Istället för att ytterligare förgrena diskussionen i den stora Ridö-tråden startar jag en ny.
Jag finner några motsägande uppgifter när det gäller isbedömningen av stöpisbryggan och omgivande is i rapporten.
1. "Ledaren uppger att hon med jämna mellanrum pikade på båda sidor om bryggan och inte fann att kärnisen var tunn förrän ungefär när olyckan inträffade".
Ändå valde ledaren att åka på stöpisbryggan och inte på kärnisen norr om bryggan. Fanns det ändå en undermedveten känsla att isen norr om stöpisbryggan var dålig? Eller åkte hon på stöpisbryggan för att befinna sig nära råken som de ville komma över?
2. "I täten fanns flera av erfarna deltagare, bland dem en icke tjänstgörande ledare, en utbildad (men icke tjänstgörande) kökarl. Ingen av de överlevande i gruppen uppger i sina berättelser att de kände någon oro över isen kvalité och några av dem nämner att ledaren pikade ofta."
3. "Två deltagare i de bakre leden uppger oberoende av varandra att de pikade i kärnisen på stöpisbryggans norra sida och att de ungefär halvvägs ut på den drygt 700 meter långa färden slog igenom isen med ett slag. ... Några nämner också att de lagt märke till förekomsten av "fräthål" i kanten mellan bryggan och kärnisen." Var det för att man i de bakre leden inte var lika koncentrerade på råken som man fick lust att undersöka isen norr om brygga mer ingående?
4. Några män i grupp 2 undersökte stöpisen och fann att "även om tjockleken var betryggande så var strängen mycket spröd till sin karaktär".
Finns det någon förklaring till dess mycket olika bedömningar av isen?
Var man så koncentrerad i främre delen av gruppen på att komma över råken att man struntade i en noggrannare bedömning av isen man stod på, samt isen norr om stöpisbryggan?
Varför upptäckte man inte att is var spröd? Vilken undersökning gjorde grupp-2-männen som man inte gjorde i gruppen? Vilken typ av bedömmning skall man göra för att veta om isen är spröd eller inte?
Jag finner några motsägande uppgifter när det gäller isbedömningen av stöpisbryggan och omgivande is i rapporten.
1. "Ledaren uppger att hon med jämna mellanrum pikade på båda sidor om bryggan och inte fann att kärnisen var tunn förrän ungefär när olyckan inträffade".
Ändå valde ledaren att åka på stöpisbryggan och inte på kärnisen norr om bryggan. Fanns det ändå en undermedveten känsla att isen norr om stöpisbryggan var dålig? Eller åkte hon på stöpisbryggan för att befinna sig nära råken som de ville komma över?
2. "I täten fanns flera av erfarna deltagare, bland dem en icke tjänstgörande ledare, en utbildad (men icke tjänstgörande) kökarl. Ingen av de överlevande i gruppen uppger i sina berättelser att de kände någon oro över isen kvalité och några av dem nämner att ledaren pikade ofta."
3. "Två deltagare i de bakre leden uppger oberoende av varandra att de pikade i kärnisen på stöpisbryggans norra sida och att de ungefär halvvägs ut på den drygt 700 meter långa färden slog igenom isen med ett slag. ... Några nämner också att de lagt märke till förekomsten av "fräthål" i kanten mellan bryggan och kärnisen." Var det för att man i de bakre leden inte var lika koncentrerade på råken som man fick lust att undersöka isen norr om brygga mer ingående?
4. Några män i grupp 2 undersökte stöpisen och fann att "även om tjockleken var betryggande så var strängen mycket spröd till sin karaktär".
Finns det någon förklaring till dess mycket olika bedömningar av isen?
Var man så koncentrerad i främre delen av gruppen på att komma över råken att man struntade i en noggrannare bedömning av isen man stod på, samt isen norr om stöpisbryggan?
Varför upptäckte man inte att is var spröd? Vilken undersökning gjorde grupp-2-männen som man inte gjorde i gruppen? Vilken typ av bedömmning skall man göra för att veta om isen är spröd eller inte?
