Jag har varit där
Största anledningen till att skogen är orörd i Helvetesbrännan är terrängen vilken gjort skogen till drivningstekniskt impediment, ja den är rent oframkomlig.
I en urskogsinventering från 1983 för Jämtlands län sägs om området bl.a. ".... en stor del av besökarens uppmärksamhet och koncentration krävs för att ta sig fram i den stor- och rikblockiga terrängen. Gå helst inte ensam i detta område!"
Jag har bara besökt området vintertid då snödjupet dolt de värsta stenramlen, men trakten är ävenpå skidor svårforserad. Vänner som varit där sommartid bekräftar att området är otillgängligt och svårgått.
Området är besöksvärt, men som sagt svårgått och kan vara krävande att orientera sig i, de stora vyerna saknas liksom.
Plaocka gärna in Jämtgaveln också den på gränsen mellan Medelpad och Jämtland men några mil längre österut. Även det området är besöksvärt i allra högsta grad och det är avsevärt mer lättforserat.
Ortsbefolkningen förföll sällan eller aldrig till poetiskt namngivande av naturområden, utan namnen var sakliga beskrivningar av terrängen det gäller i all synnerhet Helvetesbränna.