Kautokeino - Kilpisjärvi

Är det någon som gått sträckan Kautokeino - Kilpisjärvi? Hur är terängen och lederna och hur lång tid tar sträckan att gå på ett ungefär?

/mattias
 

avslutad210712

Gäst
Standardförslaget är väl att googla på nordkalottleden och ortsnamnena samt ortsnamn efter vägen.

Är också lite nyfiken på nordkalottleden (har för mig att det är den man går efter) även om den ligger två-tre år fram i funderingarna.
 
norpan_; sa:
Är det någon som gått sträckan Kautokeino - Kilpisjärvi? Hur är terängen och lederna och hur lång tid tar sträckan att gå på ett ungefär?

/mattias

Jag har gått den. Tror att ca 12 dagar är lagom, om man vill ta det lugnt. Går man på tar det nog 8-10 kanske.

En etapp går ner i Reisdalen, som är en norsk turistattraktion. I princip lämnar man fjället på ca 750 meters höjd och stiger ner i en bred kanjonliknande dal som ligger på ca 130 meters höjd. Efter ca 3 mil ska man då traska upp på fjället igen, som nu ligger på ca 850 meters höjd och sedan gå ner till finska gränsen.

Det var väldigt myckt folk i Reisdalen, många båtlaster med människor som vill se det stora vattenfallet.

Skulle jag gå igen, så skulle jag undvika etappen Reisdalen-Finska gränsen och istället hålla mig kvar på fjället när jag går till gränsen.

Övrigt: de norska kartorna saknar markeringar av leden och är i 50 000-delar. Dessa överlappar inte = många kartor behövs. Lederna markeras genom en och annan orange eller röd prick på en sten då och då. Oftast följer leden traktorspår, kraftledningsgator och annat pittoreskt, men lika gärna går den bara rakt på eller snurrar runt lite där det lokala turlaget tycker att det är lämpligt att gå. Någon tradition att använda de gamla färdvägarna, som i Sverige och Finland, finns knappast.

Har man tält kan man undvika de trista partierna genom att kartreka och följa sin egen väg. Vada får man ändå, de norska lederna saknar oftast allt vad spänger/broar heter.

Vill man ändå gå leden, så får man vara beredd på en del (åtminstone i mitt tycke) tråkiga partier i moddiga spår och längs kraftledningar.

Jag rekommenderar ändå turen, naturen med den trädlösa tundran och trädgränsen på ca 350 meter är fantastisk och inspirerande!!!

Och på finska sidan går man åter längs gamla färdvägar snarare än kraftledningsgator och traktorspår. Fast där är det tätt mellan människor och stugor, den lappska armen med Finlands högsta fjäll (vars topp ligger i Norge ;) ) är ett område ungefär lika populärt som Kebnekaiseområdet är i Sverige.

Själv fortsatte jag efter Kilpisjärvi min färd ner mot Råstotundran, ett område som jag verkligen längtar tillbaka till!!

Mvh,

//J
 
Jag har tio somrar på 90 talet vandrat i området söder om Pältsa. Området kan vara mycket svårorienterat vid dimma. Vissa partier stiger 10 meter på en kilometer. Då är det svårt att hålla riktningen. Annars är området mycket lättgånget. Jag har för det mesta gått efter renstigar då det inte finns många leder. På de tio åren har jag mött två människor i området. Vid Pältsastugan däremot finns det folk. Det är mest Finnar och Norrmän som vandrar förbi där. Har Du mask och metspö med så går det att dryga ut maten med bäcköring från de flesta bäckar. Jag har brukat utgå från Naimakka, där jag fått skjuts över älven av Åke Siikavuopio när han var väderobservatör. Tyvärr är stationen inte bemannad längre. Annars är det bäst att utgå från Keinovuopio där det finns gångbro över älven. "Taxi" upp till Kommavuopio kan Du beställa av Mannela så slipper Du gå 12 kilometer traktorväg. Jag rekommenderar området att vandra i. Garanterat att få vandra ensam.
 
Tack för informationen. Efter lite vidare forskning blir det nog så att jag kommer att gå sträckan Kilpisjärvi - Abisko i stället.

/mattias
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg