Frusna hägrar vs klappskrinnare

När det gäller skridskoåkare så verkar det som om det finns två skolor. Den ena är: De Traditionella som åker runt med trägrillor, ramrygga och anorak. Den andra är: De Moderna som kör med lös häl, tunna kläder och lätt packning som de gärna förvarar i en specialtillverkad rygga sittandes på rumpan.

Traditionalisterna verkar ha en stark ställning ute på isarna, aldrig ser man så mkt gamla prylar som en dag på isen. Varför är det så? Åker man t.ex lägdskidor så ser man sällan folk på träskidor i spåren. Finns det prestige i att använda gamla pryttlar? Jag vet inte och observera jag lägger heller ingen värdering i vilket, jag är bara nyfiken. Vilken skola tillhör ni, finns det överhuvud taget någon skola?
 
Man köper bara en gång

De flesta köper bara en uppsättning. Om detta skedde för 40 år sedan så är det den som används fortfarande. Många kom in i långfärdsskridskoåkningen under tidigt 90-tal, och köpte det som gällde då, aluminiumskridskor, Hansalinan etc. Om inte sakerna går sönder så köper de flesta inte nytt, därför tar det t ex lång tid för löshälsskridskon att slå igenom ordentligt. De som har egenhändigt konstruerade ryggsäckar har sannolikt ytterligare 8 ryggsäckar hemma och så många skridskoskor, skridskor, isdubbar och pikar att det räcker till en normalstor SSSK-grupp.

Själv är jag så här i efterhand glad över att mina gamla fasthälsskridskor gick sönder så att jag blev tvungen att köpa nya löshälsdito, och en begagnad dunjacka ligger numera i ryggsäcken med det enda syftet att utgöra rastplagg/ombyte på utfärder.

Mvh Raymond
 
Det är tyvärr svårt att åka med träskidorna i de smala spåren som görs nu. Men åker man utanför spåren så finns det ju betydligt fler som använder träskidor. På fjällturer ser man dock betydligt äldre utrustning än i prepareade skidspår. När det gäller kridskor med lös häl, så finns det fortfarande inte många skor som man också kan gå någon mil i, om man behöver.
 
Träskridskor??
Hur ser såna ut?
Observera att jag är allvarlig, jag bor väldigt långt borta från långfärdskridskomöjligheter.

/BAX

Instämmer annars med KLAGER, träskidor funkar inte i dagens skidspår. Men i ospårad terräng kan dom fortfarande vara överlägsna.
 
novas husse; sa:
När det gäller skridskoåkare så verkar det som om det finns två skolor. Den ena är: De Traditionella som åker runt med trägrillor, ramrygga och anorak. Den andra är: De Moderna som kör med lös häl, tunna kläder och lätt packning som de gärna förvarar i en specialtillverkad rygga sittandes på rumpan.
Jag gissar att jag hör till traditionalisterna. Men inte är det som du säger. Hur ofta måste jag byta skridskor tycker du? Jag är nu inne på mitt femte par tror jag. Dom första var trägrillor med remmar, dom senaste (sista?) ett par riktigt bra klick-in skridskor. Jag har pikmakarpik i neongult. Jag har ny ryggsäck utan ram (den gamla Fjällräven med ram använder jag på fjällturer där den är oslagbar tillsvidare). Det är nog ingen som åker med i gruppen (ca. 100 olika under en säsong) som kör i bomullsunderkläder.
Jag har testat en bra jacka i Goretex av märket Tierra, men det funkar inte för jag blir dyngsur inifrån. Gick tillbaka till bomullsanorak (flera generationer nyinköpta) för att jag tycker det fungerar bäst. Använder mest fleece inunder i olika kvalitéer.
Men om du ser mig på isen tycker du nog att jag är helt ute! Väldigt stor del av skridskoåkarna du ser har varit med mycket länge och har prövat mycket utrustning och till slut fastnar man för det som fungerar bäst för en själv, och då vill man väl inte byta!
Sedan beror det väl på vad man är ute efter. Jag är mest ute efter att glida fram lite lagom fort i den fantastiska miljö som skridskois på sjö eller hav erbjuder. Då är det inte så lyckat med tunna kläder, för jag fryser! Jag följer utvecklingen på utrustningssidan noggrannt, och väljer det nya som jag tycker passar mig. Det är nog ingen särskild skola.
Ser fram mot en härlig isvinter.
\C
 
