Hej jag har en Siberian Husky på 11 månader som älskar att tugga på saker. Så länge vi är hemma så tuggar han på "saker han får" tuggpinnar osv. Men så fort vi går hemmifrån så tuggas det på allt annat än just det han får. Vi har begränsat utrymmet till att han är bara i hallen, han har oxå våran 4 åriga Schäfer hemma med sig. Plus att vi slänger ut ett 10 tal leksaker och tuggpinnar som han kan roa sig med. Ändå så öppnar han garderobsdörrar och tuggar på skor och tar sig igenom det 1,5 m höga hindred intill vardagsrummet. Känns som om han får panik. Och nästan protesterar. Vi tränade honom lite i början att vara själv hemma men det verkade inte vara några problem då han inte var så fäst vid oss på en gång (fick han när han var 5 mån). Men nu verkar hans valpiga sida komma fram mer! Han tuggar på allt så det går inte att spruta antitugg medel, då måste vi dränka lägenheten! Som tur är så blir han nästan aldrig själv hemma kanske 1 gång i veckan och han är ej understimulerad då han får mycket motion och träning! Varför gör han såhär och vad kan vi göra. Snäll hjälp med tips. // Sibbe ägare
Hjälp
- Trådstartare Lisa Friberg
- Start datum
Hypotes1. Med 11 månader är din SH i Puberteten. Problemet kan alltså vara övergående. Hundpuberteten varar inte lika länge som människopubertet, tack och lov.
Hypotes2. SH är som andra hundar. Vänd dig till en vanlig hundtränare med erfarhrenhet från arbetshundar och be om råd.
Hypotes3. SH är inte som andra hundar.
Litteraturen säger att SH när den är understimmulerad, gärna tar egna initiativ och bygger om möbler och våning.
Vår erfarenhet är att andra hundraser inte alltid räknas som kompis för en SH. Din hund kanske inte har tillräckligt sällskap frå schäfern. Dvs. när ni är borta saknar den ändå er.
Inga av våra hundar (SH) har haft sådan tuggproblem som du berättar om. Inte heller känner jag till det från bekanta, inte heller de som har ensam SH med annan hund.
Om det inte (enbart) är pubertet tror jag du ska utgå ifrån att det är ett allmänt hund-problem kanske i kombination med SH specifiska egenskaper.
Lösningsmöjligheter förutom hundtränaren (och alla eventuellt motstridiga råd och tipps du kan få här).
Det naturliga rådet är väl ändå att fortsätta med att lämna hunden korta tider hema och töj ut tiden.
Kan du ta med hunden när du åker iväg? Våra finner sig väl till ro om de är med i bilen. Är oftast ganska så lätt så länge det inte är sommar och sol. Kan du ev vänja den vid att sova i box inne i våningen på nätterna. I så fall kanske du kan ha den där kortare tid när du är borta på dagarna.
Vi hade en temporärt plecerad nödfallshund hus oss under några månader. Han markerade på nätterna. Det fungerade någorlunda bra så länge någon sov nere i vardagsrummet på soffan. Så kan man ju inte hålla på i evighet så vi försöke ha den i bur. Iden var att han skulle skälla/ gnälla enbart när han skulle gå ut. Det blev docke ett väldans liv hela tiden. Till sist ställde vi en bur i källaren. Han fick välja, antingen tyst i buren i vardagsrummet eller yla i buren i källaren. Efter ett tag valde han vardagsrummet.
Hypotes2. SH är som andra hundar. Vänd dig till en vanlig hundtränare med erfarhrenhet från arbetshundar och be om råd.
Hypotes3. SH är inte som andra hundar.
Litteraturen säger att SH när den är understimmulerad, gärna tar egna initiativ och bygger om möbler och våning.
Vår erfarenhet är att andra hundraser inte alltid räknas som kompis för en SH. Din hund kanske inte har tillräckligt sällskap frå schäfern. Dvs. när ni är borta saknar den ändå er.
