Expeditionskåt?

Jag undrar hur det kommer sig att så många åker på "expedition" nu för tiden och om de som åker på "expedition" vet vad "expedition" betyder? För det kan väl inte vara så att några försöker framstå som mer äventyrliga, kompetenta och erfarna än de verkligen är därför att de vill få sponsorer (= häftigt) och beröm? Jag ska inte försöka precisera ordet expedition. Det räcker med att bergrunda vad det traditionella bruket av ordet har varit, (storskalig upptäcksresa kanske med vetenskapligt syfte mm, alt. de gammeldags himalayabestigningrna) för att inse att exempelvis uttrycket "Elbrusexpedition" (som ju oftas verkar företas i semesterform och i goda vänners lag) är ganska missvisande. Varför inte kalla sådant för vad det egentligen är? Nämligen att dra på tur. Det är inte något märkvärdigare med att fara till Kaukasus och knata upp på en kulle än det är att till exempel fara till något land i Asien och vandra, lifta till Alperna och gå upp på Mt. Blanc eller cylka genom US. Och hur många går inte upp Västra leden på Denali varje år utan att försöka efterlikna den store äventyraren och gapa efter berömmelse och pengar? Va. Massor av personer utmanar sig själva utan att för den skull låtsas vara proffsäventyrare som drar på expedition. Genom att framhäva sig själv och sina turkompisar för den oinsatta allmänheten som att det är världens vanskligaste uppdrag som ligger för fötterna, så försvårar men samtidigt för de som verkligen ska göra något som förtjänar support. Och förutom det så har man på sätt och vis också undanhållit stora delar av vad som är relevant i presentationen av sig själv, nämligen sanningen. Nu kanske någon kommer och frågar, vem är det då som ska avgöra vad som får kallas expedition? Det är såklart du som drar på tur som själv ska göra detta. Jag vill bara säga vad jag tyckte.
 
En reflektion är kanske ändå att även om allt är relativt och expeditionerna under 1800-talet var mycket extremare såtillvida att färre ens kunde fantisera om resorna, så är ju faktiskt en sketen Elbrusbestigning rätt fantastisk om man organiserar den själv och beaktar att det faktiskt är en ganska lång resa med ett någorlunda ogästvänligt mål.

Att vi sedan numera tycker att det är vardagsmat att flyga runt halva jorden, samt att detta inte nödvändigtvis kräver mycket mer än att man skaffar sig en flygbiljett, vill jag ändå tillskriva den rätt fanstastiska utveckling som skett och vilka oerhörda resurser jag skulle vilja påstå att en väldigt stor del av västvärldens medborgare förfogar över.

Jag har också läst här på utsidan om ett par som åkte till Elbrus i en gammal uttjänt Mazda 323 eller motsvarande, vilket med de flestas mått innebär en rejäl dos äventyr och risk. Åtminstone med tanke på vilka bilar de flesta anser sig behöva för den triviala resan till jobbet - dagligen, i tätbefolkad miljö och med kanske 1 mil eller mindre hemifrån till jobbet.

Sedan kan det ju hända att folk som åker på äventyrsresor kanske skryter i onödan vilket kan leda till att en och anna vilseleds eller rent av missunnar "expeditiondeltagaren" glädjen att delta i en resa som inte nödvändigtvis innebär ett språng för mänskligheten.

Expedition kommer f ö ur latinska _expeditio_ som i sin tur betyder lösgöra...

I helgen ska jag ta en liten paddeltur (kajakexpedition i Mälaren) respektive bestiga Simonsberget på en Tunabergsexpedition. Det blir trevligt. Mina föräldrar tycker nog att båda utflykterna är onödigt farliga...
 
Språkutveckling

Jag håller med!
En expedition för mig är en forskningsresa i vetenskapligt syfte. Inte en utflykt/resa/tur för att förverkliga sig själv, vilket de flesta tex "klätterexpeditioner" är.

Men, om jag själv ska iväg på en äventyrlig självförverkligande resa som kräver sponsorer kan jag tänka mig att kalla denna expedition. Ordet är vedertaget (och i viss mån missbrukat) i framför allt klätterkretsar. För att lägga tyngd bakom och visa att man är seriös, tror jag att ordet expedition som förklaring på projektet har bäst verkan för attrahera media och sponsorer.

Man kan konstatera att ordet har fått en utökad innebörd med åren och vi får nog leva med det. Forskare kanske inte säger "expedition" om sina projekt idag, utan istället forskningsresa.
 
Vem vet, intressant ämne dock.
Tycker de pratar sk*t.
Expedition är väl vad man gör det till. Och att jämföra Himalaya med att åka till Thailand känns lite avlägset.
Om jag vill kalla min utflykt i kajak runt Marstrand i tre dagar för expedition så är det riktigt eftersom det är en stor strapats för mig, lika väl som om jag skrapar ihop det gamla gardet och i goda vänners lag ger mig av ner mot Himalaya för att klättra så är det också en expedition.
eftersom ordet är ju fritt och det är fritt fram för mig att tycka precis tvärt om vilket jag ju gör.
:)
 
Instämmer helt

Man kan inte annat än att hålla med om att många kallar en resa till Kilimanjaro, Elbrus eller Aconcaguas normalväg (etc.) för en äventyrlig expedition vilket jag inte tycker att det är. Lämpligare termer vore aktiv turism eller ecoturism. Att de dessutom lyckas få sponsorer är förvånansvärt!

/A
 
VARFÖR diskutera detta?

