Höstisarna är vanligtvis väldigt hårda - sk glanskis. För min del kräver sådan is en annan inställning av foten på skridskon för att skären ska bita.
Vårisarna däremot är mer ytmjuka och lite mer "förlåtande", vad inställningen beträffar. Här kan jag ställa in skenan för bättre balans utan att råka ut för slintande skär.
Genom att fila upp fotplattans avlånga hål på Skyllermarks blå och dessutom förhöja fotplattan fyra mm med hårdgummikilar blev en "vårinställning" möjlig. Med rätt stakningsteknik får jag faktiskt bättre fart på vårisen än på de högblanka, men ack så hårda höstisarna.
Nu försöker jag utveckla en fungerande åkteknik för oss, som pronerar kraftigt och därför inte kan använda den gängse tekniken pga balansproblem. Har efterhand insett att vi utgör en ganska stor grupp, som dels måste pula väldigt mycket med inställningen sko-skridsko, dels dessutom måste stavåka med korta skär.
Har någon av detta forums många sakkunniga ytterligare synpunkter på ämnet "skridskoinställning - höstis- åris"?
PS Det är lite lustigt att skridskoexpertisen tidigare intill tjatighet förkunnade nödvändigheten av korrekt inställning av fotens läge på skrillan. Idag däremot har flertalet långfärdsskridskor en fast inställning vid leveransen och går inte att justera. Nu är det nästan tyst om vikten av rätt inställning. De som fortfarande tillverkar justerbara skridskor - Skyllermark och Pikmakarn - borde presentera en bra justeringsmanual på nätet.
Nu måste jag ut. Falubygdens vårisar kan inte vänta längre!
Vårisarna däremot är mer ytmjuka och lite mer "förlåtande", vad inställningen beträffar. Här kan jag ställa in skenan för bättre balans utan att råka ut för slintande skär.
Genom att fila upp fotplattans avlånga hål på Skyllermarks blå och dessutom förhöja fotplattan fyra mm med hårdgummikilar blev en "vårinställning" möjlig. Med rätt stakningsteknik får jag faktiskt bättre fart på vårisen än på de högblanka, men ack så hårda höstisarna.
Nu försöker jag utveckla en fungerande åkteknik för oss, som pronerar kraftigt och därför inte kan använda den gängse tekniken pga balansproblem. Har efterhand insett att vi utgör en ganska stor grupp, som dels måste pula väldigt mycket med inställningen sko-skridsko, dels dessutom måste stavåka med korta skär.
Har någon av detta forums många sakkunniga ytterligare synpunkter på ämnet "skridskoinställning - höstis- åris"?
PS Det är lite lustigt att skridskoexpertisen tidigare intill tjatighet förkunnade nödvändigheten av korrekt inställning av fotens läge på skrillan. Idag däremot har flertalet långfärdsskridskor en fast inställning vid leveransen och går inte att justera. Nu är det nästan tyst om vikten av rätt inställning. De som fortfarande tillverkar justerbara skridskor - Skyllermark och Pikmakarn - borde presentera en bra justeringsmanual på nätet.
Nu måste jag ut. Falubygdens vårisar kan inte vänta längre!
