Hela kungsleden med hund

[jennyspenny]

Hejsan!
Jag och en tjej till + hund ska ut på fjällvandring (i slutet av juni är det tänkt), och vi har tänkt anta utmaningen att gå hela kungsleden. Men undrar lite över praktiska grejer som kanske några mer erfarna skulle vilja hjälpa till att svara på:
- Första gången jag är och vandrar med hund vad ska man tänka på då? Tar man upp hundbajs? Hur mycket mer mat än vanligt har ni tagit med till era hundar?

- Hur gör man själv om man behöver gå på toaletten? (vi har tänkt och tälta, för det mesta) Vad gör man av toapapper?

- Har försökt leta efter vilka kartor jag behöver men hittar inte riktigt, vilka kartor behöver man som täcker hela kungsleden?

- behöver man oroa sig för vilt när man sover i tält?

Tacksam för alla svar och tips

 

[skellington]

- behöver man oroa sig för vilt när man sover i tält?

Nix, det är ingen fara, dock väcktes jag av en ren som nosade runt mitt tält under min senaste tur, funderade på att ringa ut störningsjouren

- Hur gör man själv om man behöver gå på toaletten? (vi har tänkt och tälta, för det mesta) Vad gör man av toapapper?

Man går lite avsides, och så gör man sina behov på enklaste sätt, täcker över slutresultatet och bränner papperet.

 

[niklaz]

Det finns en del skrivet om att vandra med hund så kolla in Hundsport: http://www.utsidan.se/forum/forumdisplay.php?f=53

Vi brukar ha långlina om det är öppen terräng, annars vanligt läderkoppel. Tänk särskilt på myggproblematiken. Vi har en Jerven hundsäck som jag brukar slänga in honom i på pauser när det är överjäkligt med mygg, vår Gordon Setter har i princip ingen underull, och det finns Mygga Natural som myggmedel.

Och nej, man plockar inte upp hundbajs i fjällen

 

[Anders_sthlm]

Jag har gått Kungsleden kors och tvärs med hund . Långvandringar ensam. Lever du i symbios med din hund är det helt naturligt att hunden lever med dig på din våglängd. Den finner det naturligt att vara med.
Folk som går i fjällen med hund har ofta klövjeväskor på hunden.
Proviantering kan bli problem om du sträckgår långa delar. I dag finns tyvärr ingen hundmat att köpa i fjällstugor eller på fjällstationer längre, fast folk går än mer med hund i dessa dagar jämfört med för typ 25 år sedan.
I dag är det populärt att gå med hund.

Kungsleden slutar i Ammarnäs och börjar i Abisko.
Vill du gå hela och inte släpa med hundmat för hela sträckan postar du mat till olika delmål, hämtar ut och fyller på.

Abisko Ö har hundmat
Ritsembutiken har hundmat.
Om Kvikkjokk nu har hundmat vet jag inte.
Jäkkvik har hundmat och i Ammarnäs.
Du går emellan dessa ställen.
Ta en karta. Gör ett upplägg med etapper. Räkna ut och fyll på i påsar.
Har du en van friluftshund besväras den ej av knott eller mygg. Räkna med att den äter mer än hemma.
Håll hunden kopplad.
Din hund skyddar dig mot det som den upplever som farligt.
Att gå med hund är bättre än att gå med medvandrare. I din hund har du trygghet, sällskap, inget gnäll, nyfikenhet och upplevelse.

 

[niklaz]

Vår hund är van men pga att han knappt har någon underull så kan det se förjä*ligt ut speciellt i skrevregionen där det är rätt kalt. Gillar inte att låta myggen plåga honom i onödan och går hellre på kalfjäll än nere i skogen om man kan planera.

Har du en van friluftshund besväras den ej av knott eller mygg.

 

[Anders_sthlm]

Idag finns det ju så otroligt många hundraser av olika slag och det är ju ungefär som med barn. ‘Mina barn och andras ungar’. som uttrycket går...Man håller sin egen hund högst. Det är naturligt att det blir så.

Själv har jag Norsk Buhund. En traditionell spets.

Grejen med nordiska spetsar är att dom är tuffa, klarar väta, snö, kyla och då knott och mygg. Dom är byggda för klimat och har tåligt psyke. ‘Dådkraftig’ brukar man vardagligt säga. Det är ungefär som med älgjakt. Det funkar bara med Jämt- och Gråhund.

Jag har väldigt svårt för andra hundraser. Jag har svårt att se exempelvis, typ, en Leonberger på ‘Tre-Pass-Leden’ eller en Schi-Tzu i ett blockhav i Kaskasvagge. eller för den delen en Pekingeser i ett myrslörp.
Jag såg för ett antal år sedan ett par med Kinesisk Nakenhund vid Kebnekaise. Jag tyckte det var djurplågeri.
Jag har svårt för mygghattar, tassalvor, plädar och halsband med strass.

Naturligtvis inser jag och förstår att alla tycker just om sin hund och att även den ska kunna få se och uppleva en annan natur än Humlegården eller Nackareservatet. Men det är påfallande tycker jag idag ändå, vad mycket ovana bortskämda och bortklemade‘stadshundar’ man ser uppe i fjällen.

 

[niklaz]

Jag håller inte vår hund(ras) högst men man måste ju tänka på anvädningsområdet. En spets skulle vara en rent dålig friluftshund för mig som vill jaga ripa och låg skalltröskel generellt hos spetsar är för mig en oönskad/jobbig egenskap i vardagen.

Sambon är uppväxt med gråhundar och älgjjakt men ville prova på något annat själv så därför en Gordon Setter som inte är jättevanlig i Sverige. De jag jagar med har annars Vorsteh, någon Pointer och Klein Münsterländer. Det är inget dalt med hunden men det är inget snack om att första-hjälpen (både för hund och människa) och värmetäcke är med på jakt och flerdagarsturer. Jagar han sen hela dagen så är han värd att få vila och värme. Man är nog rätt olika som hundägare också. Min äldsta farbror hade devisen att "livet är för kort för en dålig jakthund" så det var någon gråhund som gick åt i förtid tyvärr.

 

[brigas]

Till trådstartaren;hoppas ni för erfarenhetens skull provar på att vandra lite kortare turer innan ni ev .ger er i kast med hela kungsleden.
Ang olika hundar;jag går kortare turer i Kvikkjokksfjällen med min Cavalier King charles;fungerar bra,vi följer både leder ibland men går mycket obanat i div.terräng.
"umgås " ofta med en korthårig vorsteh,och skulle dra mej för att gå på tur med denne;pga att de är jobbigare att tälta med;hårlaget är inte så trevligt,temperamentet. behovet av mycket värme.
Vintertid fryser de lätt,
Sen är just denne jycke allt annat än lätt att gå i människotempo med,han vill vrålkuta,alltid.
Stort matbehov därtill.
Så jag föredrar min lilla knähund på tur mot en stor stark jakt -och draghund

 

[niklaz]

Håller med Britt. Spänn bågen lagom första gångerna för på frågorna låter det som att du aldrig har vandrat i fjällen. Är inte elak utan bara realist. Korta varianten av Kungsleden är väl över 40 mil har jag för mig? Går själv sällan på led då jag vill "få vara ifred en stund" och ser helst inte en människa när jag är i fjällen.

 

[Ainon]

Ts. satsa på i alla fall 150% av normal dagsranson till hunden. Kan vara en ide att byta till ett högenergifoder (om den inte nu redan äter det) för att spara packvikt. Är en bra ide att göra någon/några kortare turer innan för att se hur det fungerar också först.

Jag har väldigt svårt för andra hundraser. Jag har svårt att se exempelvis, typ, en Leonberger på ‘Tre-Pass-Leden’ eller en Schi-Tzu i ett blockhav i Kaskasvagge. eller för den delen en Pekingeser i ett myrslörp.
Jag såg för ett antal år sedan ett par med Kinesisk Nakenhund vid Kebnekaise. Jag tyckte det var djurplågeri.
Jag har svårt för mygghattar, tassalvor, plädar och halsband med strass.

Naturligtvis inser jag och förstår att alla tycker just om sin hund och att även den ska kunna få se och uppleva en annan natur än Humlegården eller Nackareservatet. Men det är påfallande tycker jag idag ändå, vad mycket ovana bortskämda och bortklemade‘stadshundar’ man ser uppe i fjällen.

?? Bara för att det är en hund av "stadshundsras" behöver den ju varken vara ovan, bortskämd eller bortklemad, Det är väll dessutom lite svårt att bedömma utifrån ett kort möte.

Är väll lite känslig då jag med min vana, tåliga chihuahua möter så mycket skit ibland när vi är ute, inte för att det är någon som säger något direkt till en utan man får höra saker i förbifarten.
(Men jag flinar lite fult inombords då jag ibland senare mött de samma med större "friluftsaktiga" hundar där tungan närmar sig marken när solen skiner lite extra eller som sakta forcerar blockterräng medans vi friskt skuttar förbi)

 

[Prankster]

Håller med...

Jag har också en Chihuahua. De är helt klart mycket dugligare än vad folk tror. Hon hänger med på allt utan problem ute i terrängen. Ärligt talat så hade jag massor med fördomar om småhundar tills frugan skaffade vår Chihuahua.