hur lång vadarlina?

Återupplivar en gammal tråd.


Min tanke är att endast använda vadarlina på följande sätt:

Vi är två som är minst 1,80-långa, om det är något vad där vi inte anser att det är någon säkerhetsrisk för oss att ta oss över men på gränsen för de som är runt 1,60 så skulle rep kunde användas där vi som är längst står i varsin enda och de som är kortare tar sig över med hjälp av repet.

Kommentarer och tankar på det?

Den tänkta situationen är väldigt oprecist beskriven.
 
Man kan väl tänka sig en situation där en person i gruppen på ett rimligt säkert sätt kan göra ett vad, och tar med en lina över som sedan förankras på lämplig höjd på båda sidor.
Med något att hålla i som balanshjälp blir ju ett vad bra mycket mindre riskfyllt.
 
Man kan väl tänka sig en situation där en person i gruppen på ett rimligt säkert sätt kan göra ett vad, och tar med en lina över som sedan förankras på lämplig höjd på båda sidor.
Med något att hålla i som balanshjälp blir ju ett vad bra mycket mindre riskfyllt.

Men det blir ju inte stabilt, en lina kommer aldrig bli stabil, och skall den dessutom hållas av två personer kommer det med all sannolikhet bli en mera instabilt stöd än en vandringskäpp
 
Jag skulle inte klassa "hålls av två personer" som "förankrad". Snarare om det finns nåt vettigt att knyta i, typ träd/stenblock.
Och nej, helt stabil blir den aldrig, men sitter den stadigt kan man gå så den hålls spänd, luta sig ifrån den lite med ett bra grepp dvs.

Kan tilläggas att jag inte testat, kändes bara som en metod som skulle kunna fungera :).
 
Men det blir ju inte stabilt, en lina kommer aldrig bli stabil, och skall den dessutom hållas av två personer kommer det med all sannolikhet bli en mera instabilt stöd än en vandringskäpp

Håller absolut med om detta. När man stöder sig på sin käpp (eller sina stavar) vet man var man har dem och hur mycket man kan lita på dem. Ska man däremot hålla i ett rep beror det på hur de de som håller i ändarna sköter sin uppgift, dvs man kontrollerar inte förutsättningarna själv.

Ett fall i strömmande vatten är svårhanterbart. Om vattnet är helt grunt blir man visserligen kvar där man föll, men är vattnet djupare, omkring knädjupt, dras man troligen omkull (och kanske förs med en bit) utan att kunna göra så mycket åt saken. Med ryggsäck på är det en mycket obehaglig situation med vatten som forsar över kroppen. Man behöver assistans. Som jag ser det är en linas funktion framför allt att hindra att man dras med vid ett eventuellt fall. Då måste den vara förankrad. Och personen själv vara inknuten på ett riktigt sätt.
 
Att spänna en lina tvärs över jokken och försöka stödja sig på den verkar rätt värdelöst. Men alternativet är ju att ha linan längs strömmen och använda den som mothåll för den som vadar. Det skulle i så fall kräva en ganska lång lina och att en person sitter på land och håller stadigt. Jag tror väl egentligen inte på den varianten själv, men problemet med stav är ju ibland om det är riktigt strömt och djupt att strömmen tar tag i staven när man ska flytta den. Så för en kort men djupt och ström passage kanske det kan vara något? Någon som testat?

Hur som helst; mitt svar på den 13 år gamla frågan "Hur lång vadarlina?" blir "ganska lång"!
 
Att spänna en lina tvärs över jokken och försöka stödja sig på den verkar rätt värdelöst. Men alternativet är ju att ha linan längs strömmen och använda den som mothåll för den som vadar. Det skulle i så fall kräva en ganska lång lina och att en person sitter på land och håller stadigt. Jag tror väl egentligen inte på den varianten själv, men problemet med stav är ju ibland om det är riktigt strömt och djupt att strömmen tar tag i staven när man ska flytta den. Så för en kort men djupt och ström passage kanske det kan vara något? Någon som testat?

