Har ni gjort så ?

[peter1959]

Jag gosar mina katter dag som natt, de kommer till mig på natten o vill kela, de vill sova hos mig, de vill snufsa i mitt hår,bita i mina händer, när jag vaknar finns dom där vid min sida, dom ger aldrig upp, de vill va hos mig, jag är viktig för dom, jag ställer upp på det, älskar mina katter de ska veta att de är finast i världen.
Ser att det ljusnat ute, trots att klockan bara är 4 på natten...
Jag går upp o ger dem mat o smeker dom, kelar med alla, ingen glömd, dom får all min kärlek.
Sen går jag o lägger mig med alla katter på mitt bröst, mage mmm, somnar skönt...
Så ska katter ha det, ge dina tissar det bästa som finns, du får tusenfalt tillbaka.
Min kropp värker efter flera timmar, då katten vill sova på mig, på magen, på bröstet, på benen, men de är de värda, deras blick i mina ögon ger mig kärlek för alltid, tycker om när de tar på mig, tycker om när de ser på mig, de finns hos mig, mina katter, vad vore jag utan dem...
Min äldsta katt blev 25 år, älskade dans, musik, vi dansar än i mina minnen...
Hade en katt i skogen vid tältet 1971, jag var ung 12 år, men katten sov vid min sovsäck, spann o sov skönt, jag ångrar att jag gav upp min vän katten som vän i skogen,ångesten efter det lider jag av än... det hade kanske funkat om man jobbat på lite..
Men så är det väl med allt...
Kämpa på vänner, se det positiva i allt, det är er chans att klara er !
peter1959

 

[-Patric-]

jag har massor av djur och jag tycker troligtvis lika mycket om dom som du gör med dina.. jag tåler inte att dom inte respekterar min integritet precis som jag respekterar deras. jag gör inte direkt någon skillnad på mina katte, hundar eller hästar.. när en katt tillåts ta över så blir effekten inte så o hanterbar men om man gör samma med en stor hund så kan konsekvenserna bli ödesdigra. jag tror att djur och människor mår bra av enkla och tydliga regler efter förmåga, katterna vet när mat serveras och i vilka möbler man för vara uppe i, samma med hundarna plus en del andra sociala regler som hundar klarar bättre än katter.. jag tror inte mina djur tycker mindre om mig för att jag är tydlig i alla lägen.. dom väcker inte mig, dom sover inte på mig men gärna runt och nära, respekt och hänsyn.

 

[majjen]

Stackare...

Vem eller vilka som ska ta åt sig kan mana ju fundera på...

;-)

(Var jag över tydlig nu?)

HåkanF

 

[Mezzner]

Jag är varken "hundmänniska" eller "kattmänniska" - eller snarare kanske både och. Har en katt, och den är väldigt bra på alla sätt. Den har förr aldrig fått ligga på sängar. Numera får den ligga i sängen när den vill och året runt. Den trängs gärna lite, men får förstås flytta sig när jag tycker det.
Konstaterar att den anpassat sig till de regler som gällt genom åren - när den var lite mer hårt hållen så gick det bra, och när den senare blivit lite mer bortklemad så har det anpassat sig till det... Verkar väl vara ungefär lika förtjust i mig oberoende av reglerna.

Konstaterar vidare att åtminstone katter verkar vara rätt olika individer. Det som går att få denna katten att förstå och anpassa sig till, var betydligt svårare med en annan katt jag hade. Den hoppade upp på diskbänk och köksbord, fast den visste att det var förbjudet - den gjorde detta eller klöste på soffan, när jag var tillräckligt många meter ifrån den, snabbt som en terrorist, varpå den sedan gjorde en rivstart och rymde undan en förgrymmad husse... Ett hår av hin. Den var inte heller särskilt rädd för trafiken, vilket gjorde att den inte blev så gammal. Min nuvarande katt som är ett par år äldre har alltid varit försiktig på många sätt, och alltid hållit sig borta från vägen.

Katter går att fostra, det tar de nog inte som uttryck för mindre kärlek, men en hund är naturligtvis mån på ett helt annat sätt att vara sin husse till lags.

Jag blir ibland lite trött på nån kompis som har katt, och som "låter" sin katt bete sig som arsle, och som nästan låter katten påverka mer av fritidsplaneringen än kamrater och anhöriga. Allt detta i övertygelsen om att det är det bästa för katten, och att den katten inte går att fostra, samt att det är väldigt synd om katten ifall den måste vara ensam mer än ett antal timmar (varefter den hämnas för att den lämnats ensam...). Visst finns det gränser för hur mycket man kan påverka en katt, men om man alltid utgår från att katten vet bäst så kommer det förstås inte att gå att påverka den.

Sen må det vara så att katterna tror sig rå om sina hussar och mattar, fast vi själva tror tvärtom. Subjektivitet av det slaget förekommer dock bland både människor och djur.

 

[-Patric-]

var det inte churchill som en gång sa: hundar ser upp till dig, katter ser ner på dig men grisar behandlar dig som sin jämlike.

 

[Mezzner]

Kanske det, jag märkte aldrig att han pratade med mig ens...

Hundarna ser väl upp till dig - om du inte låter dem dominera. Hur katter (eller just min katt) ser på mig, har jag en ganska vag uppfattning om, men min katt ger ett ganska försynt intryck, utom när den kliver upp på mage och bröst och påkalla uppmärksamhet och kel. Nonchalerar man den då och läser vidare eller tittar vidare på tv, så har man den ibland tre cm från ansiktet - man missar den inte liksom.
Grisar på fyra ben har jag nästan ingen erfarenhet av.

 

[dave1]

Jag är inte heller varken hund- eller kattmänniska. Jag är uppvuxen med hundar men är nu ägare till en intelligent skogis vid namn Nils Holgersson. Det är främst en innekatt och är väldigt tillgiven. Han brukar sova i fotänden på sängen men vet med sig att han inte får klösa möbler eller krafsa bland papper och pennor på skrivbordet även om lusten att reta husse ibland verkar ta över.

 

[-Patric-]

Grisar på fyra ben har jag nästan ingen erfarenhet av.

nu var det churchills högst subjektiva bedömning, själv lägger jag inget värde i detta ^^