Förmodligen en åkteknikfråga. Dessutom är sannolikheten hög att problemet förvärras av en dåligt passande bindningsinställning (som nu inte går att göra något åt).
Förhållandevis sladdriga pjäxor och löshälsbindningar som inte medger några inställningsmöjligheter fick mig att slutligen välja fasthälsskridsko en gång för alla. Väljer man en KORT fasthälsskridsko och är mån om att ställa bindningen i både sid- och längsled så får man en kombination som det faktiskt går att åka riktigt fort med (om man verkligen tränar på tekniken - klassikt svensk åkning med upprätt rygg, raka ben och "vankande" i sidled på hälarna kommer aldrig att gå fort oavsett skridskoval, och det ger inget "bett" i isen heller). Jag känner mig aldrig efter p.g.a. mitt skridskoval. När jag blir omåkt är det av åkare som har bättre åkteknik och ffa är långa (1.90 och längre).
Den stora nackdelen med fasthälsskridsko är vikten på pjäxorna. Mina väger 1 kg och då kan man hålla sig för skratt efter vikingarännet. Har dock sett en norsk tillverkare (tror det var Alfa) som har en nordic normpjäxa som väger in på under 600 gr så det kanske finns hopp om bättring där.
Alltså; öva, öva, öva och eventuellt skridsko- och/eller pjäxbyte.