Icefloe gjorde sitt intåg i Sverige i mitten av 80-talet. Ritad av havskajakgurun Derek Hutchinson och flitigt använd av bl.a. Jim Danielsson.
Den har smalt för- och akterskepp vilket ger den en mjuk gång i vågor, men vilket även begränsar toppfarten. Toppfarten är dock inget problem då man i praktiken aldrig kommer in i "väggen" då den är lastad. Mao sätter inte kanoten några begränsningar då det gäller fart och räckvidd.
Den utdragna akterfenan gör att man vid surf måste ta vågor helt bakifrån för att kunna hänga kvar på vågen. Kommer man lite snett fastnar fenan i vågen och kanoten svänger runt.
Nya kanoter är större och lastar mer än Icefloe. De flesta Icefloekanoter har små packluckor vilket gör att det kan vara svårt att få ner tält och annat. Det handlar om rutin vid packning. Jag har lastat Icefloe så många gånger så jag vet vad som fungerar och ser därmed ingen begränsning i lastkapaciteten. Sittställningen är utmärkt och tillåter att man håller ihop benen eller låter dem ligga med skrovsidorna. Att kunna variera sittställning värdesätter jag vid långa pass.
Utan packning tycker jag att den flyter lite väl högt i sjögång. Jag tror inte någon havskajak är byggd för att köras olastad.
Modellen har fått ett dåligt rykte som trög och svårsvängd, men det handlar mest om teknik. Lägg den på sidan så svänger den på en femöring.
I Östersjön har Icefloe använts vid många "expeditioner" som t.ex. av Jim D., Bengt Hansson, Allan Forsberg m.fl.
Kanoten är klart bättre än sitt rykte, men visst finns det mer lättpaddlade kajaker.
/Erik, som har paddlat Icefloe sedan -88