Förbisedda vad i Sarek?

[JMel]

Varken svårt eller farligt?

Det här med "lätt vad över Áhkájåhkå" kan kanske stämma - för det mesta. Men så här såg det ut vid Álgganjálmme i början av juli 2011. Det hade varit en del regn men inte extremt mycket. Temperaturen var ganska normal, dvs inte särskilt hög. Jokken innehöll minst två strida fåror, och jag bedömde vadet som ogenomförbart den gången. Renvaktarstugan ses i bakgrunden.

PS. Tack även övriga för synpunkter och kommentarer. Jag kanske återkommer till en del av dem.

På bilden ser det varken svårt eller farligt ut. Det torde väl höra till ovanligheterna att man inte kommer över den?

 

[fowwe]

På bilden ser det varken svårt eller farligt ut. Det torde väl höra till ovanligheterna att man inte kommer över den?

Ja, det är nog ovanligt, vilket de flesta som skrivit här verkar vara överens om. Men när det gäller fotot så säger det naturligtvis inte allt, man måste gå fram till vattnet och studera det i verkligheten. Nu ingick inte i vår plan att vada Áhkájåhkå på denna tur så jag gjorde inget försök att ge mig ut i vattnet. Men det hade inte varit enkelt att komma över (och jag kan tillfoga att jag vanligtvis inte drar mig för ett spännande vad... ).

Men jag är intresserad av att veta hur din anmarsch ser ut. Kommer ni från Pårek? Jag vill då passa på att varna dig för östra sidan av Bielloriehppe. Detta är vad Grundsten kallar "kvalificerat benknäckarland" och jag kan bara intyga att det stämmer.

Några fasta planer för anmarschen finns inte än, vi får se. Bielloriehppes östsida har jag gått ett par gånger, och min erfarenhet är att om man går längre ner (i björkskogen) så undviker man den där benknäckarterrängen. Däremot skulle jag gärna vilja pröva på att vada Sarvesjåhkå vid dess utlopp i Ráhpaädno. Det har jag aldrig gjort, men det lär ju gå (ibland).

 

[eyck]

Några fasta planer för anmarschen finns inte än, vi får se. Bielloriehppes östsida har jag gått ett par gånger, och min erfarenhet är att om man går längre ner (i björkskogen) så undviker man den där benknäckarterrängen. Däremot skulle jag gärna vilja pröva på att vada Sarvesjåhkå vid dess utlopp i Ráhpaädno. Det har jag aldrig gjort, men det lär ju gå (ibland).

Sarvesjåhkå vadade vi en morgon, men redan så tidigt på dagen så var den mkt svårvadad. Mycket strid ström och vattennivån uppe på halva låret.

/Mats

 

[Tobbe C]

Det här med "lätt vad över Áhkájåhkå" kan kanske stämma - för det mesta. Men så här såg det ut vid Álgganjálmme i början av juli 2011. Det hade varit en del regn men inte extremt mycket. Temperaturen var ganska normal, dvs inte särskilt hög. Jokken innehöll minst två strida fåror, och jag bedömde vadet som ogenomförbart den gången. Renvaktarstugan ses i bakgrunden.

Info om vadställen är ju som bekant färskvara, i synnerhet när det gäller glaciärbäckar. Dessutom finns det ju exempel från andra trådar att sådant som Grundsten klassar som "lätt" kan vara allt annat för oss vanliga dödliga...

Jag har lite svårt att exakt placera varifrån fotot är taget. Stod du vid övre delen av deltaområdet eller närmare mitten? Bedömde du situationen som lika hopplös lite längre nedströms (i fotot)?

 

[fowwe]

Info om vadställen är ju som bekant färskvara, i synnerhet när det gäller glaciärbäckar. Dessutom finns det ju exempel från andra trådar att sådant som Grundsten klassar som "lätt" kan vara allt annat för oss vanliga dödliga...

Jag har lite svårt att exakt placera varifrån fotot är taget. Stod du vid övre delen av deltaområdet eller närmare mitten? Bedömde du situationen som lika hopplös lite längre nedströms (i fotot)?

Vi kom från söder och man ser på fjällkartan att stigen går nära deltaområdet innan renstängslet. Vi stod precis söder om de bägge "g"-na i Álggajálmme. Och läget nedströms var lika illa eftersom vattnet koncentrerades i några fåror som var överfulla.

 

[fowwe]

Det är väl alltid fint med att försöka fördela Sarekvandringens intresse med att påpeka att det alltid finns nya möjligheter att korsa jåkkar kors & tvärs. Även i otillgängliga områden.