Inga av våra hundar (SH) har haft sådan tuggproblem som du berättar om. Inte heller känner jag till det från bekanta, inte heller de som har ensam SH med annan hund.
Om det inte (enbart) är pubertet tror jag du ska utgå ifrån att det är ett allmänt hund-problem kanske i kombination med SH specifiska egenskaper.
Lösningsmöjligheter förutom hundtränaren (och alla eventuellt motstridiga råd och tipps du kan få här).
Det naturliga rådet är väl ändå att fortsätta med att lämna hunden korta tider hema och töj ut tiden.
Kan du ta med hunden när du åker iväg? Våra finner sig väl till ro om de är med i bilen. Är oftast ganska så lätt så länge det inte är sommar och sol. Kan du ev vänja den vid att sova i box inne i våningen på nätterna. I så fall kanske du kan ha den där kortare tid när du är borta på dagarna.
Vi hade en temporärt plecerad nödfallshund hus oss under några månader. Han markerade på nätterna. Det fungerade någorlunda bra så länge någon sov nere i vardagsrummet på soffan. Så kan man ju inte hålla på i evighet så vi försöke ha den i bur. Iden var att han skulle skälla/ gnälla enbart när han skulle gå ut. Det blev docke ett väldans liv hela tiden. Till sist ställde vi en bur i källaren. Han fick välja, antingen tyst i buren i vardagsrummet eller yla i buren i källaren. Efter ett tag valde han vardagsrummet.
MW har gett ett bra svar, har inte mycket att tillägga egentligen.
Vill absolut inte jaga upp dig, men har ni kollat om han har ont eller så? Hade en kompis med beardis som hade samma problem, de tog henne till veterinär, HD röntgade och det visade sig att hunden hade E-höfter med pålagringar och riktigt riktigt ont, vilket då i sin tur förklarade varför hon betedde sig som hon gjorde.
Men i de allra flesta fall så är svaret "din hund är i puberteten och testar gränser, precis som ungar gör" och då är det bara att vara konsekvent och träna träna träna som gäller. En förklaring skulle också kunna vara att han börjar testa gränser för att han känner sig hemmastadd, ni har ju trots allt bara haft honom ett halvår om jag förstår saken rätt.
I övrigt håller jag med MW, prata med en hundtränare, brukshundsklubben eller privat, någon som kan träffa hunden så får du säkert en bättre helhetsbild och kan hitta en bra lösning.
Vill absolut inte jaga upp dig, men har ni kollat om han har ont eller så? Hade en kompis med beardis som hade samma problem, de tog henne till veterinär, HD röntgade och det visade sig att hunden hade E-höfter med pålagringar och riktigt riktigt ont, vilket då i sin tur förklarade varför hon betedde sig som hon gjorde.
Men i de allra flesta fall så är svaret "din hund är i puberteten och testar gränser, precis som ungar gör" och då är det bara att vara konsekvent och träna träna träna som gäller. En förklaring skulle också kunna vara att han börjar testa gränser för att han känner sig hemmastadd, ni har ju trots allt bara haft honom ett halvår om jag förstår saken rätt.
I övrigt håller jag med MW, prata med en hundtränare, brukshundsklubben eller privat, någon som kan träffa hunden så får du säkert en bättre helhetsbild och kan hitta en bra lösning.
En 11 månaders SH har lika mycket energi som ett dagis och får dom inte utlopp för det så hittar de på lite egna saker. Mitt tips är att du köper en dragsele och cyklar med honom/ henne 2-3 ggr/ vecka, övriga dagar tar ni långpromenader med mycket aktivering och hjärnarbete. Hade inte vi börjat dragträna våran 6 månaders SH så skulle hon nog förstöra hela huset för oss.
