Sprang Lidingöloppet härom året och har fortfarande ont till och från i knäna. Det gör främst ont när jag springer i upp eller nerförsbacke eller strax efter när jag går i trappor och backar. Är det någon som varit med om något liknande? Jag är lite inne på att det kan ha med skorna att göra, det verkar inte vara något "löparknä" som det handlar om, symptomen verkar inte desamma.
Knävärk
- Trådstartare Markus_h
- Start datum
Det är ju lite olika saker i ett knä som kan krångla...
Vill du veta vad du har för "fel" måste du gå till en läkare eller egentligen ortoped.
Vårdcentralen där du bor har nog ingen ortoped, men antingen går du då till sjukgymnasten dit du antagligen kan komma utan remiss. Hon eller han brukar kunna kolla och utesluta en del saker, men om du går därifrån med ett recept på Diklofenak/Voltaren är risken stor att du inte blir av med problemet för att det inte gick att diagnosticera så lätt.
Gå då till läkaren istället. Det bästa är antagligen om den läkaren snabbt konstaterar att en ortoped bör undersöka och därför skriver remiss. Risken är annars stor att du får Diklofenak/Voltaren och en klapp på axeln... Hos ortopeden blir det sannolikt magnetröntgen och därefter vet du antagligen vad det handlar om.
En lekmannagissning är ju att det kan vara en meniskskada. Å andra sidan kan det ju bara var överansträngnig. Eller lite artros, eller skador på ledband och ligament. Korsbanden brukar vara det första som kollas, vilket är rätt enkelt.
Har just själv fått remiss till magnetröntgen...
Vill du veta vad du har för "fel" måste du gå till en läkare eller egentligen ortoped.
Vårdcentralen där du bor har nog ingen ortoped, men antingen går du då till sjukgymnasten dit du antagligen kan komma utan remiss. Hon eller han brukar kunna kolla och utesluta en del saker, men om du går därifrån med ett recept på Diklofenak/Voltaren är risken stor att du inte blir av med problemet för att det inte gick att diagnosticera så lätt.
Gå då till läkaren istället. Det bästa är antagligen om den läkaren snabbt konstaterar att en ortoped bör undersöka och därför skriver remiss. Risken är annars stor att du får Diklofenak/Voltaren och en klapp på axeln... Hos ortopeden blir det sannolikt magnetröntgen och därefter vet du antagligen vad det handlar om.
En lekmannagissning är ju att det kan vara en meniskskada. Å andra sidan kan det ju bara var överansträngnig. Eller lite artros, eller skador på ledband och ligament. Korsbanden brukar vara det första som kollas, vilket är rätt enkelt.
Har just själv fått remiss till magnetröntgen...
Var gör det ont? Om du inte har löparknäont (= på utsidan knät) så antar jag att det är på framsidan någonstans. Eller är det inuti knät? Knarrar det i knäskålen när du går, eller om du förskjuter knäskålen med fingrarna? Svullnar knät?Markus_h; sa:
En vanlig diagnos är sk chondromalacia patella, dvs broskförslitning på insidan knäskålen, som brukar ge främre knäsmärtor vid just uppförs- och nedförslöpning. Tyvärr blir detta ofta också en slaskdiagnos för knäsmärtor där man inte hittar annan orsak.
Hm hur ska jag beskriva det... Det gör ont inuti knät på "framsidan", dvs. inte på in, ut eller baksidan. Rör jag på knäskålen känner jag inte av det, det knarrar inte, inte heller svullnar knät. När jag rör mig i vardagen utan att ha sprungit på ungefär två dagar känner jag inte av det alls. Smärtan kan närmast liknas vid en stickande smärta som kommer när jag skjuter från eller "tar ner" med böjt knä. Går jag med raka ben i backe känner jag inte av det. Det skumma är att det gäller för bägge knäna.
Finns det något att göra, ex. köpa bättre skor vilket jag är inne på för ögonblicket?
/MH
Finns det något att göra, ex. köpa bättre skor vilket jag är inne på för ögonblicket?
/MH
Markus_h; sa:
Det låter som att du ska prata med en ortoped, alternativt idrottsmedicinare. Dessa når man via remiss, och en remiss får du om du poängterar hur besvären hindrar din vardag; att du gillar att springa och att du inte kan göra det med någon behållning längre pga smärtan, om det är så det känns.
Tyvärr verkar magnetkameraundersökning (MR) ha blivit lite av slentrian vid knäproblem utan klarlagd orsak (utan känt trauma t ex). I den bistra verkligheten är det så att en MR visar en himla massa saker som man inte kan göra något åt, samt att den visar en del saker som inte riktigt finns. T e x så missar den 15% av alla meniskskador, som man istället ser på artroskopi (titthålskirurgi i knäet). För att inte tala om att MR ofta visar "mjukt brosk insidan knäskål" eller "måttlig broskdegeneration på ledyta X", även i de fall då patienten inte har problem därav. Om något är fel i leden och patienten har svåra problem av det så är det artroskopi som gäller; där kan man inte bara diagnosticera med bild, utan även peta på och provocera strukturer (korsband etc), samt behandla en del åkommor (en del ligamentskador). Inget av detta klarar MR.
Sen var det ju detta med behandling... Ibland finns det inget smartare än just värktabletter, t ex Voltaren (Ipren är ju lite snällare). För personer med lätt-måttlig knäsmärta där man inte hittar någon organisk orsak är detta ofta den enda lösningen, oavsett om man får receptet av sin allmänläkare eller av en superspecialiserad ortoped. Dock behöver man inte måla fan på väggen: många blir bättre i sina knän med tiden, och sjukgymnastisk träning brukar vara det första man kör mot ospecifika problem, vilket hjälper många. Just sånt kan en ortoped vara bättre på att ordinera. Man ska inte räkna med att det finns en snabb och enkel lösning (operation) i de flesta fallen, inte heller med att man blir lyckligare av en MR. Tyvärr.
MR är förstås bara ett steg på vägen. I mitt fall fick jag av en snabb "diagnos" av ortopeden efter min muntliga beskrivning att knät skulle opereras.
MR skulle dock göras först för formens skull, remiss utfärdades, samt att jag därefter fick lägga mig på britsen för undersökning. Vid undersökning fick hon snabbt fram en spruta (ur bakfickan?) och sköt i några matskedar cortison...
Detta för att snabbt minska besvären så jag skulle kunna träna ordentligt tills det blev operation.
Säger inte att detta var klokt eller applicerbart i andra fall, utan levererar bara en beskrivning av hur det KAN gå till.
MR skulle dock göras först för formens skull, remiss utfärdades, samt att jag därefter fick lägga mig på britsen för undersökning. Vid undersökning fick hon snabbt fram en spruta (ur bakfickan?) och sköt i några matskedar cortison...
Detta för att snabbt minska besvären så jag skulle kunna träna ordentligt tills det blev operation.
Säger inte att detta var klokt eller applicerbart i andra fall, utan levererar bara en beskrivning av hur det KAN gå till.
Mezzner; sa:
Det låter fetmysko att göra på det viset, eftersom MR inte kan visa någon ledskada som artroskopi inte hittar, och artroskopi alltid är förstahandsvalet när man har en klar diagnos (som din ortoped tydligen hade, eftersom han/hon satte upp dig på en operationstid direkt).
Kortison i leden är en bra men kortvarig lösning, inget att leva på om man inte ska opereras.
Men, precis som du beskriver, så finns det många lösningar, och sjukvården är på intet sätt alltigenom logisk.
Ta tag i det snarast
Trist att höra om dina besvär. Råd och tänkbara diagnoser har du fått ovan, men eg. har de flesta tänkbara orsaker till knäbesvär kommit upp så jag vet inte om du blivit nåt klokare.
Problemet med långvariga besvär är att sekundära problem tillkommer, tex försämrad koordination, minskad styrka, uppkommer pga smärta, förändrat rörelsemönster odyl. De kan i sin tur ge upphov till andra typer av besvär än den ursprungliga orsaken, som tom kan vara helt läkt/borta. Således bör du inte vänta på en exakt undersökning/diagnos/åtgärd. En sjukgymnast som är van att jobba med detta kan utan tvekan hjälpa dig med detta. Rekommenderar detta. Vissa typer av besvär kan du träna upp helt själv men andra typer av besvär riskerar du att förvärra om du inte får vägledning och RÄTT träning. Var noga med att få förklaring på dina besvär, en plan för hur du ska bli bättre och hur lång tid det kan förväntas ta. Vid behov, då man misstänker tex meniskskada, korsbandsskada, så slussas du vidare till ortopedläkare. Men de sekundära problemen måste du ta hand om i vilket fall.
Var också noga med att kolla att du får en sjukgymnast som behärskar detta. Akta dig för ultraljudstanter och nyutbildade sjukgymnaster./Calle
Trist att höra om dina besvär. Råd och tänkbara diagnoser har du fått ovan, men eg. har de flesta tänkbara orsaker till knäbesvär kommit upp så jag vet inte om du blivit nåt klokare.
Problemet med långvariga besvär är att sekundära problem tillkommer, tex försämrad koordination, minskad styrka, uppkommer pga smärta, förändrat rörelsemönster odyl. De kan i sin tur ge upphov till andra typer av besvär än den ursprungliga orsaken, som tom kan vara helt läkt/borta. Således bör du inte vänta på en exakt undersökning/diagnos/åtgärd. En sjukgymnast som är van att jobba med detta kan utan tvekan hjälpa dig med detta. Rekommenderar detta. Vissa typer av besvär kan du träna upp helt själv men andra typer av besvär riskerar du att förvärra om du inte får vägledning och RÄTT träning. Var noga med att få förklaring på dina besvär, en plan för hur du ska bli bättre och hur lång tid det kan förväntas ta. Vid behov, då man misstänker tex meniskskada, korsbandsskada, så slussas du vidare till ortopedläkare. Men de sekundära problemen måste du ta hand om i vilket fall.
Var också noga med att kolla att du får en sjukgymnast som behärskar detta. Akta dig för ultraljudstanter och nyutbildade sjukgymnaster./Calle
Re: Ta tag i det snarast
Mja, jag vet inte, även om det ligger mycket i det Calle säger om att det ofta är de sekundära problemen som är värst (instämmer helt!) så tror jag ändå att det är bra med en korrekt diagnos innan man börjar träna. Det är därför jag rekommenderar en ortoped/idrottsläkare istället för att lyda allehanda råd "köp det skoinlägget", "gör den övningen", etc, och samma skäl till att jag själv undviker att ge godtyckliga råd om övningar. Inget ont sagt om sjukgymnasternas diagnostiska kompetens, men de är i första hand behandlande i sin profession, varför det kan vara ide att snacka med en läkare först, som ger dig rätt diagnos, varefter en sjukgymnast ger dig rätt rehabilitering, något som läkare ofta är odugliga på. Annars riskerar du att få en felaktig diagnos, börja träna med övningar som passar ett annat problem än det du har, och så har det plötsligt gått ännu ett år utan att du blivit bättre.Calle GBG; sa: