Instabilitet och barlast???

[Björn T]

Paddlare är ett skojigt släkte. De köper ranka kajaker som de inte klarar av i sjögång, därför att en kajakguru för 30 år sedan predikade att kajaker måste vara ranka för att fungera i sjögång. Istället för att fundera över logiken, stoppar de sedan barlast i flytetyget för att kunna känna sig trygga på havet – och insisterar på att det är ruskigt bra kajaker de har gått och köpt.

De betalar rejäla slantar för att tillverkaren med moderna metoder och material skall åstadkomma lätta och starka kajaker - för att med hjälp av barlast se till att de väger ungefär vad klinkbyggda furukajaker på ekspant gjorde omkring förra sekelskiftet.

De lockas av ranka kajakers förmenta snabbhet – för att med hjälp barlast öka den våta ytan och friktionen. Eller tappar fart för att balansen kräver alltför mycket energi.

Är det ingen av dem som ser att kejsaren är naken?

Björn

 

[fire]

Hei! De fleste havkajakker er konstruert for å lastes.
Altså er den idelle vekten større en bare padlers vekt.
Det er vel da naturlig å bruke barlast når man er ute og padler en kveldstur, kanskje i grov sjø og sterk vind.Har selv en "P&H Quest". Topp stabilitet lastet,
men føles naturligvis noe rank når den padles tom.
Jeg bruker gjerne da en 10 liters kanne bak, når jeg ikke har noe last, og sjøen er grov.
Når kajakken er konstruert for høyere vekt enn min egen,er det en naturlig ting å gjøre, uten at jeg selv føler meg spesielt latterlig. Mener forøvrig at jeg behersker havpadlingens edle kunst ganske så bra.
"Rulla og støttetak" er ikke noe problem.Men jeg må
innrømme at barlasten gjør kveldsturene mer komfortable.
Konklusjon: Barlast er en naturlig og fornuftig greie

Hilsen Erik

 

[hassex]

Tja

Det är som Erik säger att man konstruerar en kajak för ett visst deplacement. Rent praktiskt så har man ungefär en tolerans på cirka 50kg för att kajaken forfarande skall fungera att paddlas utan last. En expeditions kajak med max deplacementet 180kg behöver alltså ett deplacement på 130kg för att fungera hjälpligt, om kajaken väger 30kg så behöver paddlaren väga 100kg vilket kanske inte alltid är fallet.

Om man har för lite deplacement kommer kajaken att bli som ett löv på vattnet och man får problem med avdrift och lovgirighet.

Paddlar man kajaken utan last tycker jag att det kan vara praktiskt att ibland barlasta kajaken. Om man tex överaskas av dåligt väder eller liknande. Man skall däremot inte behöva konstant barlasta sin kajak då har man valt en kajak med för stort deplacement.

Barlasten uppgift är inte att allmänt öka kajakens vikt utan det är sänkningen av tyngdpunkten som är det viktiga. Tyngdpunktens läge har stor inverkan på kajakens stabilitet. "sitt ner i båten!!" är en bra gammal regel.

"The same forces that right a kayak on flat water contributes to its rolling motion on the face of a wave" (tror att det är John Winters som sagt det )

är mycket tänkvärda ord. Detta var tyvär en av lärdommarna vid den tragiska Estonia olyckan där dom flatbottnade räddnings flottarna slog runt i den hårda sjön och folk hammnade i vattnet och frös ihjäl.

Har man svårt att tänka hur det fungerar kan tänka sig att har man en stor rätande kraft vid slätt vatten så är även kraften lika stor som vill tippa kajaken vid sjögång. Har man en mindre stabiliserande kraft så får man även en mindre "vältande kraft"

Men man måste förstås se till att det blir praktiskt trevligt så att man kan behärska sin kajak. Annars är förstås alternativet att inte utsätta sig för förhållanden man inte klarar av.

"ingen eskimo som stannade hemma i iglon drunknade" är en annan bra regel

Hasse

 

[Björn T]

I långfärdssammanhang är skillnaden mellan en lastad havskajak och en olastad i runda tal 35 kg (mycket få långfärdspaddlare ger sig iväg med 180 kg ekipagevikt). En havskajak med ett normalstort flytplan sjunker ca 2 cm om deplacementet ökar 35 kg. Att en kajak ändrar stabilitetskaraktär i så hög grad att barlast krävs för 2 cm skillnad i djupgående tyder på att skrovformen är tämligen extrem – och att målgruppen för kajaken sannolikt varit paddlare med mycket god balans och smak för hög fart.
Felet i det här sammanhanget är naturligtvis inte att det finns kajaker med extrem skrovform, utan att så många paddlare, som uppenbart har andra behov, lockas eller luras att köpa dem.

Värt att notera är också att de som mest övertygande argumenterar för att initialstabilitet är en säkerhetsrisk i sjögång, också med samma övertygelse säljer sidopontoner för att ”öka stabiliteten vid paddling i grov sjö”. Glapp i logiken eller merförsäljning?

Björn

 

[annie]

Rank

Ett tips!
Paddla ett par timmar med ögonbindel! Efter det finns det inga ranka kajaker...

 

[hassex]

En kajak som "riskerar" att utsättas för vind och vågor behöver ett visst djupgående för att inte drabbas av alltför obekväm avdrift och lovgirghet. Detta djupgående är svårt att erhålla med en alltför platt botten (stor bredd i vattenlinjen) särskilt om kajaken förövrigt är lång.

Nackdelen med en sådan kajak är att den kan bli lite rank olastad speciellt om paddlaren är liten eller om max deplacementet är stort.

Det är alltså viktigt att välja ett praktiskt deplacement tyvär är det inte många tillverkare som sätter ut deplacementet av en eller annan anledning.

Ett för konstruktören viktigt hjälpmedel är förstås stabilitets beräkningar där man med kurvor lätt kan skräddarsy stabiliteten efter önskemål.

Men rent allmänt kan inte jag se något brottsligt i att barlasta sin kajak. Även om jag personligen aldrig brukar göra det. Viktigast är som sagt att man placerar barlasten lågt.

Vill man förvandla sin kajak till en stadigare plattform för foto,fiske,bad eller bara rekreation kan utriggare vara en bra lösning. Som räddnings lösning är det nog lite tveksammare.

Men jag måste tilläga att jag inte har någon praktisk erfarenhet av utriggare.

Hasse

 

[Björn T]

Nej Hasse, det är inte brottsligt att barlasta - på sin höjd tankeväckande (för konstruktören, marknadsföraren och/eller köparen).

Men om den platta botten har jag en helt annan erfarenhet än den du beskriver! En flatbottnad kajak med litet djupgående fungerar bra i vågor just på grund av avdriften - den tar kraften ur sjöarna genom att driva åt sidan i stället för att som den v-bottnade "snubbla" på sin köl och dras omkull (av samma skäl har havskappsegling ändrat karaktär - klassningssällskapen premierar av säkerhetsskäl inte längre tunga djupgående skrov utan lätta flatbottnade jollelika havskappseglare).

...och "obekväm avdrift"? Alla kajaker har avdrift i sidvind. Kompenseras den inte hamnar man fel hur mycket djupgående man än har. Det handlar om att kompensera några grader mer eller mindre beroende på kursstabilitet.

Samma gäller lovgirighet. Flatbottnade kajaker är (normalt) lättare att svänga - de girar mer men är lätta att få tillbaka på kurs. V-bottnade girar mindre men kräver mer jobb för att få tillbaka på kurs. Mest en smaksak vad man föredrar - eller har vant sig vid.

"Nackdelen med en sådan kajak (stor vattenlinjebredd) är att den kan bli lite rank olastad speciellt om paddlaren är liten eller om max deplacementet ät stort". Du menar väl tvärtom? Liten vattenlinjebredd ger ranka kajaker som blir stabilare med last. Det var där hela diskussionen började. Stor bredd i vattenlinjen ger däremot kajaker som har ungefär samma stabilitet olastade som lastade.

Björn

 

[hassex]

Visst menade jag att den smala blir rankare.

För mig är inte bottenformen ett självändamål utan något som är resultatet av konstruktions processen.

Avdrift är något som alla sjöfarare genom tiderna försökt att undvika. Att medvetet bygga in avdrift låter lite skumt.

Att många snabba moderna segeljollar är lätta beror inte så mycket på bottenformen utan mer på byggsättet. Effekten från en segelrigg är också enormt mycket större än vad den normale långfärdspaddlaren kan uppnå. Kajaker är extrema deplacement farkoster detta är viktigt att komma ihåg.

Att vissa kajaker skär iväg på undanvinden. Beror mer på att förskeppen är för tunna, djupa och vassa och att akterskeppen ger för stor lyftkraft. Att balansera för och akterskepp är viktigt för undanvindsegenskaperna. Personligen försöker jag att undvika skrov som broachar om inte paddlaren är erfaren och vill ha ett lättsurfat skrov.

Hasse

 

[Duracellkaninen]

Jag kanske inte borde ge mig in i diskussionen...

... när det är så kunniga herrar som står för dem (OBS ingen ironi). Men jag kan komma med mina personliga erfarenheter av att ha "blivit lurad" att köpa en sådan där rank kajak (Seagull Elite).

VKV erbjuder mindre ranka kajaker för den som så önskar (Offshore, Ocean), så det är naturligtvis upp till köparen att bestämma vilka egenskaper som önskas. Fördelen med pontonerna är naturligtvis att man kan anpassa sin kajak efter de förhållanden som råder.

Jag tycker att såväl barlast som pontoner är litet som stödhjul till en cykel. De behövs innan man lärt sig sin kajaks egenheter. Efter att ha lärt mig de generösa gränserna för min Elite i tomt (!!!) tillstånd (med detta menar jag innan den går runt och inte när den börjar röra på sig), så känner jag mig fullständigt trygg i den så länge jag sitter ned. Lastad har jag använt den i två meters vågor (utan pontoner) och har bara beröm för uppförandet.

Däremot tycker jag fortfarande pontonerna har sin funktion. Jag kan bli sjösjuk och då är balans-sinnet verkligen inte något vidare. Dessutom är de på sin plats vintertid om jag vill paddla en bit från stranden (använder inte torr- eller våtdräkt). Vidare använder jag min Elite som K2:a och jag får ju högre tyngdpunkt då jag sitter på knä i akterluckan.

Valfriheten mellan att ha den i "clean configuration" med den (lilla) extrafart det innebär, och superbred vältskyddad utan onödigt vattenmotstånd (med pontoner), gör att jag inte vill byta denna kajak för allt smör i Småland. Alltså inte ens mot den något bredare Offshoren. Därmed inte sagt att Eliten passar alla.

 

[Siven]

Jag håller med Björn

Jag tror att dit björ vill komma är inte att dessa kanoter på något sätt är dåliga utan att många personer inte sällan av Fåfängeskäl paddlar i en kanot de inte behärskar det finns överallt och är inget konstigt man vill ha det bästa när man lägger så mycket pengar vill man häller inte behöva byta kajak efter ett år eller två men det bästa är inte alltid det bästa för dig och att tro att man inte skulle förändra sin färdighet i början så att behoven förändras är befängt. Man skall borja i en flat kajak för att sedan om man vill gå vidare göra det.

 

[Strmbrg]

Tröghetsmomentet!

Mycket var det att läsa i alla dessa inlägg!
Hafsigt, har jag dessutom läst dem...


Men, jag såg inte att någon åberopade tröghetsaspekten:
Om kajaken väger 25 kilo, så är detta en ganska liten MASSA. Nu pratar vi "vikt" i egenskapen MASSA, alltså!
Alltså den aspekt av "vikt" som även finns i rymden och andra viktlösa tillstånd.

Jaha, så sätter vi till en paddlare på 80 kilo:
Nu har vikten ökat betydligt på ekipaget!
Däremot har trögheten inte ökat i samma mån. Kajaken är fortfarande kanska hispig i rörelserna.
Om vi tar bort gubben och ersätter honom med 80 kilo barlast, så flyter plötsligt båten lugnare!
Samma totalvikt, märk väl!

Eftersom gubben är ledad i höften, ryggen etcetera, så ger "gubbvikten" inte samma massa-effekt som motsvarande vikt barlast!
Den senare ligger betydligt mer stilla och utgör en stummare koppling till kajakens egen massa!

Men försök nu inte med att steloperera er i lederna! Ej heller rekommenderas att ni spänner fast er i nåtslags ställning eller bur!

Men så här ligger det rimligen till i alla fall!
Därför blir det också skillnad beroende på om vikten utgörs av gubbe eller barlast!

Klart slut, negertjut!

Strmbrg,