Besvären på vänster fot, exostoser, utfällningar, började
2002; höll dem tidvis i schack genom vila och hemmacykel.
Våren 03 blev de akuta, då blev det mycket utecykel.
Genomförde senare 18 underbara,
soliga, snöfria, dagar i Alperna och en 12-dagars tur i
Skarvheimen/Jotunheimen. Efter etapperna
satt jag ofta med fötterna i en svalkande bäck.
På hösten fick jag
remiss till sjukgymnast, som föreslog excentriska
övningar, som jag fortsatt med praktiskt taget
dagligen och alltså aldrig slutat med. Jag
hade ett
tag höjd belastning i tyrggsäck, men har slutat med det.
Samtidigt ett program för att komma igång, långa promenader med stadigt längre löpsträckor,
Före
årsskiftet 03/04 kunde jag problemfritt springa
1 mil sammanhängande (det var fortare än utlovat!)
Har fortsatt med löpning,
några milpass i veckan, längre pass 13-15 kanske en gång i veckan. Jag är, om ngn undrar, född 1944.
Nu har jag akut ömhet i foten igen. Jag har tvärt lagt av med löpning, går längre sträckor och hoppas
på cykel snart när dagsmejan i februari renar
vägarna. Prövar också inflammationsdämpande gel
denna vecka.
Undras, vad gör jag för att snabbt komma tillbaka?
Ökar belastningen på excentriska träningen,
prövar samma modell som för två år sen (mer och
mer löpning)? Har en balansplatta hemma,
står ibland på den som avkoppling. Har
börjat pröva att stå med en fot (man måste
ställa sig EXAKT!) vilket känns som det har en stärkande effekt på senfästen och vador.
Nån som har tips på omväxlande övningar?
Jag vill fanimej tillbaka till löpningen så fort
det går. Hemmacykeln hade jag tänkt att
Myrorna skulle hämta i morgon (längesen avtalat)
men jag låter den antagligen stå kvar.
Det är INTE en rolig motionsform.
2002; höll dem tidvis i schack genom vila och hemmacykel.
Våren 03 blev de akuta, då blev det mycket utecykel.
Genomförde senare 18 underbara,
soliga, snöfria, dagar i Alperna och en 12-dagars tur i
Skarvheimen/Jotunheimen. Efter etapperna
satt jag ofta med fötterna i en svalkande bäck.
På hösten fick jag
remiss till sjukgymnast, som föreslog excentriska
övningar, som jag fortsatt med praktiskt taget
dagligen och alltså aldrig slutat med. Jag
hade ett
tag höjd belastning i tyrggsäck, men har slutat med det.
Samtidigt ett program för att komma igång, långa promenader med stadigt längre löpsträckor,
Före
årsskiftet 03/04 kunde jag problemfritt springa
1 mil sammanhängande (det var fortare än utlovat!)
Har fortsatt med löpning,
några milpass i veckan, längre pass 13-15 kanske en gång i veckan. Jag är, om ngn undrar, född 1944.
Nu har jag akut ömhet i foten igen. Jag har tvärt lagt av med löpning, går längre sträckor och hoppas
på cykel snart när dagsmejan i februari renar
vägarna. Prövar också inflammationsdämpande gel
denna vecka.
Undras, vad gör jag för att snabbt komma tillbaka?
Ökar belastningen på excentriska träningen,
prövar samma modell som för två år sen (mer och
mer löpning)? Har en balansplatta hemma,
står ibland på den som avkoppling. Har
börjat pröva att stå med en fot (man måste
ställa sig EXAKT!) vilket känns som det har en stärkande effekt på senfästen och vador.
Nån som har tips på omväxlande övningar?
Jag vill fanimej tillbaka till löpningen så fort
det går. Hemmacykeln hade jag tänkt att
Myrorna skulle hämta i morgon (längesen avtalat)
men jag låter den antagligen stå kvar.
Det är INTE en rolig motionsform.