Certifiera är inte heller så enkelt
Det finns ett stort problem med alla certifieringar av kunskap: de bevisar bara att innehavaren kan uppföra sig när han vill. Naturligtvis är det en fördel ifall guiden-instruktören-operatören, eller vad vederbörande nu utbildat sig till, besitter de teoretiska kunskaperna. Men när det gäller att förhindra olyckor är det oftast omdömet som är viktigast, och hur certifierar man det?
Jämför med hur det går till i trafiken. De som har bäst teoretiska kunskaper om trafikregler och risker kombinerat adekvat praktisk förmåga att hantera hantera fordonet är unga män med nytt körkort. Och vilka är det som kör ihjäl sig?
Nu låter det kanske som att jag är helt emot certifiering, vilket inte är fallet. En dumdristig guide med kunskaper är naturligtvis bättre än en dumdristig guide utan. Enligt min uppfattning borde dock en titel som "guide" snarare vara kopplad till det ansvar man implicit åtar sig, än till själva certifieringen. Alltså: kallar man sig guide ska man också ha fullt ansvar för vad man tar sig för med sina kunder. Detta innebär bland annat att man måste ha en ansvarsförsäkring, vilken naturligtvis inte utfärdas till någon som inte är certifierad. En guidelicens måste också kunna förloras om man avviker från vedertagna säkerhets- och miljönormer.
Vad jag däremot inte vill ha, är något slags krav på att den som leder turer måste vara certifierad guide. I takt med amerikaniseringen tycks det ha spridit sig något slags föreställning om att alla olyckor som inträffar måste vara någons fel - det måste finnas någon att stämma, någon som i sin tur vill kunna försvara sig med "jag är certifierad, därför gjorde rätt och olyckan gick inte att undvika". Detta har till exempel redan gått alldeles för långt i England, där scoutrörelsen har stora problem med krav på certifiering - bokstavligt talat för att gå en sväng i skogen - för att slippa stämningar ifall något skulle inträffa.
Enligt min uppfattning inträffar det rena olyckor, och utgången beror helt på hur de inblandade handlar, inte på ifall de är certifierade eller inte. Det är handlandet som ska avgöra straffansvaret, men av en certifierad guide kan man förvänta sig att han handlar rätt, medan övriga bara måste låta bli att göra fel.
Alltså, så länge jag inte utger mig för att vara mer än jag är, vill jag kunna fungera som turledare och utan att behöva ta ansvar för sådant som inte faller under kriminell vårdslöshet. Jag skulle själv aldrig få för mig att leda en kommersiell tur, det är jag inte kompetent för, men det finns en gråzon. Säg att jag som scoutledare inte betalar min egen resa? Att mina polare står för maten mot att jag planerar turen? Ifall vi ska ha ett certifieringstvång, var går då gränsen?
(/nils)