Sedan då..Vad som ryms på en fjällkarta i form av namn är en komplicerad sak, även rent grafiskt. För dom flesta vandrare som nog har Abrahamssons‘, Sarekböcker (alltifrån ifrån -73)så har ju jokkens namngivits där som ‘Jåkåtjkaskajåkåtj’.
Att alla märkliga namn i Sarek inte kan finnas med är ju i sig lite trist kanske för Sarekälskare. Det skulle väl bli lite grötigt då.

I tid med att Sarek mytologiseras mer och mer, träder ju nya uttolkare fram samtidigt som behoven och önskningarna ökar för vad vi vill se där (i.g. fotografera) och spegla vandringserfarenheterna med.

Du skriver att vaden är ‘förbisedda‘..(?) Ja kanske det. Vad som är förbisett eller inte, är nog svårt att svara på.

Det springer ju inte direkt runt folk där ideligen.

Mina personliga erfarenheter av typ: Alka, Akka eller Kuoperjokkarna är nog som de flestas Sarekvandrares: dom är ok.

Men, däremot glaciärjokkarna på östsidan var den gången jag gick där hemska. Men det var en väldigt regnig sommar den gången. Men det är stor skillnad på att om jag skulle gå där ensam som sextioårig idag och för tjugo år sedan.
Jag vet inte direkt om en ‘förbisedd’ jokk skulle vara lättare eller farligare än en’ känd’ jokk. Det hänger nog på andra saker här kanske

Man kan ju gå i Sarek med många olika inställningar och det här med att "samla på" vattendrag försöka uppleva dem allihop är ju en spännande tanke (om jag får skoja lite ;-). Men jokkarna har förstås i detta fall inget egenvärde, jag vill helt enkelt uppleva Ålkatj ordentligt nångång och ta reda på vad jag behöver förbereda mig på. Nu tror jag att jag vet vilka variationer som kan inträffa när det gäller vaden.

Sedan är det ju vissa jokkar som ofta återkommer här i forumet eftersom de ligger på de mest frekventerade färdvägarna. Men som du skriver är Áhkájåhkå inte en av dem, så i den meningen tycker jag benämningen "förbisedd" passar.

Det här med mytologiseringen av Sarek är en väldigt intressant sak och något som är lätt att dras med i. På gott och ont. Det är nog inte många som just du Anders som kan blottlägga sådana mekanismer och få oss att se de där mekanismerna med lite kritiska ögon. Vi vill ju i någon mening sälja ett område som Sarek. Eller är det våra föreställningar om Sarek vi vill sälja?

 

[nilssa]

Att passera övre delen av deltat nedanför Skarja har fungerat ypperligt även för mig, man passerar två-tre armar som fördelas ganska bra. Om jag räknar rätt så har alltså tre lyckats av tre försök i denna tråd!

De två jåkkarna på östsidan Ålkatj hade jag den gången inga besvär med, under vad jag skulle tro var ganska normalt vattenflöde (inte lite, inte mycket). Jag brukar titta på hur stor total glaciäryta en jåkk avvattnar, och för båda dessa blir det "ganska stor", så man ska nog vara beredd att vänta till morgonen.

Vet inte om du tänkt vada Sarvesjåkkå, tror att den ofta kan vara tuff. Jag fick vända och leta ny plats några gånger.

 

[dHANScan]

Tills vidare är det för mig mest 'förbisedda vad' väl det över 'träsket i mäanderområdet Skarja' som flera av er här hänvisar till. Att det skulla vara lämpligt hade jag inte heller gissat.
Tack till referensen redan i början av tråden om att jag har lämnat synpunkter på vad av t ex Ahkajåhkå i tidigare uppsatser eller fora här på sidan

 

[Tobbe C]

Vi kom från söder och man ser på fjällkartan att stigen går nära deltaområdet innan renstängslet. Vi stod precis söder om de bägge "g"-na i Álggajálmme. Och läget nedströms var lika illa eftersom vattnet koncentrerades i några fåror som var överfulla.

Ok, tack för klargörandet! Det kan vara värt att notera att renstängslet inte passerar vattendraget på så vis som det ser ut på fjällkartan utan det går fram till renvaktarstugan och passerar jåkken precis på tröskeln där vattnet kastar sig ner i Guohpervágge. Det var alltså där nere där fårorna gått ihop igen som jag tog mig ett dopp (67°22'2.44"N, 17°32'26.55"E). Där var strömmen inte så stark men det var ganska djupt (vet inte exakt hur djupt då jag höll mig i en grundare sidofåra men midjedjupt kanske). Dock lite väl nära fallen för att försöka ta sig över just där.

Vattnet är troligtvis långsammare (men djupare) i den nedersta delen av deltat och där fårorna rinner ihop. Kanska kan vara värt att kolla upp vid en liknande situation i alla fall...

 

[fowwe]

Tills vidare är det för mig mest 'förbisedda vad' väl det över 'träsket i mäanderområdet Skarja' som flera av er här hänvisar till. Att det skulla vara lämpligt hade jag inte heller gissat.

En poäng till dig!

Tack till referensen redan i början av tråden om att jag har lämnat synpunkter på vad av t ex Ahkajåhkå i tidigare uppsatser eller fora här på sidan

Den var i denna mycket matnyttiga artikel jag läste om dina erfarenheter av Áhkájåhkå (tack för den):
http://www.utsidan.se/cldoc/olika-danska-intryck-fran-vandringar.htm

Om du har kommenterat denna jokk i något foruminlägg så har jag dessvärre missat det. Har du?

 

[Anders_sthlm]

Det verkar lite som om ett par jokkar i Sarek kan bli som en slags ‘Pandoras Ask’. Vips, så kommer inläggen och synpunkterna i rask följd. Alla som går, eller har gått, alla vill ha synpunkter.
Hur många har inte druttat omkull, plurrat och plaskat omkring i olika jokkar i olika delar av fjällen?. Men ett plurr i en Sarekjokk är tydligen mer värd.

Så, ack då.. uppenbarligen är Sareks jokkar kanske lite mer mytomspunna än andra och tydligen mer värda än andra plurr. …Så ämnet är nog väldigt ‘klickvänligt’ kan man nog konstatera och lär nog bli så. Det ligger i bloggandets natur att skildra något spektakulärt och sensationellt. Och där, är: ‘Sarek som hand i handske‘! Trots att det inte gått vidare lång tid idag till år: 2013,så har till och med Grundstens panoramabilder fått ge vika för bloggandets ‘egopics’ och otydliga åsikter om ditt & datt i Sarek. I och med detta förändras, även vårt synsätt på landskapet där, vad vi förmår och vad vi vill skildra.


Ett vackert landskap, en panoramabild som vi förut gemensamt beundrade som en helhet, får nu ge vika för otydliga bilder över plaskiga bäckar där någon vandrare står och vippar på en sten. Den samtida Sarekskildringen verkar veja för: vetenskap, natur och saklighet, för att i stället sätta Jaget i centrum.

Alla har åsikter, och om än bilderna är otydliga och påpekandena ibland av rent tramsiga, så finns dom där, för dom finns ju på internet. Lätt att identifiera sig i, och med jämföra och därtill kritisera.

Idag smäller extrema individuella upplevelser i bloggosfären högt. Sarek mer än något annat område får stå för detta, för där forsar ju jokkarna starkare än någon annanstans!

Generellt kan man nog säga att Sarekvandringar tenderar till att bli som ett slags ‘ekorrhjul‘ för många vandrare. Runt, runt, Genom dal efter dal, och över jokk och jokk. ‘Hård kamp mot elementen’ och dom skall till besegras, till varje pris dessutom. Helst i regn och videsnår. Behovet av ett unikt och äkta äventyr.

Belöningen är ofta något skrytsamt eller kanske till och med ett halvtaskigt fotoalbum för andra att kika på och imitera.

Ett område måste kanske älskas sönder för att andra områden kan uppstå. När väl nationalparken är söndertuggad, utspottad och nedtrampad och bekvämlighetsgjord med diverse bloggposter, vad återstår då?

 

[dako]

Snöbrygga

Vill bara lägga till att Ahkajåkken precis i dalmynningen går i en smal och vacker kanjon. Den var delvis helt snöfylld i början av augusti förra året, och torde så vara de flesta år. Det såg ut som att den snöbryggan skulle hålla många dagar till, kanske veckor. Men sen håller jag med om att jokken nog borde vara vadbar vid de flesta tidpunkter just där den förgrenar i svämkäglan/sandurfältet.

Sen håller jag inte med Anders om trådens inåtvändhet. De flesta inlägg pekar på faktiska naturförhållanden (precisa angivelser av vadplatser tycker åtminstone jag är intressant). Sen kan somliga tycka att spänningen under en vandring försvinner om alla detaljer redan finns beskrivna, men då kan man låta bli att läsa tråden.

Daniel