En vadningslina kan användas för åtminstone två olika syften. Det ena är att enbart vara en säkring om något skulle hända, t ex att personen faller. Det andra är att möjliggöra vad som är så svåra att de inte skulle gå att genomföra utan lina.

Vadning med lina utifrån det första syftet har jag och mina färdkompisar gjort ett vid antal tillfällen. En gång hade vi ett kort vad i en måttlig svår men ganska strid bäck som normalt sett inte var särskilt vansklig. Men om någon hade fallit hade personen riskerat att nästan omedelbart spolas ut i Ráhpaädno som just då var väldigt kraftig. En annan gång var det ett måttligt svårt vad där ett fall hade kunnat leda till att man drogs med över en hög klippkant. Bägge dessa vadningar gick helt utan problem, linan var endast en säkerhetsåtgärd om någon skulle ha otur. Man ska heller inte underskatta det psykologiska värdet av en säkring, en person som känner osäkerhet eller rädsla inför ett vad kan ha stor hjälp bara av vetskapen att man är trygg om något skulle hända.

Sedan kommer sådana situationer - som i ditt exempel - när en lina används aktivt vid ett vad. Vid ett tillfälle har jag varit med om det, nämligen den enda gång jag använt Tielmavadet. Min kompis sa då att om han inte haft linan som mothåll och draghjälp (med mig som ankare) hade han inte kommit över. (Detta är nu inget vi är stolta över, på den tiden var vi betydligt mindre kunniga än nu och vi borde planerat vadet annorlunda.) Men tanken är intressant, även om man öppnar för större risker än när linan bara är en extra säkerhetsåtgärd. Jag pratade för några år sedan med ett gäng killar som gjort så här och vadat en djup glaciärjokk där den kom ut från isen. Det gick väl den gången, men de fattade säkert själva att det var mer tur än skicklighet. Att använda linan för att utöka gränserna för vilka vad som är möjliga förutsätter att personerna är erfarna och har tränat på liknande situationer tidigare. Det är ju knappast något man vill experimentera med i en djup och strid jokk, särskilt inte om det inbegriper oerfarna deltagare.
 
Hej,

Vi har aldrig använt vadarlina vid vad på våra fjällfiskesemestrer.

Som flugfiskare är vi vana vid vad och, inte minst att värdera om et vad är möjligt för oss.

En gång hade vi dock en tjej med som inte var van vadare och som var mycket kortare änn vi andra.
Metoden vi änvända vid vad var då att en av oss gick uppströms henne och licksom "bröt" strömmen, så hun kunne gå i "lovvart" nedströms oss - funkade hur bra som helst.

Och jo: en kortare person kann uppleva svårigheter vid et vad som en lång person skulle fiksa lätt. det kan vare stor skillnad på hur strömpresset upplevs om man har det vid knät eller mitt på låret (!)

Forresten: var det någon som fångade att en som svarade i denna tråd nämnde en livsfarlig jokk? : Tjågnorisjokka (ChuckNorrisJokka :eek:))

Jesper Från Danmark
 
En gång hade vi dock en tjej med som inte var van vadare och som var mycket kortare änn vi andra.
Metoden vi änvända vid vad var då att en av oss gick uppströms henne och licksom "bröt" strömmen, så hun kunne gå i "lovvart" nedströms oss - funkade hur bra som helst.

Detta var ju listigt ;). Några gånger har jag vadat med någon som varit ovan och lite ängslig. Vi har då vadat intill varandra, jag har gått bredvid nedströms för att finnas till hands om det börjar bli osäkert med balansen. Men vattendjupet har då inte varit så stort, och inte trycket heller. Mest en åtgärd för att det ska kännas lite tryggare så att den andre inte är utelämnad själv åt bäcken. Fungerar dock knappast för strida jokkar, för faller den ene så åker väl den andre också med.
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg