Hej, jodå vi kom iväg. Jag fick faktiskt din kommentar kvällen innan topptursförsöket men kunde inte svara pga dålig uppkoppling.
Det var sammantaget ett lyckat försök. Vi hade mestadels soligt väder med nästan ingen vind vid start, ca 5m/s under backen upp till Björlings glaciär och 10-12m/s ovanför viaferratan till toppen. Temperaturen var -24C till -35C (ca -55C kyleffekt). Mycket bra förhållanden för årstiden med andra ord. Bara dagen efter var det -34C vid fjällstationen.
Att ta sig upp med snöskor är något jobbigare än med skidor och att ta sig ner tar sjukt mycket mer tid. Men vill man som vi träna benen så är snöskor suveräna. På opackad pudresnö som det var mestadels, sjönk man en si så där 30-40cm (utan snöskor sjönk man ner till midjan). På brantare passager fick man ingen vidare friktion så det var lätt att "gå på stället" trots alla taggar och mönster på snöskorna. I riktigt kalla temperaturer blev plasten ömtåligare och några av oss lyckades skada skorna så pass att man behövde remmar för att få det att hålla ihop. Ändå hade vi en bättre modell (som rekommenderas). Nästan alla hade Symbioz Flex.
Generellt var kylan den största utmaningen. 1500 höjdmeter i den kylan ska inte underskattas. Det räckte inte med perfekt komponerat packning utan övning i att packa smart, att optimera pauser, att koordinera pauser med sina lagkamrater, alla hade varit till hjälp. Vi hade övat långa vandringar (5timmar) under kalla Stockholmsdagar (-13C) och vi hade flera höga toppturer (5000+m) sommartid tillsammans men det var långt ifrån tillräckligt.
De problem som vi fick var att man inte kunde klä sig för mycket för då svettades man och det kunde bli farligt. Därför kunde man inte ta längre pauser än 3-4min för annars började man frysa. Det gick inte att hinna göra allt möjligt under den tiden så man kunde inte dricka så mycket man ville eller äta hur mycket man ville. Behövde man byta ngn utrustning eller plagg så fanns det ingen tid att dricka eller äta. Man kunde inte ha vätskan nära till hands för då frös den på nolltid. Behövde man pilla med något och var tvungen att ta av tumvanten (vilket man behövde i stort sett vid varje paus, typ 1 gång i timmen) då tog det 20min innan fingrarna slutade värka av kylan. Om man behövde även ta av linern och var utan dem i 30sec så tog det 30min-45min innan fingrarna återhämtade sig. Ovanför via ferrata stycket var allt betydligt värre. Och generellt så behövde man ovanligt mycket byten på denna tur. Fram med stegjärn, ner med snöskor, bort med stavar, fram med hjälm, byt handskar, på med jacka, fram med glasögon, byt glasögon, fram med snöskor...Samtidigt skulle man passa på och äta eller dricka. Gärna på nolltid.
Så några konkreta tips: testa all utrustning i förväg. Öva och optimera gemensamma pauser (alla måste bli effektiva på att byta utrustning och plagg). Ha med värmepåsar för att ha i tumvantarna. Var både fysiskt och mentalt förberedda på en lång och kall dag (för oss tog det 12.5timmar, sista 2 timmarna i total mörker). Har ni ingen särskild anledning att köra med snöskor så välj skidor istället (vår guide hade en rekord på 1:40 timmar på den sträckan). Ha adekvat klädsel. Ha varma skinnhandskar (fingervantar) för viaferrata passagen. Godis var jättebra att ha i fickorna för nedfärden. Chocklad smakade absolut ingenting däruppe och sådant som Snickers var hopplöst hårda att äta. Ha med Telia mobiler för inget annat funkar däruppe. Norska YR var bättre på väderprognoser än SMHI.
Lycka till och trevlig resa