Tyckte knivromanen nedan i inläggen var avslutad men ser med förtjusning fram mot en uppföljare. Så här kommer en början.
Använder själv kniven till Jakt, fiske, spänstigt friluftsliv och i vardagen och i mitt sportstugebyggande.
När jag bygger blir det ju klart en Mora, det enda prisbilliga alternativet med kvalite.
I Älgjakten använder jag oftast Mora 2000. Bra storlek, fin bladform, otroligt greppvänligt skaft i slafsiga förhållanden. Tål stryk utom seriöst bändande.
För allt annat friluftsliv använder jag 2 handgjorda (ej speciellt dyra) knivar i formatet drygt 1 dm skaft och ti11ika 1 dm blad. Bredd ca 2 cm och tjocklek ca 2-3 mm. Jag vill ha en rak slipfot och ca 20 graders eggvinkel, ej för hårt stål. För min del skall den ej ha parerskydd. När en kniv av denna typ blir slö är den lättslipad med ett medium keramiskt fickbryne.
Till vardags blir det en fällkniv med god kvalite på stålet och ett välformat fickvänligt skaft ca 9-10 cm skaft och ca 7 cm blad. Tunn och lätt, med eller utan bladspärr. Puma Prospektor är favoriten.
Har haft endel andra Finknivar som varit kvalitetsmässiga praktexenplar, ex F1 men tycker att de är tunga, onödigt tjocka i stålet vilket gör dem klumpiga, hårda och svårare att få vassa snabbt under användning. Tycker det läggs för mycket vikt på att knivar skall vara brotts-säkra. Min erfarenhet är att de flesta knivar är relativt starka och att man med sunt förnuft vet när det blir för mycket. Har ännu ej i mitt friluftsliv befunnit mig i en så skarp situation att jag varit tvungen att bryta av min kniv.
Används den militärt är det en annan femma. Liksom om man vill ha en militärkniv för sitt friluftsliv.
Använder själv kniven till Jakt, fiske, spänstigt friluftsliv och i vardagen och i mitt sportstugebyggande.
När jag bygger blir det ju klart en Mora, det enda prisbilliga alternativet med kvalite.
I Älgjakten använder jag oftast Mora 2000. Bra storlek, fin bladform, otroligt greppvänligt skaft i slafsiga förhållanden. Tål stryk utom seriöst bändande.
För allt annat friluftsliv använder jag 2 handgjorda (ej speciellt dyra) knivar i formatet drygt 1 dm skaft och ti11ika 1 dm blad. Bredd ca 2 cm och tjocklek ca 2-3 mm. Jag vill ha en rak slipfot och ca 20 graders eggvinkel, ej för hårt stål. För min del skall den ej ha parerskydd. När en kniv av denna typ blir slö är den lättslipad med ett medium keramiskt fickbryne.
Till vardags blir det en fällkniv med god kvalite på stålet och ett välformat fickvänligt skaft ca 9-10 cm skaft och ca 7 cm blad. Tunn och lätt, med eller utan bladspärr. Puma Prospektor är favoriten.
Har haft endel andra Finknivar som varit kvalitetsmässiga praktexenplar, ex F1 men tycker att de är tunga, onödigt tjocka i stålet vilket gör dem klumpiga, hårda och svårare att få vassa snabbt under användning. Tycker det läggs för mycket vikt på att knivar skall vara brotts-säkra. Min erfarenhet är att de flesta knivar är relativt starka och att man med sunt förnuft vet när det blir för mycket. Har ännu ej i mitt friluftsliv befunnit mig i en så skarp situation att jag varit tvungen att bryta av min kniv.
Används den militärt är det en annan femma. Liksom om man vill ha en militärkniv för sitt friluftsliv.