Fjällgeologi: peneplan på olika plan?

[tbergman]

Hej!

Jag har på sistone funderat en del på fjällkedjans tillblivelse och geologiska historia. Jag har läst populära framställningar av den rådande förklaringsmodellen. I princip tror jag att jag förstår mig på den, men det är en del som jag inte får att gå ihop, den om peneplanen i fjällen.

Innan jag kommer till detaljerna, låt mig först snabbt sammanfatta geohistorien i några korta meningar:

• Fjällen bildas när den nordamerikanska plattan för 400 miljoner år sedan krockar med den nordeuropeiska. Sediment och lavabergarter från den en gång mellanliggande havsbottnen trycks upp och fäller över urberget som skollor. En hög bergkedja - Kaledoniderna - bildas.
• Årmiljonerna går och för 250 miljoner år sedan hade bergskedjan nötts ned till en stor högslätt - ett peneplan.
• Plattorna går nu åter isär och den nordeuropeiska delen (och därmed även peneplanet) höjs upp i kraft av att plattan nu är lättare.
• Från sitt högre läge utsätts peneplanet åter för vittring och nedbrytning.
• Istiderna avlöser varandra och vår moderna topografi skapas i och med att hårdare bergarter - typ amfibolit - står emot nedbrytningen i högre utsträckning än andra bergarter.

Nu till min frågeställning: Det sägs att fjällkedjans toppar bär spår av det peneplan som en gång bildats. De är platta och i princip på samma höjd. Från denna nivå har sedan dalar karvats ut. Samtidigt får jag veta att högslätterna - typ Luohttoláhko och Cievrráláhko - också är en rest av peneplanet. Min fråga är hur det kan komma sig, de är ju på en så pass mycket lägre höjd än topparna. Tänk på Luohttolahko och Pårtemassivet, det kan ju inte ha varit en del av samma peneplan, eller?

Är det någon som kan reda ut detta för mig?

 

[luktafotogen]

Nu är jag vare sig sakkunnig eller säker på vilka områden du menar men det kan röra sig om två olika penéplan. De högre platåerna är väldigt synliga i vissa delar av Skandinavien. Här i Västra Götaland ligger ju det prekambriska penéplanet i botten. Sedan alla andra bergarter ovanpå som i sin tur kan ha haft sitt penéplan. Vad jag vet var Skanderna i havsnivå innan de åter höjdes. Högplatå blev de alltså i samband med att Alperna bildades. En vacker tanke är att vittringsmassorna från det som nu är det prekambriska penéplanet kan ligga i det sedimentära berget. Återvunnet berg alltså.

 

[tbergman]

Nu är jag vare sig sakkunnig eller säker på vilka områden du menar men det kan röra sig om två olika penéplan. De högre platåerna är väldigt synliga i vissa delar av Skandinavien. Här i Västra Götaland ligger ju det prekambriska penéplanet i botten. Sedan alla andra bergarter ovanpå som i sin tur kan ha haft sitt penéplan. Vad jag vet var Skanderna i havsnivå innan de åter höjdes. Högplatå blev de alltså i samband med att Alperna bildades. En vacker tanke är att vittringsmassorna från det som nu är det prekambriska penéplanet kan ligga i det sedimentära berget. Återvunnet berg alltså.

Intressant!

Låt mig sammanfatta dina slutsatser:

• Skanderna nöttes ned till havsnivån innan de höjdes upp.
• När väl vittringen åter började blev topparna kvar från det senaste peneplanet.
• Vittringen frilägger därefter högslätter av typen Luohttoláhko och Cievrralahko som tillhör ett peneplan från tiden före bergskedjeveckningen

Det låter ju logiskt. Jag kan i alla fall inte slå hål på det resonemanget.

 

[luktafotogen]

Försöker hitta fakta men inte så lätt. Frågan är om det isf. är rätt att kalla den övre nivån för peneplan. Kan inte se pdf-filer på den här datorn men om du söker på google och anger sökorden "flera peneplan" kommer det upp en del som kan vara matnyttigt.

 

[tbergman]

Försöker hitta fakta men inte så lätt. Frågan är om det isf. är rätt att kalla den övre nivån för peneplan. Kan inte se pdf-filer på den här datorn men om du söker på google och anger sökorden "flera peneplan" kommer det upp en del som kan vara matnyttigt.

Tack så mycket!

Bonow Atlantens kustberg och högslätter - gamla eller unga ser ut att kunna besvara min fråga - eller i alla fall presentera den senaste kunskapen på området. Jag ska läsa den och återkommer.

 

[Anders_sthlm]

Clas Hättestrand, professor i geomorfologi är för närvarande den guru som forskar med sina studenter om detta.
Sök på hans arbeten.

Det är liksom lite för komplicerat att ta upp hela grejen här..En berättelse skulle liksom bli lite lång. Men ett peneplan är det verkligen..ca: 50 miljoner år sedan..


Bildmässigt: Tänk dig ungefär att det ‘då’ såg ut som lite inre delar av Amerika, Asien. gör idag. Vårt läge är ökenartat.. Alltså i slutet av Krittiden.. dinosaurier..platåberg och erosion. Väldigt mycket erosion..slätter och kullar...
Sedan istider.. Väldigt mycket erosion igen.. Norska fjordar och piedimontsjöar..bildas av is i äldre fåror.
Peneplanet är olika i olika nivåer. Därav liksom långa sluttande kullar och slätter. Erosionen av istiderna är olika beroende på hur och vilket läge isarna hade. Vissa isar eroderar djupt och kraftigt i centrum. Andra mer kasar och krossar, och bevarar tidigare erosionsplan.
Isar vid kuster och sjöar eroderar återigen kraftigt och fördjupar. Alltså en kombination utav olika ismassor och deras erosionsverkan på olika typer av bergrund.
Man kan se detta på olika igensopade spår i landskapet. Likväl som i olika typer av fossila moräner och mer utbildade platåer i de svenska lågfjällen, som har restmoräner som de senaste istiderna bevarat.
Den här teorin är numera den som vinner allt mer gehör och verkar logisk. Att bara se fjällen som nått som istiderna sopat och karvat ut är lite förenklat. Isen var mer konstant närvarande i många miljoner år och befann sig tidigare där även före de här mer kända ‘istiderna’ (de vi lärt oss i skolan om).
Hätterstrand & co. Har utvisat erosionshorisonter utifrån olika toppar på 2000 metersnivån och fått det att se ut som en slags slätt. Ur denna slätt är fjällen liksom urkarvade.
Naturligtvis ligger hela äldre berggrunden fast. Övre delar av bergskedjan är ju borteroderad. ca 4-5 kilometrar. Dom höga topparna är resterna av detta peneplan.

Detta rör sig alltså om tider ca 20-30 miljoner år sedan. Höjningar och sänkningar av landskapet. Vi har ju vårt eget spricklandskap här i Sörmland av detta.

 

[tbergman]

Tack Anders! Jag inser att peneplanen är en del i en komplex tillblivelsehistoria. Jag får sätta pannan i djupa veck och dyka ned i geomorfologisk litteratur.

Jag såg att Hätterstrand höll ett föredrag i för Fjällklubben. Var du där?

 

[Anders_sthlm]

Ja det är en komplicerad process detta med erosionens historia. Det är framför allt lång. geologiska processer tar tid. ...


Jo, jag var där på föreläsningen. Jag är storkonsument på ämnet geologi.
Hätterstrand visade bland annat hur olika typer av glaciärer har rört, & rör sig, och hur dom eroderat olika, genom historiens gång.

 

[tbergman]

Ja det är en komplicerad process detta med erosionens historia. Det är framför allt lång. geologiska processer tar tid. ...


Jo, jag var där på föreläsningen. Jag är storkonsument på ämnet geologi.
Hätterstrand visade bland annat hur olika typer av glaciärer har rört, & rör sig, och hur dom eroderat olika, genom historiens gång.

Har du något litteraturtips angående fjällens geologi? Gärna populärt framställt.

 

[KLAGER]

I den Norska fjällkedjan är det de östra delarn, närmare den Svenska gränsen som är mest komplext uppbyggda

http://www.nrk.no/nett-tv/klipp/810045

 

[Anders_sthlm]

Har du något litteraturtips angående fjällens geologi? Gärna populärt framställt.

