hälsenan igen, dunderkur efterfrågas.

Besvären på vänster fot, exostoser, utfällningar, började
2002; höll dem tidvis i schack genom vila och hemmacykel.
Våren 03 blev de akuta, då blev det mycket utecykel.
Genomförde senare 18 underbara,
soliga, snöfria, dagar i Alperna och en 12-dagars tur i
Skarvheimen/Jotunheimen. Efter etapperna
satt jag ofta med fötterna i en svalkande bäck.


På hösten fick jag
remiss till sjukgymnast, som föreslog excentriska
övningar, som jag fortsatt med praktiskt taget
dagligen och alltså aldrig slutat med. Jag
hade ett
tag höjd belastning i tyrggsäck, men har slutat med det.

Samtidigt ett program för att komma igång, långa promenader med stadigt längre löpsträckor,

Före
årsskiftet 03/04 kunde jag problemfritt springa
1 mil sammanhängande (det var fortare än utlovat!)
Har fortsatt med löpning,
några milpass i veckan, längre pass 13-15 kanske en gång i veckan. Jag är, om ngn undrar, född 1944.

Nu har jag akut ömhet i foten igen. Jag har tvärt lagt av med löpning, går längre sträckor och hoppas
på cykel snart när dagsmejan i februari renar
vägarna. Prövar också inflammationsdämpande gel
denna vecka.

Undras, vad gör jag för att snabbt komma tillbaka?
Ökar belastningen på excentriska träningen,
prövar samma modell som för två år sen (mer och
mer löpning)? Har en balansplatta hemma,
står ibland på den som avkoppling. Har
börjat pröva att stå med en fot (man måste
ställa sig EXAKT!) vilket känns som det har en stärkande effekt på senfästen och vador.
Nån som har tips på omväxlande övningar?

Jag vill fanimej tillbaka till löpningen så fort
det går. Hemmacykeln hade jag tänkt att
Myrorna skulle hämta i morgon (längesen avtalat)
men jag låter den antagligen stå kvar.
Det är INTE en rolig motionsform.
 
Du som springer så mycket har säkert redan bra skor, men kanske en ortopedremiss är på sin plass för att få tag på specialanpassade skor/sulor? Med hög längdbåge under foten (motsats til plattfot) blir belastningen stor på hela foten/benet, ofta med achillesproblem som följd. Men fortsätt med excentriska övningar. Enligt forskningen funkar dessa övningar betydligt bättre än inflamastionsdämpande kemiska medel. Balansövningar är också bra. Stå på en fot och blunda. Eller med balansputa.
 
bsoby; sa:
Du som springer så mycket har säkert redan bra skor, men kanske en ortopedremiss är på sin plass för att få tag på specialanpassade skor/sulor? Med hög längdbåge under foten (motsats til plattfot) blir belastningen stor på hela foten/benet, ofta med achillesproblem som följd. Men fortsätt med excentriska övningar. Enligt forskningen funkar dessa övningar betydligt bättre än inflamastionsdämpande kemiska medel. Balansövningar är också bra. Stå på en fot och blunda. Eller med balansputa.

Tack, kanske ska pröva det. Jag kollar med sjukgymnasten som lade upp mitt program om
han kan rekommendera någon.

Jag har utprovade inlägg från Scholls.
- förra gången skadan var akut mildrades den *genast* när jag lade i dem. Intill dess kunde jag knappt
gå en halvtimme utan att det började svida intensivt.

Övningen med slutna ögon har jag aldrig, trots
många försök, lyckats genomföra, mitt balanssinne
är tydligen obotligt dåligt.
 
marmotta; sa:
Har en balansplatta hemma, står ibland på den som avkoppling. Har börjat pröva att stå med en fot (man måste ställa sig EXAKT!) vilket känns som det har en stärkande effekt på senfästen och vador. Nån som har tips på omväxlande övningar?
- Vicka foten från vänster till höger.
- Vicka foten framåt och bakåt.
- Nig lite. Och stå kvar med svagt böjt ben.
- "Rita" bokstäver i luften med andra foten.
- Blunda.
(Gör det som känns lagom jobbigt. Då gör det troligen mest nytta utan att skada.)

Fotbäddar "får" jag från Löp&Skokliniken i Göteborg.
(Jag tror dock inte du bor där.) Jag är jättenöjd med mina, trots att priset inte är det lägsta. Du kan ju kolla om samma grej finns i närheten av dig... http://www.ortolab.se/
 
Det enda vettiga svaret är att du ska välja mellan följande alternativ:

1. Vila 6-12 månader från löpning.
2. Operera dig.

Alla andra råd: inlägg, stretcing, uppvärmning etc etc är helt värdelösa. Har du en kronisk hälseneinflamation följer sjukdomen ett naturalförlopp som är mycket svårt att påverka. Dessa råd funkar vid akut påkommen inflamation och detta stadium verkar du ha passerat.

Jag har kronisk hälseneinflamtaion. Som jag nu vill operera. Vila kan hjälpa: men trots att du kommer att bli helt smärtfri i senan under den tiden du investerar i vila så kommer du att behöva ytterligare 3-6 månaders uppbyggnadstid. Rehablitieringsfasen efter en operation är kortare.
 
Den diagnosen ska naturligtvis
ställas av en läkare, efter undersökning. Jag kommer att ringa runt till
lite ortopediska specialister den närmsta tiden.

Jag ska till husläkaren i morgon,
för reflux, men de besvären
har avtagit (jag har nog anpassat min diet)
så vi kanske kan byta ärende!


När jag kände av vänster fot i april-maj 2003
var symptomen värre än de är nu. Men jag lyckades
genomföra två vandringsresor, 18+13 dagar,
bland annat genom att
jag istortsett bara cyklade, inte sprang, knappt
ens gick, fram till semestern.

I augusti undersöktes jag på Sergelkliniken i Linköping.
Röntgenutlåtandet var exostoser, en latent hälsporre
samt utfällningar. Läkaren konstaterade att besvären
var helt lokaliserade till hälbenet och senfästet;
hälsenan var inte förtjockad och området kring slemsäcken
var inte svullen. Jag fick remiss till en sjukgymnast
som gav övningarna och ett motionsprogram.
Jag skaffade en second opinion från professor Ekstrands idrottsklinik och slutsatser och råd var desamma.
Och de förklarade mycket bra hur sådana där
exostoser verkar.

På båda klinikerna avrådde man bestämt från operation,
eftersom en sådan är riskabel och har lång läkningstid.
Hälseneoperationer har numera mycket låg prioritet,
t ex knän är mycket viktigare.

Det kan jag tro på, eftersom jag opererade höger fot
för liknande besvär på professor Ekstrands gamla
klinik
i februari 1998. Det kostade 10.000 kronor -
då.
För att ta bort utfällningarna
måste man ta bort en bit av benet, vilket gjorde
hälsenan extra utsatt under den tid vävnaden läkte tillbaka - halva anliggningsytan borta!
Jag gick på kryckor, var bunden till bostaden
en vecka, och förutsattes inte stödja på foten
under den tiden. Vidare fick jag inflammationer
i det opererade området. Jag vågade inte resa på semester förrän mitten av juli och jag var inte
rimligt återställd förrän i oktober. Sen dess
verkar den foten osårbar.

Med Sergelklinikens undersökning i minnet gissar
jag att jag
inte har några som helst problem i hälsenans fria del,
men att kanske exostoserna har fortsatt att växa.
Möjligen har nu även hälsporren givit sig till
känna.
Men det ska förstås en läkare utlåta sig om.

Tipset från sjukgymnasten är tills vidare
att fortsätta övningarna - så länge det inte
gör ont *efteråt*, annars minska omfattningen,
och försöka hålla formen på min innecykel.
 
Otrevligt svar!

Nä nu jäklar blir jag arg!

Självklart ska en läkare undersöka din hälsena och ställa diagnos därefter. Var har jag sagt något annat? Men om du frågar om råd på ett forum som detta får du väl räkna med att folk svarar.

Personligen känner jag igen dina besvär. Och de läkare jag frågat anser operation som det enda vettiga. Det var det jag ville förmedla.

För att avsluta i all tydlighet: detta är inte ett medicinskt forum där man får exakta svar på vad man ska göra i ett visst läge. Detta är ett forum där man delar råd och erfarenheter med varandra. Detta var mina råd och mina reflektioner kring ditt problem. Som du själv har valt att fråga kring.

Lycka till och hälsa professor Ekstrand.
 
Ja, alltså, i korthet: När benknölar växer ut på nya ställen beror det på felbelastning. Om man totalt korrigerar felbelastningen slutar benknölen att växa, och givet tid (lång, mycket lång tid) så går den tillbaka, när benet känner att belastningen minskat. Ofta kommer man långt med att skaffa t ex skor som minskar trycket över knölen (=knölen är kvar men ömmar inte), och träna via sjukgymnast. Alternativ två är att mejsla bort knölen.

För en gångs skulle håller jag på ortopederna: en knöl av ben som sitter där det inte ska sitta någon knöl av ben, och dessutom ger besvär, kan man gott mejsla bort. Får man inte bukt med besvären på annat vis, så kan det vara värt en konvalescenstid på flera månader för att bli bra, istället för att träna >6 månader och sen konstatera att det är dags att ställa sig i operationskön.

Det där med Aloe vera är himla kul. Vi har några fd grannar, som är helt sålda (varför tror ni jag väljer det uttrycket?) på a.v. De har försökt pracka på sina grannar alla möjliga aloe-produkter. Aloe vera är bra till allt, utvärtes som invändigt. Vad de hade att sälja:
Aloe-tandkräm. Aloe-schampoo. Aloe-balsam. Aloe mot magsår, mot reflux, mot sömnbesvär, mot trötthet och huvudvärk. Aloe-hudkräm. Kosttillskott med aloe. Och så vidare. På frågan varför Aloe-balsamet såg så likt ut en av aloe-produkterna för invärtesbruk (mot grå hår eller vad vet jag), så svarade de fd grannarna att det VAR samma produkt, och att aloe går bra till allt, och är totalt ofarligt! Så skynda dig att köpa, jag bidrar gärna med numret till de stackars människorna så det får sålt sin smörja! Kan ge mig den på att det finns någon aloekräm mot exostoser också.

Och se detta som en stum kommentar av det ovanstående inlägget att man inte kan vänta sig medicinskt korrekta svar på utsidan.se. Håller helt med.
 
Det verkar vid närmare granskning som att Sergel
och Ekstrandskliniken gav olika besked. Sergel
uppfattade inga egentliga exostoser, Idrottskliniken
förklarade vilka verkningar sådana har och varför
excentrisk träning kan hålla besvären i schack.

Nu är det stora besväret en förbening där
hälsenan går in i calcaneum, 10*4 mm, och röntgen
kommer väl att avslöja om den förvärrats.
Diagnosen 03, av fyra olika läkare, var att
hälsenan själv var opåverkad, och sådan var min husläkares bedömning häromdan. Man kan visst fastställa
sådant med magnetkamera.

Det är operationer i senfästet som läkare avråder
ifrån, speciellt om senan måste (delvis) lösas från
fästet.

1998 var första budet att ta bort exostoserna, en relativt
enkel operation. Minuter före operationen föreslog
kirurgen att han skulle *försöka* ta bort kalkutfällningarna - OM HAN ÖVERHUVUDTAGET HITTADE
DEM. Det skulle handla om en konvalescens på 7-8
veckor. Först efter operationen fick jag veta att
hälsenan var försvagad; sedan försköts beskeden
om konvalescensen vartefter! Det opererade området
svullnade och var ett ag kraftig inflammerat, men det
gick efter lång tid över. Idag känns höger
häl osårbar (vilket kanske inte är bra!)


Före operationen
fick jag veta att jag inte kunde lämna min lägenhet
på 4 dar - jag bunkrade upp med mat för 7,
lyckligtvis. Det är inget stort nöje att gå
på kryckor, utan möjlighet att stödja ens det minsta lilla på den opererade foten, därtill med matkassar
i händerna.

Så nog är det begripligt om läkarna tvekar.
Vi får se vad nästa röntgenundersökning utvisar.

Ursprungsfrågan gällde förtås träning, inte
medicin.
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
Avslutat medlemskap hälsenan Träning och hälsa 7
raderad04 Hälsenan? Träning och hälsa 24
camoscio Blodtryck - igen. Träning och hälsa 1
camoscio Blodtryck - igen. Träning och hälsa 16
bergholm Knäproblem igen... Träning och hälsa 13
Egel Komma igen Träning och hälsa 5

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg