Dagen innan jag skulle åka hem från Alaska 2004 möte jag en speciell person. Jag hade liftat från Homer till Anchorage och de som plockade upp mig bjöd in mig på middag, vilket är vanligare än vad man tror när man liftar. Efter maten gav de mig lift in till stan. Så jag kunde hittat ett vandrarhem att sova på.
När jag väl betalt sängplatsen (sex sängar i ett rum) beger jag mig mot rummet. Jag stiger in och hälsar på en som håller på att bäda sin säng. Vi börjar snacka lite och jag får reda på att han kommer ursprungligen från Denver men har jobbat på en fiskebåt hela sommaren. De tjännar grymt bra, men man får slita som fan. Efter prat om fiske glider vi in på björnar som är ett vanligt samtalsämne när man reser runt i Alaska. Så vi börjar prata lite om våra erfarnenheter av björnmöten.
Mitt i vår konversation om björnar stiger det in en realtivt kort, 170-175cm, man med svart hår och klädd i underställ. Han börjar gräva i sin ryggsäck. Efter en stund avbryter han oss och berättar att han har blivit attakerad av en grizzlybjörn i Denali national park.
Det visar sig att denna man heter Roberto är från Italien och utbildad bergsguide och historien börjar egentligen i Calgary. Där startade han sin resa med 90kg! på cykeln och hade som mål att bestiga Denali. Men på grund av tidsbrist så insåg han efter ett tag att han inte skulle hinna till Denali utan bestämde sig att solobestiga Mount Logan. Eftersom han pratade lite dålig engelska var det svårt att förstå vad han sa ibland. Men jag vet att han nåde toppen för han visade mig en notis från en lokaltidningen, där det stod att han hade nått toppen.
Om jag förstod han rätt hade han ställt cykeln vid Haines Junction (kolla karta) packat ryggsäcken och gått till Mount Logan. Vilket i sig är en bedrift. Om själva toppbestigningen sa han mest att han brukade tänka på hur gått det skulle vara med en citron när han vandrade fram över de snöklädda glaciärerna. Lemons sa han! Det enda jag visste då om Mount Logan var att berget nästan var 6000 meter. När jag kom hem och läste på om berget, visade de sig och det ofta är svinkallt och tydligen ovanligt med solobestigningar? Ni som vet mer om berget får gärna rätta mig om jag har fel.
Efter bestigningen hade han cyklat vidare upp till Denali national park. Där hade björnattaken skett. Igen var det lite svårt att förstå vad han sa men han hade blivit överraskad (eller kanske björnen). Han hade varit och vandrat och stannat för att titta på utsikten. Plötsligt hör han något bakom sig. Mot honom kommer en björn och han kastar sig ner i kanonkuleposition. Björnen ställer sig på honom. En björn väger mycket och tillslut blir smärtan för mycket han tar sin isyxa och drämmer till björnen i skuldran. Han har en otrolig tur eftersom björnen sticker därifrån. Sedan får han åka till sjukhus för omplåstring
Historien låter lite väl otrolig, men jag berättar bara det som förtäljdes för mig denna kväll dagen innan jag skulle flyga hem.
När jag väl betalt sängplatsen (sex sängar i ett rum) beger jag mig mot rummet. Jag stiger in och hälsar på en som håller på att bäda sin säng. Vi börjar snacka lite och jag får reda på att han kommer ursprungligen från Denver men har jobbat på en fiskebåt hela sommaren. De tjännar grymt bra, men man får slita som fan. Efter prat om fiske glider vi in på björnar som är ett vanligt samtalsämne när man reser runt i Alaska. Så vi börjar prata lite om våra erfarnenheter av björnmöten.
Mitt i vår konversation om björnar stiger det in en realtivt kort, 170-175cm, man med svart hår och klädd i underställ. Han börjar gräva i sin ryggsäck. Efter en stund avbryter han oss och berättar att han har blivit attakerad av en grizzlybjörn i Denali national park.
Det visar sig att denna man heter Roberto är från Italien och utbildad bergsguide och historien börjar egentligen i Calgary. Där startade han sin resa med 90kg! på cykeln och hade som mål att bestiga Denali. Men på grund av tidsbrist så insåg han efter ett tag att han inte skulle hinna till Denali utan bestämde sig att solobestiga Mount Logan. Eftersom han pratade lite dålig engelska var det svårt att förstå vad han sa ibland. Men jag vet att han nåde toppen för han visade mig en notis från en lokaltidningen, där det stod att han hade nått toppen.
Om jag förstod han rätt hade han ställt cykeln vid Haines Junction (kolla karta) packat ryggsäcken och gått till Mount Logan. Vilket i sig är en bedrift. Om själva toppbestigningen sa han mest att han brukade tänka på hur gått det skulle vara med en citron när han vandrade fram över de snöklädda glaciärerna. Lemons sa han! Det enda jag visste då om Mount Logan var att berget nästan var 6000 meter. När jag kom hem och läste på om berget, visade de sig och det ofta är svinkallt och tydligen ovanligt med solobestigningar? Ni som vet mer om berget får gärna rätta mig om jag har fel.
Efter bestigningen hade han cyklat vidare upp till Denali national park. Där hade björnattaken skett. Igen var det lite svårt att förstå vad han sa men han hade blivit överraskad (eller kanske björnen). Han hade varit och vandrat och stannat för att titta på utsikten. Plötsligt hör han något bakom sig. Mot honom kommer en björn och han kastar sig ner i kanonkuleposition. Björnen ställer sig på honom. En björn väger mycket och tillslut blir smärtan för mycket han tar sin isyxa och drämmer till björnen i skuldran. Han har en otrolig tur eftersom björnen sticker därifrån. Sedan får han åka till sjukhus för omplåstring
Historien låter lite väl otrolig, men jag berättar bara det som förtäljdes för mig denna kväll dagen innan jag skulle flyga hem.
.