Det finns även ett halvaktivt SH forum där det finns mycket SH uppfödare/ draghunds folk att ställa frågor till. http://siberianhusky.forum24.se/siberianhusky.html
Det finns även ett halvaktivt SH forum där det finns mycket SH uppfödare/ draghunds folk att ställa frågor till. http://siberianhusky.forum24.se/siberianhusky.html
Det låter som om din sibbe är understimulerad. Som redan nämnts duger inte alltid andra raser som sällskap. Hur mycket fysisk träning och mental stimulans får han?
/tord
Vi har både cyklat och sprungit och han har dragit mig i sele ( Jag på inlines ) Men nu är det vinter och då blir det mest långa skogs promenader. Och släppa båda på ängar så de får springa av varandra. Vill köra spann men vi känner inga andra draghundar i Uppsala. Letar efter dragpulka på blocket varje dag! Men han kan vara helt slutkörd men ändå få panik när vi går. Och han tuggar BARA på sånt han inte får då annars hemma kan han ibland ligga och knaga på ett ben lite men inte alls intresserad av att tugga så mycket, vilar mest. Vi vet att han vet vad han får och inte får då han tar emot de saker han får tugga på när vi ger honom och om man tar upp en sko så tittar han iväg och böjer ned huvudet och skäms ( som om han visste att han inte fick). Vi tränade på honom när han var liten att ta ifrån skor och säga nej samtidigt och sen ge tuggben eller leksak och ge beröm när han tog de.
Han är väldigt fäst vid schäfern dock, så fort han går och jag är hemma så ylar han lite. Och de leker ute ihop och tyvärr inne ibland oxå
Ligger jämt brevid varandra och sover och gosar och kliar varandra. Men schäfern vet vi är cool lugn när man går han ligger bara vid dörren och väntar medan Blizze ( Huskyn) får panik. Jag har köpt anti tugg spray för att testa. Vi tänkte lägga fram en bok vilket han vet att han inte får tugga på och spraya ned den och sen gå. Min tanke är att han kanske får en negativ betigning på att tugga av det ??? Tackar för alla underbara svar och jag ska verkligen jobba med honom och ta tillvara på alla tips och råd och så återkommer jag med resultat! // Lisa
Han är väldigt fäst vid schäfern dock, så fort han går och jag är hemma så ylar han lite. Och de leker ute ihop och tyvärr inne ibland oxå
Ligger jämt brevid varandra och sover och gosar och kliar varandra. Men schäfern vet vi är cool lugn när man går han ligger bara vid dörren och väntar medan Blizze ( Huskyn) får panik. Jag har köpt anti tugg spray för att testa. Vi tänkte lägga fram en bok vilket han vet att han inte får tugga på och spraya ned den och sen gå. Min tanke är att han kanske får en negativ betigning på att tugga av det ??? Tackar för alla underbara svar och jag ska verkligen jobba med honom och ta tillvara på alla tips och råd och så återkommer jag med resultat! // LisaHar du kontaktat SPHK mälardalen http://malardalen.sphk.se/ för att se om de vet någon du kanske kan få träna med.
Annars kan du få komma upp till oss och prova på, vi bor 4 mil norr om Gävle men är även ner och hälsar på släktingar utanför uppsala ibland. http://www.nattfrostens.se
Annars kan du få komma upp till oss och prova på, vi bor 4 mil norr om Gävle men är även ner och hälsar på släktingar utanför uppsala ibland. http://www.nattfrostens.se
Hej.
Måste börja med att säga att jag vet hur du känner det. Har varit i precis samma sits själv.
I mitt fall löste det sig i o f s ganska snabbt eftersom jag lyckades inse att vovve inte trivdes inomhus och eftersom jag hade möjlighet att låta honom gå i hundgård när han var ensam hemma så blev jag kvitt problemet.
