Det där med virvlarna -- jag vet inget om att paddla långsamt, men har man som avsikt att paddla fort kommer det bli virvlar, och paddelbladet kommer åka bakåt litegranna (en vingpaddel storleksordningen 5 cm på ett helt paddeltag, skulle tro att det är något mer för en plattpaddel). Ja, det är "energislöseri", men lika ofrånkomligt som att kajaken river upp vågor.
Paddlar man långsamt finns det inte mycket behov av att jobba med benen. Riktigt bentramp blir nog egentligen bara aktuellt över säg 8-9 km/h, och då är trycket på fotblocket tämligen milt.
Så, om du paddlar i farter där bentramp är intressant, då kommer det bli virvlar i vattnet också.
I ett paddeldrag kan vissa energislösande moment kan vara värda vad de kostar för att man tjänar mer än man förlorar. T ex kan man utveckla mer kraft i början av draget, så ska man paddla fort är det bäst att utveckla mest kraft där, även om det nu skulle bli mer virvel då (vet inget om det). Börjar man dra luft och såna grejer har man problem med isättet eller är för stark för sin bladyta.
"Krigen" mellan grönlandspaddel och vingpaddel brukar handla lite om detta. Grönlandspaddeln är mer fokuserad på energieffektivitet och vingpaddeln på högsta möjliga effektuttag.
Angående benet platt mot botten är det en annan skola är slätvattensskolan. En slätvattenspaddlare sträcker i inte ut benet helt och hållet, lika lite som en roddare gör det. Benet helt utsträckt är knät i sin låsta position, ett specialläge som är till för att man ska kunna stå och vila utan att belasta musklerna. Men man kan inte utveckla "knästräckarkraft" i det läget, så den sista delen av benuträtningen förlorar man kraft om man går hela vägen. Därför har man fotblocket i en racer så nära att benet aldrig blir helt rakt. Sätet i en racer sitter ju också upphöjt så man kan inte hamna med knäna platt mot botten.
Summa summarum är det nog bäst att ange vad du är ute efter i din paddling och vilken utrustning du använder. Att du använder plattpaddel tyder ju väl på att det inte är nån racer du kör?