Alltså - jag tror i det här fallet - som faktiskt deltagande i några "expeditioner" om vi skall kalla dem för det (eller ekoturism-resor, eller klätterturer till ex-vis Himalaya, eller till nyturer i t.ex. sydamerika) känner jag kanske att det är viktigare att ställa sig frågan "VARFÖR är det här laddat?"

Vad är det som gör att vissa vill hacka ned på andras äventyr? Äventyrsresor är väl VISST expeditioner, enligt den språkliga redovisningen ovan (det handlar ju om att "lösgöra" något - även om det kanske mer är ens egna ambitioner och bilder av äventyr efter en anspänning som det innebär att planera det). Grejen är väl att ett ord betyder det som vi använder det till?

Då kvarstår frågan om det inte EGENTLIGEN är så att de som skall berätta att saker och ting INTE är expeditioner mer teoretiserar över att "andra får spons/ära/berömmelse för sina futtiga små söndagsturer". Jaha? Och? Att folk kan göra bergsbestigningar/paddlingar/skidturer etc. på nya sätt (och då kanske enklare/billigare/mindre administrativt krångligt eller tvärt om) än tidigare förtar väl inte värdet av tidigare äventyrares/expeditionsdeltagares/vetenskapsmäns prestationer?

En fråga till Er som vänder Er mot "expeditions"-begreppets "urvattning". Vad kallar man en resa till ett land dit man i och för sig kan ta sig billigt/enkelt och där man bestiger ett hittills obestiget berg/etablerar en nytur/vandrar i väglös terräng/cyklar över en hittills nästintill kartlös högplatå? Och om svaret är "expedition" - vad är då skillnaden från att göra det den andra gången mot den första? Rent prestationsmässigt, alltså? Och framförallt - varför är just DEN frågan så viktig för DIG?

/Jesper "Kotten" Värn
 
En som kände sig träffad!

Varför diskutera detta? Varför inte! Det väcker tydligen reaktioner… Jag upptäckte själv att jag använder ordet ”expedition” i ett kanske inte helt riktigt sammanhang i min profil. Språket förändras och man smittas av de ordbruk som andra använder men jag håller fast vid att en resa till Kilimanjaro med guide och allt enligt mina ögon är inte en expedition. Aconcaguas normalväg kan dock anses vara en expedition, det beror lite på hur den genomförs...

Din fråga om det finns någon prestationsskillnad mellan att bestiga ett berg första gången och andra gången. Ja det finns absolut en skillnad. Idag när vi åker till Aconcagua eller Denali vet via böcker och internet det mesta om bergets svårighetsgrad, nödvändig utrustning, tips och all infrastruktur i form av park rangers mulor etc. Bara för att inte tala om den psykologiska faktorerna att någon har redan klarat det. Det var en helt annan situation för det som besteg Aconcagua eller andra berg för hundra år sedan.

Vad avser de som har fått sponsorer till att göra ecoturism vill jag bara säga GRATTIS!

Peace
/A
 
Begreppet ecoturism är nog nåt som är ännu lättare att missbruka än expeditionsbegreppet. Inte särskilt många långresor företas på ett särskilt ekologivänligt sätt!

Om jag skulle göra en resa av de slag som ges olika exempel på ovan skulle jag nog inse att det mest handlade om egoturism.
(Ja, jag skulle gärna göra en sån resa, jag är avundsjuk på alla som gör såna men tycker nog att egoturism är en relevant beteckning.)
 
Saker blir vad man gör dem till. Jag tycker allt kan vara expeditioner. Om jag tycker att det är roligare att kalla en liten tripp till svenska fjällen för Expedition Alisvagge så kan jag väl få göra det? Eller att göra en TROLLingexpedition?


[Ändrat av alven 2004-04-08 kl 20:12]
 
supersucker (Magnus Ericsson)>> En tankegång många säket delar. Det dryper av sponsrade expeditioner i dagens friluftsliv. Expeditioner till okända områden var det gängse begreppet i en tid då det fanns områden som västerlänningar inte besökt tidigare och spom de skulle vara de första att besöka oavsett om det var vertikalt eller horisontalt.
I dag gör man soloexpeditioner eller 'först att göra någonting', yngst eller äldst eller så är man rullstolburen i kamp mot berget. Allt duger och det finns gamla rekord att slå både i höjdmeter och längd per tidsenhet .
Turer kostar pengar och har man tur att få sponserer så är det bara att gratulera.
Enligt det expeditoner jag läst om är det mer jobb att skaffa sponsorer än att göra expeditionen så det kanske inte är så lätt?
Vad jag funderat över är dessa försäkrade expeditoner med iridium telefoner och argos nödsändare för att de skall bli upplockade om det krisar sig. Jämför man detta med en ensam fjällvandring under lite udda tider så är det senare betydligt farligare. Detta gör givetvis att många fler vågar ge sig ut och inte enbart de som ser sig som redan döda.
Men om någon produkttillverkare skulle kontakta mig för att jag skulle ha med deras grejer gratis så skulle jag inte säga nej, oavsett märke. Kanske skulle jag säga nej till TNF.... om man nu vågar dra ett 'internskämt' :)
engdell (Leif Engdell)>> Trollvarninge efter första inlägget är en klar överdrift eller vem är det du anser trollar här?
Mezzner (Anders Henriksson)>> EGOTURISM! Ett nytt uttryck. Har du hittat på det själv eller hittat det? Klockrent i alla fall. Läste om Reinhold Messner i utemagasinet och han har blivt 'dömd' som en egotrippare men man måste kanske vara det för att klara av det han har gjort.
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg