Kaitumälven är nog ingen älv att paddla för den som inte känner till den relativt väl, och har ganska stor erfarenhet av liknande paddling.
Sen är det förstås stor skillnad på vad man avser att paddla och hur.
Om vi börjar runt Tjounakokk, så är det ju stora sjöar däe och uppåt, som på sätt och vis är lite mindre spännande både som paddelvatten och fiskevatten (subjektivt sett). Självklart är T-j ett fiskeeldorado ändå, men det är väl Tjirtjam och kring forsen nedan T-j, som utgör attraktionen.
Där är det också lätt att köpa fiskekort. Jag är inte helt hundra på fiskerättsreglerna längre, men från att det tidigare har varit svårt att fiska annat än just kring T-j, samt nedanför Kaitum (bron), så är det numera lättare att köpa kort och få fiska även på sträckor däremellan. Dock inte hela sträcka om jag minns rätt - och det är rätt långt mellan T-j och Kaitum, kanske 6 mil eller nåt.
Paddelmässigt så är det omväxlande mellan en del rejäla sel och en del relativt strida forsar. Forsarna är i flera fall sådana att man måste bära om man nu inte är ren forspaddlare. Det är väl för all del mer än halva sträcka man kan paddla - men bärandet kan ju i värsta fall kännas rätt drygt.
Från Kaitum är det sen rätt lång sträcka med bara sel, och "dåligt" fiske. Så är det fram till Killingi. Där kommer man till Killingifallet, och därifrån är det bra fiske med mina mått, ända ned till Neitisuando. Mellan Neitisouando och Lappesuando vet jag inte så noga, men sträckan är ju inte så lång och där är det lugnare vatten igen, och älven tar ju slut innan Lappesuando.
Jag är varje år i Kaitum och Killingi, och nedanför fallet har det ju hänt att jag stött på långturskanotister. Jag blev lite imponerad en gång när jag stötte på ett danskt par ovanför Svartselet. De bar kajaken där, och jag frågade var de kom ifrån (där finns ingen väg). Från fallet var svaret, och jag var fortsatt imponerad, och frågade hur stor del av sträckan de paddlat? "Inte ett spår!" vill jag minnas att svaret var, på danska förstås. Då var jag inte så imponerad av paddelförmågan längre, men insåg att de var duktiga på att bära. Att gå sträckan utan packning tar väl en god halvtimme om man går i skogen en bit från älven; att bära en kanot längs stranden kan antagligen ta en lång dag... eller två...
Något som är vanligare (eller var hoppas jag) är tjuvfiskare som åker gummibåt från Tjuonajokk och nedåt, och forcerar forsar lite mer aggressivt tack vare gummibåten, samt fiskar hur och var de vill, samt i samma stil inrättar lägerplatser utan någon som helst hänsyn till den relativt tröga återhämtningsförmågan i skogen osv. Själv blir jag lite svart i synen när jag ser diverse föryngringsytor runt eldstäder, eller björkar som blivit av med sitt näver. Barrskogen upphör en liten, liten bit uppströms Kaitum, och björkarna sträcker sig väl knappt till Tjirtjam. Detta gör ju att de spår man lämnar blir kvar mycket länge.
Med ovanstående kanske det inte känns som jag rekommenderar att du paddlar och fiskar sträckan - men det är ju inte riktigt rätt. Som du förstår så är jag mycket förtjust i älven, och tycker att många delar av den ger ett starkt intryck. Det är dock inte en älv som är lätt att paddla för nybörjaren, och det finns inte mycket "service" (Tjuonajokk och Killingi är enda undantagen).
Bilväg finns till Killingi och numera vidare till Kaitum. Bitvis går den nära älven, men som regel inte. Till Tjuonajokk flyger man, eller vandrar från Nikkaluokta. Jag har själv gått från Nikkaluoktaa och kring Kaitumsjöarna och sedan även hela sträckan till Kaitum. Mellan Kaitum och Killingi har jag bara åkt båt (samt bil och cykel förstås), men sen har jag avverkat sträckorna mellan Killiingi och Neitisuoandos byavatten otaliga gånger.
På den senare sträckan kan man ju förresten få en uppfattning om karaktären om man betänker att det är selen som fått namn, medan forsarna inte heter nåt
.