Varför så arg?
Ja andyyy, varför låter du så arg?
En gång i tiden längtade jag att få åka till Everest. Jag reste dit, till både Nepal och Tibet. Jag besökte flera basläger till olika 8000-meters toppar, och även till Everest BC och insöp atmosfären. Några år senare var jag med på en stor Expedition dit och fick göra toppförsök. Jag kom inte upp på toppen.
Expeditionen gav inte mersmak. Det var en stor expedition, förhoppningsvis en av de sista, av den "gamla" stilen med extra syrgas, fasta rep och inhyrda sherpas etc, även om vi själva "klättrade" och satte upp fasta rep för dem och oss.
Massor av människor var med som inte hade där att göra (jag själv inräknad?), logistik, planering, förarbete och efterarbete. Och vi lämnade efter oss en del skräp på berget; små tält och rep som vi inte fick med oss. Det känns än idag inte bra.
Några år senare var jag inbjuden till Everest igen, men jag tackade nej. Visst, berömmelse och bekräftelse, morgonsoffan och Gore-Tex-jackan med emblemet, att användas för att synas som den "duktiga" klättraren man är, det lockade inte. Jag valde att istället, för egna pengar, med goda kamrater åka till riktiga vildmarken och klättra berg som få hade sett, än mindre sett någon på sina toppar. Jag gjorde det för min egen skull. Och, jag ångrar det inte en sekund. et var en av de bästa klätterresor jag gjort. Däremot har jag, äntligen, insett för mig själv att det var ett misstag att åka med på den där Everestexpeditionen för många herrans år sedan.
Ja andyyy, varför låter du så arg?
En gång i tiden längtade jag att få åka till Everest. Jag reste dit, till både Nepal och Tibet. Jag besökte flera basläger till olika 8000-meters toppar, och även till Everest BC och insöp atmosfären. Några år senare var jag med på en stor Expedition dit och fick göra toppförsök. Jag kom inte upp på toppen.
Expeditionen gav inte mersmak. Det var en stor expedition, förhoppningsvis en av de sista, av den "gamla" stilen med extra syrgas, fasta rep och inhyrda sherpas etc, även om vi själva "klättrade" och satte upp fasta rep för dem och oss.
Massor av människor var med som inte hade där att göra (jag själv inräknad?), logistik, planering, förarbete och efterarbete. Och vi lämnade efter oss en del skräp på berget; små tält och rep som vi inte fick med oss. Det känns än idag inte bra.
Några år senare var jag inbjuden till Everest igen, men jag tackade nej. Visst, berömmelse och bekräftelse, morgonsoffan och Gore-Tex-jackan med emblemet, att användas för att synas som den "duktiga" klättraren man är, det lockade inte. Jag valde att istället, för egna pengar, med goda kamrater åka till riktiga vildmarken och klättra berg som få hade sett, än mindre sett någon på sina toppar. Jag gjorde det för min egen skull. Och, jag ångrar det inte en sekund. et var en av de bästa klätterresor jag gjort. Däremot har jag, äntligen, insett för mig själv att det var ett misstag att åka med på den där Everestexpeditionen för många herrans år sedan.