Inte fallrädd men...

[klätterpojken]

hej hopp.

jag har ett gannska stort problem nämligen jag litar inte på säkringsmannen. jag åkte i backen i våras men det var inte han som skötte säkringens fel utan en ren olykshändlse ba. någon som kan hjälpa mej det är svårt ock klättra på sin maxgräns när man är orolig. andvänder gri gri säkrare en så kan det ju inte vara.

 

[Mezzner]

hej hopp!

Sola så behöver du inte fundera över din andreman!

Kanske inte det råd du behöver. Dessvärre ska jag oroa dig med att påpeka att det finns många som avråder från gri-gri när man leder. Finns en del trådar om det tror jag.

Om man toppar och har rätt repdiameter och vet att repet går rätt igenom gri-grin finns det väl anledning att känna trygghet. Ett sätt som knappast ökar riskerna är förstås att andremannen utan att ge repstöd har repet relativt tight hela tiden så man påminns om det, resp att man klättrar förbi sin kapacitet och belastar repet så att man får en känsla av dess närvaro - på så sätt kan man antagligen få successivt mer trygghetskänsla så att man känner sig trygg även med tendens till repslack osv.

Antar dock att det är vi ledklättring du oroar dig och då kanske enda rådet är att klättra mycket och då främst under din förmåga på lätta leder så att du med kvantitativ träning dödar eventuella olustkänslor.

 

[Tovetjarn]

...trist...

...visst är det drygt att inte lita på den som säkrar? har själv haft några riktigt tvivelaktiga andremän som gjort mig skitskraj, så jag har också svårt att pusha gränserna...

de tipsen jag har fått, och försöker arbeta efter, är att klättra mycket. och leda hela tiden, gärna onsightförsök.

se till att klättra mycket med nån, så du bygger upp ett förtroende för honom/henne. och ta många mindre fall, bara för att "öva". och se till att ni kommunicerar effektivt, så han/hon förstår dig och kan pusha/hålla käft när det behövs, och vet när det är dags att slacka/ta hem...osv...

hoppas att det var till nån hjälp.

 

[lilla_my]

Jag är också lite av en lednolla, men det börjar bli bättre tack vare bra klätterkompisar och envishet. Jag litar på mina säkringsmän, de är super, men jag har istället helt enkelt varit rädd för känslan att falla.

Men kanske är det ändå så att vi lednollor har något gemensamt, oavsett varför vi är rädda, så här några råd jag kan ge:

* Led mycket. Onsight där det är lätt och redpoint där det närmar sig din gräns, så att du vet vad du har att förvänta dig av själva klättringen. OBS, båda är lika viktiga.
* Skaffa en säkringsman som är van att säkra någon som leder och som du bygger upp ett förtroende för. Någon som är duktig med atc är det bästa, för det är absolut snabbast att mata rep genom en sån när man ska ge ut och ta in rep i samband med ett klipp (och du kan läsa varför gri-gri inte är så bra i andra trådar).
* Klättra svårt på topprep, så att du blir bättre som klättrare och känner att du kan lita på dina fötter och vet vad du klarar att hänga i. Se till att topprepet är lite slackt, så att du får ledkänsla och inte blir lyft upp.
* Bouldra där det är bra landning, bouldra så pass hårt att du inte kommer långt upp, och lär dig att det är ok att ramla av. (Jag började med boulder inne, innan jag vågade utomhus, helt enkelt för att det är tjockare mattor inne.)
* Aida i dina egna säkringar, då lär du dig att lita på placeringarna. (om du inte tradar är detta ej relevant förstås)
* Led även inne under vintern, så att du inte glömmer känslan.

Hoppas det kan vara någon hjälp, detta har i alla fall hjälpt mig. I går ledde jag en led som hägrat länge nu, och känslan är jätteskön! Hoppas du kommer att få den också, lycka till!