Ang. material & prestanda!
Hej Henrik och alla andra!
Tycker att ämnet är mycket inressant och lämpar sig väl för en diskussion men jag skulle vilja reda ut en del saker genom att problimatisera ämnet lite. Framför allt tycker jag det är dax att slå hål på en del myter, främst om havskajaker i polyetén men även komposit kajaker, som kommer upp gång efter annan här i forumet. Har själv paddlat båda typerna och gillar dem lika mycket när man väl får chans att nyttja väldesignade kajaker i deras rätta miljö. Jag är dock inte alls någon tekniker så det jag vet har jag frågat mig till och snappat upp i texter här och var. Bli därför inte förvånad om det är något ni inte tycker stämmer!
Jag tycker först att vi skall sluta tala om "glasfiberkajaker" då de flesta tillverkare gått över till att använda andra vävar eller att blanda. Därför använder jag mig av benämninen "komposit"(fiberarmeradplast) i stället. Visst har kompositkajaker generellt sett mindre motstånd och därmed högre marsch-fart än polyeténkajaker. Vad detta beror på är välldigt enkelt och komplicerat på en och samma gång men ofta har det lite att göra med materialets egenskaper.
Skall man inskränka sig lite kan man konstatera att med komposit(väv av någon typ + epoxy) bygger man en hårdare,mer vridstyvt och tunnare skrov med ett visst mått av deflektion mot tryck och slag. Det riktigt stora med materialet är att man idag vet hur man skell bygga för att få styrkan i materialet där man vill ha det genom fördelingen av väv och riktningen på trådarna. Man kan även välja och blanda mellan en rad olika material och deras olika egenskaper när man konstuerar en kajak för att optimera skrovet. Denna teknik har användts länge och innom många olika teknik-krävande(båt, bil ,försvar, rymd, etc) brancher så miljarder har plöjts ner i att foska fram bättre tillverknings prosesser. Idag vet man mycket om hur man optimerar resultatet men fortfarande görs dock det mesta arbetet för hand. Detta medför att de stora tillverkarna inte har så stor fördel gentemot små och medel stora tillverkare. Speciellt sedan tillverkningen ger förhållande vis höga utsläpp av farliga kemikalier vilket det blir allt svårare att få tillstånd för.
Eténplasten ger ett mer flexibelt och segt skrov och lämpar sig egentligen bättre för båt byggeri generellt då det finns en inbyggd flytförmåga i materialet. Materialet har användts länge till olika lågpris konsument artiklar och jollar. Det är först de senaste 15-20 åren man försökt att tillverka kajaker av den typ som är mest populära i relativt skyddade vatten som våra. Konsumenternas krav på hög march-fart, stora sittbrunnar och goda packutrymmen är högt värderade och ställer väldigt höga krav på konstuktion och finnish.
Egenskaper som extremt hög slagtålighet, flexibilitet gör att skroven får högt motstånd mot nötning. Till de negativa sidorna hör att när den relativt mjuka ytan repas tillsammans med den i solen lätt bleknade färgen, att skroven snart ser ganska shaskiga ut! Det är därför bra att välja så ljusa färjer som möjligt. Då kunderna är vana att dra upp sina fullastade komposit kajaker på land, sitta på skrovet när de packa ur dem mm, så måste man när man tillverkar ca 4> meters kajaker med förstärkning i skrovet . Då materialet inte gärna "gifter" sig med andra väljer man numera oftast att öka på tjockleken framför att baka in aluminium etc. Detta kan i vissa fall dra upp vikten och bidra till den knubbiga formen.
Tillverkningen kräver dyr utrusning vilket ger stora tillverkare med stora volymer en fördel, men detta gör att de kajaker som vi i skandinavien gillar inte är lika intressanta att tillverka. Den ger dock låga utsläpp av miljöförstörande ämnen och vid nedbrytning/förbränning övergår plasten till koldioxid och vatten! De första kajakerna som kom ut var rotationsljutna och inte ordentligt utprovade. Tekniken gjorde att materialet inte fördelade sig jämt i de stora formarna. Man upptäckte att områden som var utsatta för nötning eller hade en förstyvande roll att spela ofta hade för liten mängd material. Innan man hade nya tillverknings metoder löste man problemet genom att helt enkelt spruta in mer plast vilket lett till myten om att de väger så mycke mer än komposit diton. Kajakerna fick snabbt dåligt ryckte och då det finns en lång tradition av båtbyggeri med kompositteknik i skandinavien var/är den traditionella skeptisen stor.
Först de senaste åren när markanden för kajaker ökat kraftigt och en ny grupp kunder kommit till, har dessa kajaker fått en ny chans. Dessutom har nya tillverkare etablerat sig med nya produkter som tex forspaddling, rodeo och multisport kajaker och där igenom visat på materialets fördelarna. Man tillverkar idag med ny teknik och där man använder en uppblåsbar bälj för att trycka ut och fördela materialet samt högre krav i kvalitets kontroll då de förstått vikten av detta. Vissa bygger även med den mer kostnads krävande sandwich-tekniken där två tunna skrov samman fogas och ger extra vridstyvhet samt möljligheten att montera beslag etc utan att göra hål genom yttre delen av skrovet(även tillverkare av kompositkajaker gör detta). Detta bidrar till en mer estetisk tilltalande kajak utan synliga skruvhuvuden. Även detta med infästa detaljer har varit före mål för en brant inlärnings-kurva för tillverkare, då de vanliga infästnings metoderna från kompositbåts tillverkningen ej varit dirrekt överförbara. Kanske är det just här som tillverkarna har det största jobbet framför sig. Många av dem har misslyckats med att ge den slitstyrka som krävs vilket har det bidragit till avfärdandet av polyeténet som båtmaterial.
Skulle man tillverka fvå exakt lika kajaker, en i komposit och en i plast, med samma materialvikt i skrovet efter konstens alla regler. Lasta dem med lika mycket packning och använda likadana paddlar, så skulle ett fart prov inte ge någon nämvärd skillnad alls!!! Ingen som är ute och lång paddlar på vanligt manér i låg fart skulle under själva paddel-fasen märka någon skillnad! Vid en kraftig axeleration som upprepas flera gånger skulle materialets flexebilitet och ytstruktturen möjligen kunna anas men inget som skulle ge en skillnad i fart som var märkbar! Detta efter som en lastad kajak ligger ljupt i vattnet som då ger stöd över hela kölen och fungerar som ett "skruvstäd". En mindre glatt yta ger ger högre friktion vid start från stilla stående men har liten eller ingen inverkan när marsch-farten väl uppnåtts. Intryck som skulle dyka upp i ett ev testprotokoll är tex att kompositen känns mindre lovgirig i med surf och tryggare när vågor slår över då den inte flexar! Denna "känsla" är just bara detta och baserad på att vi inte generellt inte gillar när materialet är lite flexibelt och följer med när skrovets vikt koncentreras på en mindre yta vatten som tex en vågtopp! I skälva verket är bägge ekipagen lika säkra med en liten för del för plastkajaken, då den med vatten fylld sittbrunn skulle ge bättre flytförmåga.
Plastens egenskaper gör visserligen att man, för att inte kompromissa bort kavalitén(livslängd etc), bygger mer "knubbiga båtar. Men den främsta orsaken är att dessa kajaker skall passa flera typer av kunderna på flera olika marknader. Samt på dessa kunders ofta felaktiga inställning om kajakerna som "leklådor" än egentliga hög-prestanda kajaker!
Hade tillverkningen dessutom skett mer lokalt och sålts av firmor som bättre förstod att undervisa kunderna om för och nackdelar och inte behandla produkten så styvmoderligt, hade både pris sjunkigt kraftigt och efterfrågan sjutit i höjden. Skulle man våga sig på en gissning så kommer, eftersom marknaden för friluftsprodukter växer kraftigt, dock dessa ta en allt större del av marknaden. Kajakfabrikörer med pengar vågar nu ta risken och investera i denna produktions teknik och pumpa ut havskajaker i polyetén efter som det finns avsättning för dem och pengar att tjäna. Troligtvis medför detta att vi kommer att få många fler havskajaker som visserligen skilljer sig i utseende, men som har samma prestanda i fart som kompositkajaken.
Blåband-paddlingens tidsrekordet hänger mao löst!
Mvh!