Tack för informationen om Mälare
Tusen tack till ER alla som tagit ER tid att berätta om Mälarens för- och nackdelar. Visst kan det vara exotiskt för en västkustbo att paddla Mälaren. Nu för tiden paddlar jag inte på mitt hemmahav under den uppskruvade semestertiden, utan väljer före och efter den stora båtsäsongen. Tidpunkten för
Mälarenpaddlingen har jag förlagt under tiden 6/9 - 12/9. Eftersom jag troligen kommer att solopaddla så kan jag också välja ut de insjöar som ligger i närheten, som exempelvis Båven. Jag är inte låst att paddla hela Mälaren, utan jag kan välja ut de bästa bitarna tack vare ER som gett mig mycket värdefull information, och länkar som jag kan spana vidare på. Och så har jag gott om tid för planering. Insjöpaddling har sin tjusning. För några veckor sedan paddlade jag Sommen i Östergötland. Tyvärr blåste det 10 - 14 m/s i stort sett varje dag. Den sista etappen i motvind kopierar in ett stycke ur min loggbok/dagbok:
Mäter vindstyrkan med vindmätaren, som visar 14 m/s. Det är sent på eftermiddagen och nu ska det bli långlunch i avvaktan på att vinden mojnar. Intar en välbehövlig lunch i strålande solsken. Sträcker ut mig och drömmer mig bort. Först vid 17.00-tiden mojnar vinden, men jag känner inte för att fortsätta, utan beslutar mig för att sätta upp tältet och fortsätta under tidiga morgontimmar, eller rent av nattpaddla? Avnjuter kvällen i stillhet med god mat och vin och somnar gott efter kvällsandakten och väderrapporten.
Vaknar vid 02.00-tiden på natten för toalettbesök. Månen lyser som ett eldklot och befinner sig väldigt lågt på himlen. Det vackraste månskenet jag betraktat på länge. Inbjuder till nattpaddling, men trots det vackra skådespelet, så lockar sovsäcken mer!
Halv sex stiger jag upp. Klockan 07.45 sitter jag i kajaken för fortsatt färd. Det är mulet, svag sydlig vind, ödsligt och storslaget. Paddlar några km söderut för att sedan vända västerut. Rundar ett mindre antal öar. Utmed Oxelön njuter jag av göken, som på ett rogivande sätt förkunnar att nu är det vår! Minnet från min långfärdsskridskotur här i vintras passerar revy. Åkte ensam 52 mil för att åka långfärdsskridsko 6 mil! Här kämpade jag i motvinden för att sedan kryssa och glida i medvinden på härlig glanskis! En oförglömlig tur på många sätt! Frågan jag ställde då: Var det värt att åka 52 mil en dag för att skrinna 6 mil och därefter köra hem till Göteborg i ymnigt snöfall mellan Borås och Göteborg? Svaret blev ja!
Inriktar mig för lunch på St. Klovön, som ligger i Asbyfjärden. Därefter paddlar jag österut och gör drygt en kilometers övergång. Det är middagstid och solen skiner nästan från en klarblå himmel och vinden håller på att tillta! Frågan är hur mycket? Blir det som dagen innan, eller värre? Tyvärr så somnade jag ifrån väderrapporten i går kväll.
Men, insjöpaddling har jag aldrig sett som något bekymmer även i kraftig vind. Och insjöpaddling har jag mest paddlat med kanadensare! Det är de senaste fem åren som jag använt kajaken på insjöar, mest i Dalsland och Värmland.
Rundar Asbyudden och möter en stark motvind. Mäter fram 12 – 14 m/s. Fågelvägen ned till av-slutningsplatsen är 15 km. Sjön är återigen ett skummande inferno. Orkar jag paddla hela sträckan, undrar jag? Det finns ingen skärgård att använda för skydd och återhämtningspauser. Utan det blir i stor sett att paddla på. Vågorna är höga med kort mellanrum, vilket gör att kajakstäven dyker ned i de mötande vågorna och jag översköljs av vågkaskader med jämna mellanrum nästan upp till axlarna. Neoprenkapellet är nu en klar välsignelse. Den steniga strandlinjen gör landstigningen omöjlig i dessa vågor. Och vågorna som återkastar sig från bergsbranterna, så slängs också kajaken hit och dit när jag kommer för nära branterna. Men efter 9 km vevande känner jag att nu måste jag få en paus och har turen att få syn på en liten ansenlig vik med en mindre bäck som ligger väl inbäddad bland lövträden. Här backar jag in kajaken för att kunna påbörja paddlingen direkt i motvinden. Ju längre in jag kommer så visar det sig vara en gammal båtramp. Med hjälp att GPS:en tar jag ut koordinaten för att lokalisera exakt var jag befinner mig! Har c:a 6 km kvar att paddla till avslutningsplatsen. Kollar möjligheten att komma ned med bilen, vilket det gör. Överväger om jag ska gå till bilen, eller fortsätta paddla? Efter viss beslutsångest så antar jag utmaningen, och ser det som ett nyttigt träningspass!
Efter en mycket tuff paddling anländer jag avslutningsplatsen sent på eftermiddagen. Jag känner mig inte helt slutkörd, men definitivt inte långt borta! Lagar och intar en rejäl måltid, innan jag sätter mig i bilen för 26 mil körning ned till Göteborg.
Under de dagar jag paddlade såg jag bara till enstaka människor vid sommarstugorna! Förutom fiskgjusen, storlommen och göken så såg jag skarvens framfart av ”vitmålade” öar! Ingen vacker syn precis! ”Det blåser från alla håll och Sommen är svårseglat,” berättar en klubbmedlem i båtklubben till mig som jag samtalar med innan jag åker hem. Men, svårpaddlat var den inte, trots 12 – 14 m/s i ren motvind i ca 16 km!
Nästa kajaktur blir i S:t Annas skärgård vecka 25 med förhoppning om svaga vindar.
Men, å andra sidan, där finns den skyddande skärgården nära till hands!
Hoppas att höststormarna inte börjar så tidigt i september som jag tänkt paddla Mälaren?
Tack alla en gång till!
Inge på Bästkusten i Göteborg!