Har ni någon liknande utekompis ?

[peter1959]

Har en utekompis som jag känt sedan 1971, han har gjort alla klassiker, wasalopp,vätternrundan,vansbrosimning, maraton.
Kan inte namnen på dessa 4 klassiker, men vet att han gjort dem många gånger.
Tycker personligen inte att sådana där lopp bevisar så mycket mer än att han har en jävla kondis, och det har han...
Emigrerade till Canada på 60 talet, levt skogsliv, haft utbildning i uteliv, vinter som sommar.
Startat föreningar och utbildat i uteliv, åtskilliga gånger.
Tältat, vandrat på många kontinenter.
Här hemma i sverige har han vandrat i våra svenska fjäll, och varje vecka en tur ut i skogen i hemtrakterna, företrädesvis Kolmården.
Kan fortsätta o rabbla hans meriter, kunskaper, erfarenheter, men det jag ville säga var att han är så lugn, aldrig orolig, "detordnarsigalltidstuket" har han, han ser på bifogad bild ut som han aldrig satt upp ett tält förut...eller hur ?

Han har alltid simpla enkla lösningar på allt, inga finesser, ingen superavancerad utrustning, men allt funkar i alla väder, vinter som sommar.
Skryter aldrig om sina bedrifter, men ett par klunkar vin får honom att berätta, då går timmarna...

En av mina få nu levande absolut bästa utekompisar jag har kvar nu.
Vi ska träffas nu i helgen o sova i kolarkoja.


Vi ska också träffa utekompisar som jag o min kompis inte träffat på 30 år...
Där finns vindskydd, tältplatser o så, och vi har beslutat o bju på grillning,våfflor,kaffe, o kaffebröd.
En del är högutbildade, psykologer, civilingenjörer etc, en del vaktmästare, sopåkare, men det viktiga har vi tillsammans, utelivet.
Det blir spännande.

 

[peter1959]

.................................................

 

[Öhrnell]

Inte jag, men det låter som om du beskriver min pappa och hans kompisar... (Förutom det där med att emigrera och hålla i utbildningar, men resten.)

 

[Karolina P]

Hade en sådan kompis. Killen som introducerade fjällen för mig och som jag introducerade dykningen för. Alla runt omkring trodde att det skulle bli vi två i framtiden. Han ville det när vi nådde gymnasiumet, jag var inte alls intresserad. Vi hade ju allt som kompisar, varför krånglia till det så med kärlek. Sedan började han plugga på ett ställe, jag på ett annat men vi höll kontakten. Han hittade en annan tjej (som avskydde mig, jag fick inte komma och hälsa på). När de skulle gifta sig så blev jag (otroligt nog) bjuden och tackade ja. Veckan innan bröllopet sket det sig fullständigt på jobbet och jag var helt plötsligt oumbärlig (faktiskt). Blev tvungen att ringa återbud. Sedan dess har jag inte hört av honom. Det var 6 år sedan. Han har flyttat, bytt e-mail adress och telefonnr - går inte att hitta på nätet. Tänker på honom varje dag när jag vandrar i fjällen.

(Så nedstämt det här blev...)

Ville bara skriva att jag haft en sådan underbar vän. Nästa gång jag hittar en sådan igen så kommer jag att hålla kontakten bättre/hårdare.

Ni som har en är lyckliga!

 

[j_stellan]

Jag har inte det utan det blir mer att jag är ute själv. De gånger jag inte är själv är det ofta med nya bekanta. Har en del gamla kompisar som håller på med uteliv men det blir inte att vi gör något tillsammans.

Visst skulle det vara kul att dra ihop ett gammalt gäng och åka ut en helg. Tyvärr är det ganska svårt att få alla med med tanke på jobb och familjer. Därför är det lättare att hitta nya personer att åka ut med.

/Stellan