Glamouriseringen av risktagande stör mig.
Självklart är det upp till var och en att sätta gränserna vid risktagning, vad det nu än gäller.
Men något som stör mig är när folk glamouriserar risktagande och ser det som någon typ av kult. Även om man omkommer under utövande så glamouriserars det av någon underlig anledning. Detta gäller ju inte bara i äventyr utan tex även när någon kändis omkommer.
Jag läste för många år sedan en bok av Greg Child (Thin Air) som jag nyligen åter läste om igen, men det här var en nyutgåva med ett nytt förord som bara handlade om risktagande. Konklusionen blev precis samma som jag har: Att han idag skulle ta samma risker som då, men har idag en helt annan syn på risktagande utan att glamourisera den! Det är inte ballt att ta riskerna, men dom finns där om man ska fortsätta, och risktagandet är medvetet.
Jag håller med Greg till 100%.
Själv har jag råkat ut för pressade situationer, men har alltid återvänt och fortsatt med samma sak ändå. Tyvärr är det dom här erfarenheterna man kommer ihåg bäst och även helst delar med sig till folk man träffar. Dessutom är det helst dom här berättelserna folk vill höra! Och sedan svara med att - "You´re crazy!". Och tyvärr är det väl det svaret man vill få?! Känner tyvärr att det även gäller mig! Men jag är i alla fall medveten om att det borde vara fel!
Människan är som man alltid har varit genom alla tider och det verkar vara medfött att hylla risktagare. Sedan kan man ju alltid diskutera om det som genomförs är sunt eller inte?
Jag ska ärligt säga att jag är en i massan som gillar att läsa och höra om extrema expeditioner och tycker att det som dom gör är modigt, crazy or whaterver. Men jag tycker som sagt att det inte är ballt att ta en risk som innebär att man kan dö! (försöker i alla fall att låta bli!).
[Ändrat av Per J 2001-09-11 kl 11:25]