Nu fins den aven pa youtube
http://www.youtube.com/watch?v=mHHGp5ot9YY
@ Porphyr
Otroligt kul att du last boken, vad tyckte du?
Boken tillhör redan mina favoriter bland den klätterlitteratur jag har i hyllan. Klämde den på tre dagar trots att jag försökte hålla igen. Jag gillar upplägget med kortare kapitel om olika turer och episoder i "karriären". Den är välskriven och klar. Inte för mycket "klätterlingo" och den har ett direkt tilltal som känns intressant. Inte lika extrem i uttrycket som Mark Twights "Confessions of a Serial Climber" men en i mina ögon stabilare bok sammantaget.
Det är helt klart ett mäktigt avslut av boken när de klättrar Rupal face på Nanga Parbat 16 år efter att han var där första gången som klättersugen yngling, men grön på hög höjd! Bilden på House, i kapitlet om första turen till Himalaya, är fantastisk! Man ser energin lysa i ögonen på en yngling som ser ut att vara scout och komma direkt från pojkrummet och tv-spelen, mer än vara en blivande alpin klättrare i världsklass.
På något sätt känns det som att han nästan borde ha slutat klättra efter Rupal face, cirkeln är sluten och de gjorde den högsta väggen i världen i alpin stil. Men läser man boken så inser man att det inte är det House söker. Om jag förstår honom rätt så är det inte minst vänskapen och det unika som händer mellan klättrare som finner varandra som han vill uppleva om och om igen. För att det riktigt unika och djupa samspelet ska infinna sig behövs ett hårt yttre tryck, därav de extrema utmaningarna. Det räcker inte med att klättra en rutt tillsmammans med någon duktig klättrare. Allt måste vara rätt, då uppstår magi på berget, även om det yttre ofta är kyla, utmattning och ovisshet. Men han verkar också ha en enorm drivkraft att klättra mer eller mindre solo på vissa projekt (som K7). I vilket fall får man en mycket intressant inblick i en värld de flesta aldrig kommer nära. Jag är själv osäker på om jag förstår vidden av allt jag läser i boken. (jag skulle klassa mig själv som rutinerad alpin nybörjare som har andats tunn luft på olika kontinenter några gånger.)
Vad jag saknar i boken är kanske något om livet mellan turerna. Inte minst mer om träning och förberedelser. House nämner att han ägnat tusentals timmar åt träning och förberedelser. Just det hade varit intressant att få veta mer om, för även det har ju också en fascinerande sida där frågor om" varför?" gärna gör sig påminda och måste besvaras om och om igen...
Dessutom skulle man kanske ännu bättre förstå vad de andra olika turerna som beskrivs faktiskt kräver i insats redan innan man är på berget. För att göra det House har gjort räcker det inte att våga och vilja. Då dör man på kuppen. Att träna upp kropp och själ till ett instrument för att realistiskt kunna uppnå det han har gjort är verkligen ett projekt som går "Beyond the Mountain".
En bok som alla som har bestigit ett berg och som vill ta sig an ett till bör läsa!