Jag vill egentligen inte lägga till något i övrigt förutom att MW har gett dig alla råd och tips som jag själv skulle kunna komma på. Försök hitta någon bra människa som kan "läsa" hunden (jag menar nu inte någon sk "hundpsykolog" som säger sig kunna prata med hundar) och som kan studera honom på plats. Kontakta t ex din lokala SBK och hör om inte de har någon som kan hjälpa dig. Utan att ha sett hundens beteende på plats så är det i princip omöjligt att göra annat än att gissa.
Lycka till
Ola - Inte bara utenörd utan även SBK-instruktör.
Måste börja med att säga att jag vet hur du känner det. Har varit i precis samma sits själv.
I mitt fall löste det sig i o f s ganska snabbt eftersom jag lyckades inse att vovve inte trivdes inomhus och eftersom jag hade möjlighet att låta honom gå i hundgård när han var ensam hemma så blev jag kvitt problemet.
Jag vill egentligen inte lägga till något i övrigt förutom att MW har gett dig alla råd och tips som jag själv skulle kunna komma på. Försök hitta någon bra människa som kan "läsa" hunden (jag menar nu inte någon sk "hundpsykolog" som säger sig kunna prata med hundar) och som kan studera honom på plats. Kontakta t ex din lokala SBK och hör om inte de har någon som kan hjälpa dig. Utan att ha sett hundens beteende på plats så är det i princip omöjligt att göra annat än att gissa.
Lycka till
Ola - Inte bara utenörd utan även SBK-instruktör.
Ok, låter som om du byggt upp honom under hösten med riktig träning för att nu trappa ner till promenader! Det, samman med rasens känsla för snö och kyla, är ingen bra kombination och manifisterar i de problemyttringar du beskriver ovan. Förutsatt vovven är fullt frisk bör en ökad fysisk insats, i kombination med förlängd utevistelse (vis möjlighet finns), avhjälpa.Vi har både cyklat och sprungit och han har dragit mig i sele ( Jag på inlines ) Men nu är det vinter och då blir det mest långa skogs promenader. Och släppa båda på ängar så de får springa av varandra. Vill köra spann men vi känner inga andra draghundar i Uppsala. Letar efter dragpulka på blocket varje dag! Men han kan vara helt slutkörd men ändå få panik när vi går. Och han tuggar BARA på sånt han inte får då annars hemma kan han ibland ligga och knaga på ett ben lite men inte alls intresserad av att tugga så mycket, vilar mest. Vi vet att han vet vad han får och inte får då han tar emot de saker han får tugga på när vi ger honom och om man tar upp en sko så tittar han iväg och böjer ned huvudet och skäms ( som om han visste att han inte fick). Vi tränade på honom när han var liten att ta ifrån skor och säga nej samtidigt och sen ge tuggben eller leksak och ge beröm när han tog de.
Han är väldigt fäst vid schäfern dock, så fort han går och jag är hemma så ylar han lite. Och de leker ute ihop och tyvärr inne ibland oxå
Sibbar har också en extremt stark flockkänsla och deras dragning till gelikar (polarhundar) ska inte underskattas. Schäfern blir så att säga det näst bästa. Tyvärr.
Att han tuggar sönder saker är alltså ett symptom på något större än att han inte förstår bättre. Sluta med sprayen och aktivera mera! Det är väl ungefär vad han också försöker säga ;-)
/tord
Pulka!