Det är klart att utrustningen är ett sätt att markera grupptillhörighet, inom friluftsliv precis som i andra sammanhang. Genom att använda "gammal" - och gärna ärvd- utrustning markerar man dels att man har hållit på länge, vilket är "finare" än att vara nybörjare, dels att det sannolikt finns en självklar friluftstradition i familjen, vilket inte är direkt "fint" men klart placerar utövaren inom den akademiska borgerligheten, för den iakttagare som förstår att avläsa koden (och i sådana här sammanhang är det bara de som behärskar koden som är intressanta). Isen nedanför Bromma en vacker januarisöndag är värd en sociologisk studie. hälsningar Lotta (som åker i mormors sportbyxor och pappas anorak och gärna framhåller vilket lyft det var att byta till "moderna" skridskor för några år sedan. Detta beror egentligen bara på bristande företagssamhet, men eftersom det bemöts som tecken på Moralisk Oförvitlighet finns det liksom liten anledning att byta vanor)(och vad ska det vara bra med dubbelpik för - hansapiken dög minsann åt pappa och då duger den åt mig :))
 
stil

Den vanligaste typen på isarna har nog en kombination av väl beprövad utrustning och nyare produkter. Där tror jag inte att skrinnare skiljer sig nämnvärt från någon annan utegrupp. Jag kan personligen tycka, att det finns något friskt i att inte haka på alla nymodigheter som dyker upp, när sporten är sådan att den egentliga utvecklingen för en skrinnare handlar om att bemästra elementets olika skepnader. Jag tror, för att möta din fundering, att skrinnarfolk inte är så mode-benägna, till skillnad från andra grupper som lika gärna syns med sin utrustning i helt andra sammanhang. Själv bytte jag min bomullsanorak mot en anorak i goretex: Nytt men ändå beprövat! (-:
 
Om långfärdsskridskoåkare skiljer sig från andra så är det väl på åldersfördelningen. Kanske inte så konstigt att pensionärerna inte gått över till Gore-Tex. Man ser inte så många pensionärer på stan i Acne, Nudie eller Evisu jeans heller.
Tyvärr måste jag säga att flera profiler i GLSK lämnat de profilskapande kläder de hade för 10 år sedan och bytt till mer anonyma teflonbelagda.

-Palle
 
Jag gissar att jag hör till traditionalisterna. Men inte är det som du säger. Hur ofta måste jag byta skridskor tycker du? Jag är nu inne på mitt femte par tror jag. Dom första var trägrillor med remmar, dom senaste (sista?) ett par riktigt bra klick-in skridskor. Jag har pikmakarpik i neongult. Jag har ny ryggsäck utan ram (den gamla Fjällräven med ram använder jag på fjällturer där den är oslagbar tillsvidare). Det är nog ingen som åker med i gruppen (ca. 100 olika under en säsong) som kör i bomullsunderkläder.
Jag har testat en bra jacka i Goretex av märket Tierra, men det funkar inte för jag blir dyngsur inifrån. Gick tillbaka till bomullsanorak (flera generationer nyinköpta) för att jag tycker det fungerar bäst. Använder mest fleece inunder i olika kvalitéer.
Men om du ser mig på isen tycker du nog att jag är helt ute! Väldigt stor del av skridskoåkarna du ser har varit med mycket länge och har prövat mycket utrustning och till slut fastnar man för det som fungerar bäst för en själv, och då vill man väl inte byta!
Sedan beror det väl på vad man är ute efter. Jag är mest ute efter att glida fram lite lagom fort i den fantastiska miljö som skridskois på sjö eller hav erbjuder. Då är det inte så lyckat med tunna kläder, för jag fryser! Jag följer utvecklingen på utrustningssidan noggrannt, och väljer det nya som jag tycker passar mig. Det är nog ingen särskild skola.
Ser fram mot en härlig isvinter.
\C
Som jag sa i mitt inlägg så lägger jag ingen värdering i vad folk har på sig när de är ute på isen, jag är bara lite nyfiken.

Jag tycker ingenting i frågan om hur ofta man behöver byta skridskor, jag vet när jag vill köpa nytt och du kan säkert avgöra när du vill köpa nytt. Men håll med om att CEN har en poäng i sitt inlägg. Det finns koder inom långfärdsåkningen precis som det finns koder inom alla andra sammanhang här i livet. Att använda gamla prylar visar det som CEN påstår, det behöver inte vara anledningen till varför man använder just den utrustningen men koderna finns där likväl.

Mvh Tomas
 
Visst, kan man visa att man varit med länge genom att åka med gammal utrustning, men då skall man även visa att man kan åka bra och ha bra omdömme gällande is, väder, mat, vätska m.m. Kan man inte visa upp detta ser man snarare ut som en nybörjare som lånat ihop utrustning än en erfaren skrinnare. Ofta är det tekniken som brister och inte utrustningen.
Själv köpte jag min utrustning i slutet av åttiotalet och har inte sett någon anledning till att köpa nytt. Jag åker bara i närområdet och jäktar aldrig runt med SSSK. Jag kan tänka mig att prylhysterin blir större om man är med i en klubb än om man bara vill komma ut och glida med familj och vänner. Är man nöjd med den utrustning man har finns det ingen anledning till att köpa ny. Att ligga på topp kostar pengar + att man får ofta drivor med utrustning hemma som inte används.
När mina kängor är slut eller ifall skridskorna får en rejäl smäll, kommer jag givetvis titta på den senaste utrustningen. Tills dess kommer jag se ut som en kvarleva sedan sent åttiotal.

/Erik
 
Arneri; sa:
Visst, kan man visa att man varit med länge genom att åka med gammal utrustning, men då skall man även visa att man kan åka bra och ha bra omdömme gällande is, väder, mat, vätska m.m. Kan man inte visa upp detta ser man snarare ut som en nybörjare som lånat ihop utrustning än en erfaren skrinnare. Ofta är det tekniken som brister och inte utrustningen.
Själv köpte jag min utrustning i slutet av åttiotalet och har inte sett någon anledning till att köpa nytt. Jag åker bara i närområdet och jäktar aldrig runt med SSSK. Jag kan tänka mig att prylhysterin blir större om man är med i en klubb än om man bara vill komma ut och glida med familj och vänner. Är man nöjd med den utrustning man har finns det ingen anledning till att köpa ny. Att ligga på topp kostar pengar + att man får ofta drivor med utrustning hemma som inte används.
När mina kängor är slut eller ifall skridskorna får en rejäl smäll, kommer jag givetvis titta på den senaste utrustningen. Tills dess kommer jag se ut som en kvarleva sedan sent åttiotal.
/Erik
Jag tycker väl att du motsäger dig själv i ovanstående. Förresten tycker jag att var och en kan få se ut som den vill och åka som den kan, och med vem den vill, så länge det inte stör andra mer påtagligt än att vissa är störda av andras utseende.
Vad det gäller överbliven utrustning kan jag rekommendera Friluftsfrämjandets bytesmarknader. Har nyss kommit hem efter att ha slutfört en sådan under tre dagar. 1700 prylar, stor omsättning och mycket glädje!
\C
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
Annika Lundström Värme till frusna fötter? Långfärdskridsko 7

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg