För lätt för att säkra?

Jag är helt ny på klättring och har kört några boulderingpass och en prova-på-klättring med rep. Nu är jag sugen på att gå en introduktionskurs i repklättring, och funderade lite på det här med säkring.

Jag är råkar vara extremt smal (vilket gynnar mig i vissa klättermoment), och jag undrar hur detta påverkar säkring vid repklättring. Jag väger bara drygt 50 kilo, ställer till detta problem när jag säkrar tyngre klättrare? Är det något jag ska tänka på? Några tekniker etc?

Tacksam för alla svar och synpunkter.
 
Dom tunga klättrarna får mjuka fina fall när du åker upp en bit. Bara du inte släpper. Men det kan vara skönt att sätta en slinga i nåt nere vid golvet, antingen nåt som sitter fast eller nåt tungt. Så åker du inte upp så långt. Inga problem.
 
Om det gäller inomhusklättring så brukar det ju finnas tyngder som är till för just detta, som ligger på golvet lite här och där. Jag väger 90, och brukar inte bekymra mig för vad säkringsmannen väger, som regel räcker det även om skillnaden är stor i vikt. Men prova gärna med extravikt i början så får du en känska för det själv.
 
Viktskillnad spelar roll, oftast så börjar det spela roll om klättraren väger dubbelt så mycket. Men om du går en kurs får du förhoppningsvis lära dig tekniker (så som att sitta fast) för att effektivt säkra personer som är mycket större. Utomhus går det oftast att sätta fast säkringspersonen med någon kam-säkring eller slinga runt ett stenblock/träd. Här är lite videofilmer där de diskuterar om hur säkringspersonen sitter fast: (Mer intressant för alla andra här än för någon som inte kan säkra alls)
http://www.klatterforbundet.se/skf_info.php?id=104&sid=124&subsida=9
 
Max 25 kg skillnad

De sa på vår kurs att rekommendationen inomhus är max 25 kg. Vi har plastdunkar med sand som man kan klippa i sig om man är flugviktare och ska säkra en tungviktare.
 
Lite osäker på var men har läst att friktionen i karbinen motsvarar en faktor på 1,6, vilket innebär att du borde kunna säkra någon som väger mellan hälften till en tredjedel mer motsvarande din egen vikt. Då rör det sig om topreppsklätring. Ledklättrar du så är det inte bara den sista quickdraw som utgör friktion utan även klippa, lägre quickdraws och repdrag och då lär du kunna mycket mer.

Jag väger 75 kg (dvs säkrar upp till 100-110 kg) och har än så länge aldrig behövt koppla in mig i varken sandsäck eller bottenankare pga klättrarens vikt. Min klätterpartner väger mer än 10 kilo mindre och det är aldrig något problem. Men väger man drygt 50, så tål det nog att tänka på att vid 75 och över kanske man behöver lite extra vikt. Testa från låg höjd om ni känner er osäkra!
 
handlar kanske lite om hur långt rep man har till just den leden samt att vi toprepade inne i lokalen. Risken att man hade för lite rep och kom för högt upp så att man inte kunde fira ner sig själv hela vägen? :)

Var väll det de ville göra oss uppmärksamma på tror jag. Hur stor nu risken är.
 
handlar kanske lite om hur långt rep man har till just den leden samt att vi toprepade inne i lokalen. Risken att man hade för lite rep och kom för högt upp så att man inte kunde fira ner sig själv hela vägen? :)

Var väll det de ville göra oss uppmärksamma på tror jag. Hur stor nu risken är.

Klättrar man topprep inomhus så börjar man väl vanligtvis med att båda står på golvet.
Och då bör väl repet räcka till detta efter klättringen också, förutsatt att klättraren inte ramlar genom golvet... ;)
 
En liten anekdot ...

Jag kan inte låta bli att inte dela med mig av följande sedelärande lilla anekdot.

Helan och Halvan, jag (100 kg) och M (55 kg), var och klättrade på gymmet. Naturligtvis brukade M klippa in i nåt när han säkrade mig. Hur som, på det aktuella gymmet fanns det då inga golvbultar vid en frestande vägg med ett hyggligt överhäng (1,5-2 m ut sisådär 7-8 meter upp), så vad göra? Vi försökte tänka utanför lådan och hittade en klassisk gymnastikbänk (såna man gör broar av när man kör skeppsbrott) och tyckte att den borde kompensera för vår vikmellanskillnad. Runt med en slinga and we were all set. Trodde vi.

Naturligtvis klarade jag inte överhänget utan föll precis när jag skulle runt ytterkanten. Mitt fall bromsades men slutade inte. I maklig fart åkte jag neråt. Vid pass 3-4 meter över backen möte jag M på väg uppåt. Strax därefter var det någon som fick tag i bänken innan den blev helt luftburen, varpå min förd neråt tog slut. Slutet gott, allting gott, men det var ju en präktig dumstrut som växte ut.

Om man som jag är en tungviktare och envisas med att klättra vänjer man sig snart vid att vara kreativ rörande kompisens ankring. Men jag skulle vilja säga att det är en konst som kräver litet eftertanke, särskilt om man ska ta det till uteklippan

Redan indikerade viktförhållande får stöd också i min erfarenhet. Det brukar krävas en kompis på 70 kilo för att få definitivt stopp på mig, men med förmånlig friktion på klippa, i säkringar och så vidare, samt en erfaren säkrare, kan man få ner vikten en del till.
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg