Jag har tyvärr inte läst boken. Filmen tyckte jag dock var rätt seg. Förvisso en del fina naturscenerier men den lyfte aldrig tyckte jag. Över huvud taget så har jag svårt att se att det storartade i hans livsöde och tycker bilden av honom romantiseras något. I hans strävan kan man förvisso se något eftersträvansvärt men i det sätt han förvaltade sina drömmar har jag svårt att se det storartade. Att ge sig ut med bristande kunskap och utrustning och svälta ihjäl känns bara tragiskt.
Men smaken är ju som sagt olika så ni får väl bilda er, er egen uppfattning om filmen.
Du brukar ju ha lite insikt så det du skriver förvånar mig, Jag såg ingen storartat. Bara en kreativ människa som tog sin egen väg. Att det sedan slutade i tragedi tycker jag inte spelar någon större roll. Varför skall det vara storartat? Vem är storartad egentligen här i världen?
Man vet ju inte hur verkligeheten såg ut men karaktären verkade i sin vilsenhel väldigt balanserad och insiktsfull.
Jag brukar också moralisera angående säkerhetsaspekter men i detta fall gör jag inte det av någon anledning. Det kan bero på att jag gör bedömningen att han verkade förstå vad han gjorde vilket de flesta människor inte gör. I filmen tydliggjordes det ju väldigt noga varför han agerade som han gjorde.