När en draghund inte får dra är livet tufft! Vår första bordercollie gillade inte alls att bli gammal, vi barn blev tyngre samtidigt som hans krafter sinade. Till sist fick jag en lågviktig studiekompis som glatt åkte de förtio milen från Lund för att glädja gamlingen... Skriver detta för att försöka visa lite medkänsla... Din hund är byggd för att dra. Våra barn börjar bli "skidstora", så till sak; om du tills vidare kan nöja dig med en enkel pulka är du välkommen att hämta vår! Skalmar kan du antingen fixa till själv eller också ta med hunden så ordnar vi det här. Ring först så jag är hemma. Vi bor i katrineholm. Mitt telefonnummer finns i min profil. Hälsar Anna
När en draghund inte får dra är livet tufft! Vår första bordercollie gillade inte alls att bli gammal, vi barn blev tyngre samtidigt som hans krafter sinade. Till sist fick jag en lågviktig studiekompis som glatt åkte de förtio milen från Lund för att glädja gamlingen... Skriver detta för att försöka visa lite medkänsla... Din hund är byggd för att dra. Våra barn börjar bli "skidstora", så till sak; om du tills vidare kan nöja dig med en enkel pulka är du välkommen att hämta vår! Skalmar kan du antingen fixa till själv eller också ta med hunden så ordnar vi det här. Ring först så jag är hemma. Vi bor i katrineholm. Mitt telefonnummer finns i min profil. Hälsar Anna
Mental aktivitet
Har läst alla inläggen och kan i stort sett hålla med alla tidigare inlägg. En sak som jag dock tänkte på är att han kanske behöver mental aktivering. Ibland när mina jyckar är "understimulerade", dvs "vankar omkring" och är allmänt uttråkade, så brukar jag leka "sök-lekar" med dom. Prova att göra det både inomhus och utomhus. Göm en favoritleksak eller godis och låt honom söka rätt på den. Är ni två kan han ju även få prova "person-sök". Ofta behöver även hundar som kräver mycket fysisk aktivitet även stimuli mentalt.
För övrigt vet jag hur det känns att ha en hund som "tuggar". När jag bodde i Gällivare hade jag en Alaskan husky inomhus ibland. Hon var världens lugnaste hund när vi var inomhus tillsammans med henne. Om vi gick ut och hon blev lämnad ensam lyfte hon bara på huvudet när vi gick. Visade ingen oro eller upphetsning. När man kom tillbaka in efter kanske 10 min, så hade hon gått fram som en "flistugg" i huset. Tuggat på allt hon kommit åt. Men hon var lika lugn som när vi lämnade henne. Tyvärr blev jag tvungen att lämna henne kvar i Gällivare när jag flyttade. Hon fick flytta ut i hundgården igen, så jag vet inte hur eller om det hade gått att få henne att sluta med "tuggeriet".
Jag önskar er lycka till!
Har läst alla inläggen och kan i stort sett hålla med alla tidigare inlägg. En sak som jag dock tänkte på är att han kanske behöver mental aktivering. Ibland när mina jyckar är "understimulerade", dvs "vankar omkring" och är allmänt uttråkade, så brukar jag leka "sök-lekar" med dom. Prova att göra det både inomhus och utomhus. Göm en favoritleksak eller godis och låt honom söka rätt på den. Är ni två kan han ju även få prova "person-sök". Ofta behöver även hundar som kräver mycket fysisk aktivitet även stimuli mentalt.
För övrigt vet jag hur det känns att ha en hund som "tuggar". När jag bodde i Gällivare hade jag en Alaskan husky inomhus ibland. Hon var världens lugnaste hund när vi var inomhus tillsammans med henne. Om vi gick ut och hon blev lämnad ensam lyfte hon bara på huvudet när vi gick. Visade ingen oro eller upphetsning. När man kom tillbaka in efter kanske 10 min, så hade hon gått fram som en "flistugg" i huset. Tuggat på allt hon kommit åt. Men hon var lika lugn som när vi lämnade henne. Tyvärr blev jag tvungen att lämna henne kvar i Gällivare när jag flyttade. Hon fick flytta ut i hundgården igen, så jag vet inte hur eller om det hade gått att få henne att sluta med "tuggeriet".
Jag önskar er lycka till!
Tack för alla fina svar. Blizze är också världens lugnaste hund hemma men när någon går så börjas det gnälla äver det också. Han tuggar inte då jag fortfarande är hemma men han gnäller. Tror att det har mest med seperation av flocken men även med understimulans. Jag ska ta tillvara alla tips ni ger och ge gärnet. Ville bifoga en bild på honom men det gick inte så ni får se gnagaren. Kram
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg