korn. Att ett stål är finkornigt betyder inte per automatik att det samtidigt är eggstabilt, dvs att det inte råkar ut för plastisk deformation i någon form. Lika viktig är nämligen hårdheten och värmebehandlingen. Det enda man kan konstatera i samband med ett finkornigt stål är att det går att slipa fram en tunn och snäv egg. Varken mer eller mindre.

3. Jag antar att du syftar på gjutjärn? Vad jag vet så tillverkas inga knivar på det här viset. De vanligaste sätten är kallvalsning och varmvalsning. Man får då ämnen av olika former (runda, platta eller fyrkantinga) som sedan säljs till beställaren varvid denne anpassar billet-formen till sina ändamål. Den vanligaste metoden är "stock removal", dvs avlägsnande av stål från en specifik billetform:

http://www.stormthecastle.com/black...tock-removal-method-of-knifemaking-part-1.htm

4. Visst smälter man stålet helt och hållet. Själva metoden är delad i två faser. Den första är till att framställa själva pudret genom att pressa det smälta stålet genom mycket små munstycken med hjälp av gas. Samtidigt som dessa miniatyrkulor ramlar ner i uppsamlaren så kyls de genom cryoprocessen.

I nästa fas så hettas dessa små "kulor" upp igen till en temperatur på runt 860 grader beroende vilket stål man tillverkar, samtidigt som legeringsämnen tillförs. Det hela pressas ihop under ett extremt tryck samtidigt som det kyls.

~Paul~

 

[seved1]

Ok, blir nog ett rostfritt för mig, mem ser man på de rostfria så finns de ju massor av olika beteckningar på dem också... vilka är bra, vilka ska man undvika o.s.v... en snabbtitt på nordells sida gav dessa.
12c27
AUS 8
AEB-l

Tråkigt att lägga ner en massa tid på skaft och slida, för att sedan inse att bladet inte håller måttet.

Ja rostfritt är ju smidigt, speciellt till jakt o fiske.
Ja både AEB-L O 12C27 är ju bra stål.
AEB-L är ju min favorit. Jag gör mycket knivar i det. Ett väldigt segt stål för att vara rostfritt o finkornigt, iom att det är ett rak knivs stål.

Seved

 

[dePaul]

2. Att ett stål är finkornigt betyder inte per automatik att det samtidigt är eggstabilt, dvs att det inte råkar ut för plastisk deformation i någon form. Lika viktig är nämligen hårdheten och värmebehandlingen.

Jag har ett litet tillägg gällande den här punkten. Har nämligen fått förfrågan gällande ämnet.

Av två stålsorter som är tämligen lika med hänsyn till kemisk sammansättning, värmebehandling och hårdhet så är förstås kornets storlek och fördelning en avgörande faktor för eggens stabilitet. Stålet med det minsta och bäst fördelade kornet är självklart eggstabilast.

Ledsen för att ha varit lite otydlig på den punkten.

Min poäng var helt enkelt att värmebehandlingen och hårdheten är avsevärt viktigare och har att göra med valet av ståltyp som sådant.

~Paul~

 

[belcanto]

Det ser ut som David övergivit den här tråden så jag passar på att förtydliga mig. Först som sist ber jag om ursäkt för min lätt överkomprimerade formuleringsteknik. Sen ber jag om ursäkt för är det nånting här som är rostigt så är det jag. Jag har övergivit den tekniska banan för konsten och minns bara vagt vad jag höll på med.

1. Snarare mellan seghet och sprödhet . Ett stål kan vara mycket hårt och ändå elastiskt. Ett moderat härdat kolstål, typ 2140 med en hårdhet av 61 RC är avsevärt segare än till exempelvis ATS-34 med samma hårdhet eller CPM S60V med en hårdhet av 58.

Jag står nog fast vid att det handlar om en kompromiss mellan hårdhet och seghet. Sprödhet är andra änden av samma egenskap som seghet. Inte seg = spröd. Vilket innebär som du säger att ett stål kan vara både segare och hårdare än ett annat stål precis som du säger. Det är helt enkelt två olika egenskaper, inte mycket eller lite av samma egenskap. Men; sätter vi till alla klutar så tycks det mig som om man inte kan få max av båda egenskaper i samma stål. Då hade vi gjort alla knivar av det stålet. Man måste välja och optimera stålet för antingen det seghet eller eller hårdhet. eller varför inte nötningstålighet, gärna med mycket av de andra egenskaperna. Du nämnde nånstans att det lite beror på ingående ingridienser vad man kan hoppas uppnå.
På samma sätt gäller det för ett stål beroende på härdning. Hårdare och vanligtvis sprödare eller mjukare och segare.

En intressant historia. Spyderco härdade den första serien av Militarymodellen till runt 60-61 RC. Stålet var Crucible CPM 440V (S60V). Tyvärr kom hälften av knivarna tillbaka eftersom eggen flisade något vansinnigt. Först när man sänkte hårdheten till 58 RC så gick det bra.

Samma jämförelse kan göras mellan stål i samma kategori, dvs mellan kolstål och kolstål och mellan rostfritt stål och rostfritt stål. Skillnaderna blir förstås inte lika uppenbara men de finns där trots allt och hänger till största delen på stålet som sådant (den kemiska kompositionen), kornets storlek och distribution samt värmebehandlingen.

2. På den här punkten jämför du äpplen och päron. Dvs, du jämför eggstabiliteten med förmågan att slipa fram en snäv egg tack vare fint korn. Att ett stål är finkornigt betyder inte per automatik att det samtidigt är eggstabilt, dvs att det inte råkar ut för plastisk deformation i någon form. Lika viktig är nämligen hårdheten och värmebehandlingen. Det enda man kan konstatera i samband med ett finkornigt stål är att det går att slipa fram en tunn och snäv egg. Varken mer eller mindre.

3. Jag antar att du syftar på gjutjärn? Vad jag vet så tillverkas inga knivar på det här viset. De vanligaste sätten är kallvalsning och varmvalsning. Man får då ämnen av olika former (runda, platta eller fyrkantinga) som sedan säljs till beställaren varvid denne anpassar billet-formen till sina ändamål. Den vanligaste metoden är "stock removal", dvs avlägsnande av stål från en specifik billetform:

Nej inte på det sättet. Min ultrakomprimerade formulering igen. Snarare att man blandar järn och legeringsämnen i en ugn innan man valsar ut gjöten till plåt eller stång. Till skillnad från 4

http://www.stormthecastle.com/black...tock-removal-method-of-knifemaking-part-1.htm

4. Visst smälter man stålet helt och hållet. Själva metoden är delad i två faser. Den första är till att framställa själva pudret genom att pressa det smälta stålet genom mycket små munstycken med hjälp av gas. Samtidigt som dessa miniatyrkulor ramlar ner i uppsamlaren så kyls de genom cryoprocessen.

I nästa fas så hettas dessa små "kulor" upp igen till en temperatur på runt 860 grader beroende vilket stål man tillverkar, samtidigt som legeringsämnen tillförs. Det hela pressas ihop under ett extremt tryck samtidigt som det kyls.

Där blandningen sker efter järnet gjorts till pulver. Denna pulverblandning smälts, vad ska man kalla det, helt men rörs inte om? inte helt? HIP har jag för mig, Hot isostatic pressure. Så att man kan kontrollera vilka ämnen som bildar komplex och vilka som inte gör det och på så sätt bättre styra stålets egenskaper.

~Paul~

Jag tror inte vi har så olika syn på verkligheten om jag kunde formulera mig bättre.
Kjell

 

[seobserver]

Klassiska knivar som Bowie smiddes av gamla 12" filar, tämligen enkelt smide som envar kan utföra utomhus med få och billiga verktyg. ICA-förlaget gav ut boken Smid själv, biblioteket har den säkert.
go tur