Det är nog svårt att hitta något som är populärt och tillgängligt. Det finns ingen efterfrågan heller i samhället på geologi. Geologi har ännu inte lyckats bli folkkärt som Fågelskådning, Vasaloppet eller Fotografering. Ämnet är lite för knepigt och otillgängligt. Trots att det ändå är marken det vi går på eller ser, jämt och ständigt.
Jag tror inte direkt folk bryr sig om det är den ena stenen där, eller om det är en backe på ett annat ställe. Friluftslivet för gemene man går ut på nått annat.

Det finns nog böcker så det räcker. Fjällkedjans bildning har dock inte beskrivits populärt och lättillgängligt av någon. I alla fall inte mig veterligt i någon bokform. Varför är svårt att säga. Men, mycket kanske beroende på att vi nog i Sverige i dag inte är intresserade av natur medialt än annat, än i upplevelser som är synliga. Begreppet ‘gråsten’ och ‘stendött’ och dylika ord i vårt språk, har nog svårt att konkurrera med: korvgrillning, personliga rekord och sommarstugor.
Landskapets tillblivelse är i vårt land är i stort sett bara vetenskaplig.

Här lite boktips:

Bengt Gustafsson: Kosmisk resa. Liber 1984.
John Harrington: Kontinenternas dans 1984.
Jorden, Bonniers: 1988 (ingår i serien: Liv och vetande)
Kontinenter i rörelse, Bokorama 1984 (Ingår i serien: Planeten Jorden)
Sven Laufeld: Mineral och bergarter. STF 1989, Ingår i serien ‘Känn Ditt Land’.
Ove Lund /Andersson. Från Hovs Hallar till Bjureälven, Geologiska strövtåg, Natur och Kultur 1984.
PH Lundegård/ Sven Laufeld: Norstedts stora stenbock. Norstedts 1984.
Å. Olsson/ L. Samuelsson: Sverige blir till. Liber. 1984.
Ove Stephansson: Sveriges vandring på jorden. Liber. 1983. (Ingår i serien Forskningens Frontlinjer.)

Och så två klassiker:

Sten Selander: Det levande Landskapet. 1957
Gösta Lundqvist: (ej ‘fotografen‘..utan ‘geologen‘) De Svenska Fjällens natur , STF 1948

--------------------------
Det mesta inom geologi är ju internationellt, med oftast engelsk terminologi och styltigt språk. Mycket av det som idag kommer fram finns ju på internet, och är initierade kunniga vetenskapliga avhandlingar. Det finns otroligt mycket att hitta där.
Kaledoniderna är ju något som finns i olika världsdelar, och det mesta finns ju som sagt på engelska.
Är man bevandrad i geologi, bergarter och mineraler och rör sig ute, så utvecklas ju en slags fingertoppskänsla för vad bergarter är. Det tar lång tid. Jag brukar jämföra det med svampplockning. Man blir erfaren av att hitta och titta..
Mitt eget geologiska intresse började att jag som ung gick med i Stockholms Geologiska förening. Dom har utflykter, Utö, Bergslagen, hit & dit. Man lärde sig då av gamla gubbar, geologer och så som tog upp en typ av granit och jämförde den med andra stenar. Själv kunde jag ju inget som tonåring. Ju mer man tittar, reser, ser och upplever ju mer berättar stenarna. Det är ju bara att gå runt här nere i stan, så ser man ju prov på en enorm mängd med stenfasader på husen. Likaså att resa utomlands, klättra i olika länders berg, gå på museer och titta i samlingar.
Men samtidigt handlar det om att identifiera, bekräfta och visualisera. Om att testa bärande teorier och basera det på forskning.

Ibland har jag lite svårt att förstå hur obildad den moderna människan vill framstå som. Den lär sig en mängd skit tydligen, men basal geologisk kunskap verkar den stå emot.
Folk har väldigt svårt att begripa tid, erosion eller något annat som inte har med morgondagens teveprogram att göra.
Att få folk att skilja mellan en granit eller en kalksten är ibland omöjligt. Att få folk att skilja på en diabas mot en basalt är värre.

mvh. Anders

 

[seobserver]

Mycket elementär men säkert i magasinet på bibblan, Red P Kindberg, Naturlära för fjällfolk, STF 1977.