Att racka isskruvar tycker åtminstone jag är ett elände.
Lättåtkomliga vill man ha dom.
Och inte i vägen.
Och så man inte ständigt tänker "om jag klantar mig lite så har jag en grivel360 tvärs genom låret"
Och helst så spetsarna inte skadas.
Eller så de gnager sönder byxorna.
Själv har jag som regel några skruvar i "petzlflöjt" i en slinga runt kroppen (mest för att "flöjten" följde med skruvarna), småskruvar i en sån där plastutrustningskarbin (edit: caritool heter dom, tack brad) och ytterligare långa skruvar helt enkelt hängande med expresserna i selens utrustningsslingor.
Ingen av dessa tre varianter känns helt hundra. Att jag rackar som jag gör hänger ihop med att mitt israck är lite slumpvis tillkommet, gradvis påbyggt från behovet att göra enstaka säkringspunkter i glaciäris.
Lättåtkomliga vill man ha dom.
Och inte i vägen.
Och så man inte ständigt tänker "om jag klantar mig lite så har jag en grivel360 tvärs genom låret"
Och helst så spetsarna inte skadas.
Eller så de gnager sönder byxorna.
Själv har jag som regel några skruvar i "petzlflöjt" i en slinga runt kroppen (mest för att "flöjten" följde med skruvarna), småskruvar i en sån där plastutrustningskarbin (edit: caritool heter dom, tack brad) och ytterligare långa skruvar helt enkelt hängande med expresserna i selens utrustningsslingor.
Ingen av dessa tre varianter känns helt hundra. Att jag rackar som jag gör hänger ihop med att mitt israck är lite slumpvis tillkommet, gradvis påbyggt från behovet att göra enstaka säkringspunkter i glaciäris.
Senast ändrad: