Ursprungligen, på farfars tid så var benämningarna "susande brännare" (roaring burners kallar engelsmännen dem) resp. tystbrinnande (silent burners), Ja, visst är det så att det är enklare att tillverka brännare av den förstnämnda typen, något färre delar, Eftersom jag har förmånen att känna några äldre herrar som arbetat på Optimus i Upplands Väsby, så vet jag att det ändå var hög automatiseringsgrad i tillverkningen, Det ni kallar hattar med hål (lågspridare), stansades ut, hatten klar, den hamnade sedan på ett dorn, där den snurrades runt samtidigt som det stansades hål. Nog om det, fördelen med den susande/dånande brännaren rent praktiskt är att de är inte lika känsliga för vind & blåst som de tysta brännarna. Tro`t om ni vill, så är det. Undertecknad använder kök med båda typerna av brännare, liksom ett flertal bekanta, En annan fördel med de "högljudda" är att man hör verkligen att köket brinner & fungerar ordentligt. Att jag sedan hör till det "gamla gardet", det är en annan sak eller som en kamrat uttryckte det;
"det var inte bättre förr, det är sämre nu".
GOD FORTSÄTTNING !