Hej
Två diskbråck senare klättrar jag fortfarande. Men jag fick båda opererade, så jag vet inte riktigt vad som gäller under självutläkning.
Efter operationen, som var runt 10 augusti började jag i alla fall med ca en månads långpromenader (då jag då och då passerade lite frestande bumlingar som jag var tvungen att känna lite på - vilket också övertygade mig om att det inte riktigt var klätterdags än...). Höll igång fingrarna med gummiringar och började sen på gym där jag kände efter och även fick hjälp av sjukgymnast vilka övningar jag kunde börja med och vilka som sen passade att bygga på med.
Sen började jag klättra lite försiktigt i början av oktober, bara topprep och noga med att klättra lätt så att jag inte föll, och inte riskerade traversfall om jag skulle klanta mig och falla ändå. Också noga med att ha en bra sele som balanserar trycket mellan rygg och ben.
Någon gång strax före jul började jag bouldra, men väldigt noga med matta och även att inte gå för högt, bättre att skippa sista greppet istället för att riskera ett fall från höjd, eller att behöva hoppa ned högt uppifrån och få sättningar på grund av det. Ungefär vid den här tiden började jag också leda igen på rep.
Sen har jag fortsatt på det sättet. Lite petig med att inte säkra för tunga personer eftersom det sliter på ryggen, även att ta ned någon tung på topprep (nu är jag en -50kg tjej, så om du är kille har du kanske inte samma vikt-diff till större killar och inte heller detta problem).
Noga med att träna mitten av kroppen, kör två rejäla pass för både mage och nedre rygg (förutom klättringen) varje vecka (och detta har klättringen också glädje av, förutom ryggen i sig alltså).
Också lite noga med packningen, att verkligen gallra i vad jag släpar med mig till klippan. Kan bergsguiderna klara sig med minirygga så kan jag, det är bara en fråga om att organisera och packa klokt.
Och så är jag väldigt noga med att hålla mig varm och att stretscha efter klättringen.
Jag är dock fortfaande lite nojig när det gäller boulderlandningar, men eftersom det är utvecklande att bouldra försöker jag skapa egna problem på lägre höjd om det inte finns några bra att välja på.
Jag klättrar bättre nu än före diskbråcket, både i teknik och grad, så jag ser inte att diskbråcket har förstört något för mig när det gäller klättringen. Förmdligen kommer jag aldrig att tävla i boulder, men det är nog heller inte min ambition.
Lycka till med ryggen!
